Precis hemkommen från en trevlig afton hos Linda och Christian. Rafflande matcher i mitt årtalsspel. Dom åt spagetti. Jag fick en cupcake.
Dimmigt som fasen är det ute. Jag gillar dimma. Det är en annan typ nu när det börjar bli vår mot när det är höst. Luften är annan. I vilket fall som helst tycker jag om den. Det är den där John Bauerkänslan. När det är så vitt ute så man inte mer än typ 3 meter framför bilen och man får köra så sakta att man nästan likagärna kunde ha gått. Man vet aldrig vad som kan komma fram ur dimman.. En älg, en pansarkryssare, en enhörning eller som nu ikväll, en lång smal kvinna med 4 stora afghanhundar. Plötsligt stod de bara där i vägkanten, i det orangea ljuset från gatlyktan. Stilla stod de och tittade mot min bil. Dom ser skumma ut dom där hundarna.. Som nån mystisk rest ifrån Faraonernas Egypten eller nåt. Passade bra ihop med dimman i alla fall.
Jag gillar hur ljuset från gatlyktorna ser ut också när det är dimma. Det blir som stora bevattningsduschar, jämnt utplacerade som med gulorangevatten spolar ner över vägarna.
Idag har jättemycke snö smält. Det är bra. Pappa och mamma har hjälpt mej att lasta bort mitt exkök som har legat fastfruset utanför lite för länge. Det är också bra. Och jag har kunnat konstatera att mina tulpaner har kommit upp typ en decimeter! Det är också bra. Dom hade sina bon under snön =) Det kommer bli så många! Det kommer bli så fint! Snart blir det sommar. Men vad säger dom? Åkrarna ska ryka tre gånger – älvorna ska dansa tre gånger innan det är sommar på riktigt. ..Tyvärr tror jag inte att denna lördagkvälls dimma räknas, så jag får vänta lite till.
Jag borde sova nu, men har druckit lite för mycke cola för att det ska funka riktigt än. Kommer snart börja hosta också.. När min tablettlobotomering släpper. Lika bra att försöka somna innan det händer.
Jossan, som gick i samma klass som jag och som jobbar på den allra bästa affären, Maxi, berättade att Siv ibland är där och handlar. Och hejar, men sannolikt inte minns vad Jossan heter.
Anyways så hette våran fröken Siv. Hon var kort, lite kutryggig, hade alltid rött läppstift och kofta och hon tyckte nog egentligen inte så mycke om mig. Jag tror jag provocerade henne. Jag var en sån dryg jävel som tyckte det var skoj att gå i skolan och som hela tiden skulle visa att jag minsann hängde med och kunde. Men hon fick ju försöka vara trevlig mot mig ändå eftersom hon trots allt var min fröken.
Min hosta is fuckin killing me. Fyfan vad irriterande det är! Käkar Noskapin och försöker andas lugnt. Det går snart över. Jag vet ju att det bara blir värre ju mer man håller på. Andas lugnt.. Tänk inte på det.
En till som gör mej köpsugen är Orangina. Där killen kommer körande i sin trehjuliga moppeliknande bil och avslutningsvis ger en flaska läsk till en tjej som sopar på gatan. Jag blir så törstig! Dessutom är det gulliga flaskor. Tjocka och bulliga. Hell! Bara förpackningen är jag villig att betala en halv förmögenhet för!
Men det finns en person som vet bättre. En man som tyvärr får se mitt rätta jag alldeles för ofta för att det ska låta mitt rykte gå helt safe. Det är brevbäraren Micke. Stackars Micke är en utsatt snubbe, han kommer alltid vid fel tillfällen. Jag ska försöka att inte lägga upp detta som en försvarstext till min egen fördel, men jag känner att jag ändå måste börja med att klargöra lite att jag faktiskt inte är vidrig. Att jag faktiskt sällan gör äckliga saker. Att jag är en relativt normal, relativt söt och relativt trevlig tjej. Egentligen. ..Faktiskt.
Men okej, jag kan väl kanske fatta att man kanske inte besöker den typen av ställen om man i hela sina 28 år har bott i innestan. Man kanske inte har det behovet. Var man gör av sina kasserade möbler och lite större skrymmande saker kan man ju bara spekulera i dock. Men allvarligt? Att inte ens veta att ställena existerar? Det är ju en fuckin disgrace! Vilken jävla sten har hon levt under?? Otroligt. Och framför allt – Vilka barnprogram har hon sett?? Jag anser att jag själv inte är för gammal för att känna till Lasse och Morgan och hon är bara nåt år äldre än jag!
