Argast i stan

Story 2 då.

Förr, när mina syskon och jag var små, då fanns inte FinMaxi. Då åkte vi med mamma till ICA Allköp och handlade. Numera ICA Supermarket aka Lill-ICA.

Ibland om jag måste nödhandla gör jag det där på vägen hem. Nackdelen med det stället är att det är uteslutande konservativa kärringar som handlar där. Sånna som vägrar köpa sitt Gevalia på Maxi eftersom den butiken innebär nymodigheter och eftersom dom har handlat på Allköp i alla deras 95 år. Där må vara fräscht, en fin chark och bra kvalitet på varorna men man kan inte sticka under stolen med att där är trångt som i en ubåt och man får hugga sej fram med djungelkniv bland subborna och deras överdimensionerade vagnar. Dessutom har dom, som alla pensionärer, alltid jättebråttom vilket går emot sej själv eftersom dom måste stanna i varenda gång och prata med nån annan dino.

När jag stor i kö till kassan för att betala hade jag en oldie bakom med. Med vagn såklart. En vagn som hon hela tiden pressade framåt. Mot mitt lår. Förbannat irriterande när dom håller på sådär. Redan innan jag hade hunnit lägga upp hälften  av mina varor stod hon med en limpa och en korvjävel i nävarna och var beredd. Hon hängde över sin vagn och tryckte den mot mej. Jag kände hur mitt tålamod började rinna iväg och vände mej mot henne, tog tag i gallerfronten, såg med svart blick på henne medan jag hårt knuffade tillbaka vagnen typ 20 cm. Rätt in i magen på henne. Hon såg förvånad ut.

Jag insåg att jag kanske hade överreagerat lite, men ändå, hon var ju trots allt sjukt irriterande och efter det movet räknade jag med att hon skulle back off lite, men icke. Såfort jag hade fått upp den där kundavdelarpinnen på banden hängde hon återigen över sin vagn och hivade upp sina varor. Vagnen pressades och stötte mot mitt lår. Och det var inte ens min tur ännu! Han framför mej hade inte ens betalat!

Hon pressade och tryckte och bökade. Det snapade för mej. Jag vände mej om. Högg tag i fronten på hennes vagn igen, såg på henne som om jag vore Satan som hade kommit för att hämta henne och sa, med stora vassa istappar på pratbubblan och på det där aggressiva sättet när man liksom automatiskt drar upp överläppen lite så det typ ser ut som man har en snus inne:
- Duue, nu kan du nog inte komma så jävla mycke närmre va? Ska du ta och backa lite nu kanske?
Och så tryckte jag hårt tillbaka vagnen en bit igen. Jag såg att hon blev rädd. Och jag blev rädd också. För mej själv. Jag var fruktansvärt otrevlig och mitt annars så långa tålamod hade totalt försvunnit. Läskigt. Det jag sa var kanske inte så farligt egentligen, det var mer sättet jag sa det på som var riktigt illa. Inte så bra. Jag ångrade mej lite. Hoppas jag inte är så otrevlig för många gånger mer.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress