Vårdimman

Precis hemkommen från en trevlig afton hos Linda och Christian. Rafflande matcher i mitt årtalsspel. Dom åt spagetti. Jag fick en cupcake.

Dimmigt som fasen är det ute. Jag gillar dimma. Det är en annan typ nu när det börjar bli vår mot när det är höst. Luften är annan. I vilket fall som helst tycker jag om den. Det är den där John Bauerkänslan. När det är så vitt ute så man inte mer än typ 3 meter framför bilen och man får köra så sakta att man nästan likagärna kunde ha gått. Man vet aldrig vad som kan komma fram ur dimman.. En älg, en pansarkryssare, en enhörning eller som nu ikväll, en lång smal kvinna med 4 stora afghanhundar. Plötsligt stod de bara där i vägkanten, i det orangea ljuset från gatlyktan. Stilla stod de och tittade mot min bil. Dom ser skumma ut dom där hundarna.. Som nån mystisk rest ifrån Faraonernas Egypten eller nåt. Passade bra ihop med dimman i alla fall.

Jag gillar hur ljuset från gatlyktorna ser ut också när det är dimma. Det blir som stora bevattningsduschar, jämnt utplacerade som med gulorangevatten spolar ner över vägarna.

Idag har jättemycke snö smält. Det är bra. Pappa och mamma har hjälpt mej att lasta bort mitt exkök som har legat fastfruset utanför lite för länge. Det är också bra. Och jag har kunnat konstatera att mina tulpaner har kommit upp typ en decimeter! Det är också bra. Dom hade sina bon under snön =) Det kommer bli så många! Det kommer bli så fint! Snart blir det sommar. Men vad säger dom? Åkrarna ska ryka tre gånger – älvorna ska dansa tre gånger innan det är sommar på riktigt. ..Tyvärr tror jag inte att denna lördagkvälls dimma räknas, så jag får vänta lite till.

Jag borde sova nu, men har druckit lite för mycke cola för att det ska funka riktigt än. Kommer snart börja hosta också.. När min tablettlobotomering släpper. Lika bra att försöka somna innan det händer.

Tillägg, 2 A

Jossan, som gick i samma klass som jag och som jobbar på den allra bästa affären, Maxi, berättade att Siv ibland är där och handlar. Och hejar, men sannolikt inte minns vad Jossan heter.

Jag kontrade med att berätta att vår gamla fröken även är inne på mammas jobb ibland, på KappAhl. Hon brukar hälsa till mej och min moder framför pliktskyldigt detta emellanåt. Observera att Siv minns vad jag heter. Jag hävdar dock å det starkaste att hon bluffar. Hon hälsar egentligen inte alls till mej, inte för att vara trevlig och för att hon menar det i alla fall.

Hon vill bara åt koftorna. Och inbillar sej att om hon hälsar till dottern till hon som står i kassan kan hon få trevlighetsrabatt på sina plagg. Jag ser inte hur det faktiskt skulle kunna vara på nåt annat sätt.

2 A

Jag kommer ihåg en gång på lågstadiet.

Skolan jag gick i heter Kyrkskolan, inte för att den är religiöst präglad eller så, nejdå, det är bara för att den ligger jämte en kyrka. Söndrums kyrka.

Anyways så hette våran fröken Siv. Hon var kort, lite kutryggig, hade alltid rött läppstift och kofta och hon tyckte nog egentligen inte så mycke om mig. Jag tror jag provocerade henne. Jag var en sån dryg jävel som tyckte det var skoj att gå i skolan och som hela tiden skulle visa att jag minsann hängde med och kunde. Men hon fick ju försöka vara trevlig mot mig ändå eftersom hon trots allt var min fröken.

En gång jag minns speciellt var när hon stod och skrev med sin krita på tavlan. Siv hade förresten en blå träpall som hon stod på ibland när hon skrev på sin griffeltavla. För hon, som sagt. var kort och kutryggig. Vi barn skulle sannolikt skriva av det hon satte ihop denna gången. I våra blåa linjerade häften. Kan man skriva i tvåan? I vilket fall,  medan det krafsades loss med kritan på tavlan stod hon framför texten. Jag blev frustrerad eftersom jag inte kunde se nåt annat än baksidan av hennes lila kofta:
– Siv, akta. Jag ser inte.
- Snart Emma.. [skrivskriv]
- Siiiii-iiv.. Jag seeeer intee..
- [skrivskrivskriv]
- Siv akta!
- Vänta lite Emma.. [skrivskrivskriv]
- Siiiiiiv jag ser inte!
Då snapade det för Siv som egentligen var en tålmodig äldre kvinna. Hon vände sig mot mig. Ovanför hennes kortklippta mörka tantfrisyr tornade ett svart moln upp sig, hennes blick var stirrig när hon halvskrek med gäll röst:
- JAG SKAAA AKTA MEJ EMMA!! JAG SKA BARA SKRIVA KLART FÖRST!!! OM DU BARA KAN LUGNA DEJ LITE!!? KLARAR DU DET TROR DU!!!?

Jag blev rädd när Siv plötsligt went mental on me och insåg att jag hade varit tjatig. Ångest. Och jag var förtvivlad över att jag, i min excitement över att få läsa vad hon skrev, inte hade uppfattat min egen tjatighet. Dålig stämning. Mina ögon fylldes av tårar som dom alltid gjorde i pressade situationer Barn vs. Vuxen.

Det fanns en pojke i klassen som utgjorde mitt största hot. EN. Han var också en sån som hela tiden skulle vara duktig. Precis som jag. Han och jag tyckte inte om varandra, såklart, det är väl så det brukar funka om man är för lika. Vi var lika dryga. Han vände sig mot mig och väste:
- Hah! Där fick du, sen fortsatte han skriva i sitt linjerade häfte. Evil. Sånna var vi. Barnen i A-klassen.. Eliten.

Jag  sa inget mer på hela resten av dagen. Det var inte en av mina bästa stunder.

Gomorron lördag

Idag är det lördag och en trevlig sådan dessutom kan man ju hoppas på!

Jag hade bestämt mej för att jag skulle få sova länge idag, minst till nio. Vaknade halv sju och var svinpigg. Bummer.

Men det är lika bra det, ju tidigare jag kommer till jobbet desto tidigare kan jag ju komma hem. Hehe, det där asså.. Det är nåt man försöker intala sej själv varje gång ^^ Varenda normalt funtad människa fattar ju att det är en utopi. Ju tidigare man kommer till jobbet, desto längre är man där. Snarare.

Min hosta is fuckin killing me. Fyfan vad irriterande det är! Käkar Noskapin och försöker andas lugnt. Det går snart över. Jag vet ju att det bara blir värre ju mer man håller på. Andas lugnt.. Tänk inte på det.
Noskapin är en fin uppfinning för övrigt. En tablett som för en tid slår ut den delen av hjärnan som sköter att känna av när det behöver hostas. Good things! Man kan ju undra vad dom egentligen försökte framställa när dom råkade åstadkomma Noskapin. För jag utgår ifrån att den kom till av ett misstag. Tur för mej iaf. Tyvärr går det ju dock över efter en liten för kort stund och man börjar jävlas igen.. Lobotomi kanske? Nåt som tar bort mitt hostcentra permanent.

Nu går grannens nya gråa katt utanför. Måste gosa lite med den. Ajöss!

Förresten. När är det påsk? Hur kommer det gå med påskäggsletningen om det är massa snö i skogen!? Mamma? Hur löser du det??
Jag bifogar en fin länk till min text om hur det där med äggletandet funkar hos oss. Håll till godo.  Eggbert

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress