Hummelbarnen

Tillägg till föregående inlägg.

För er som inte redan visste det, ni som inte har följt processen, så kan jag berätta att mamma satt och spånade och skissade aslänge på den där första tatueringen. Den på armen. Ända sen första början var hon fast besluten om att att vi, hennes barn, skulle få illustreras av fjärilar. Vackra, gracila och skira. In i det sista, men typ kvällen innan gör hon en fuckin kovändning och istället blev vi tre feta humlor. Det är humor! ^^ Faktiskt mycke bättre. Jag vet inte om jag hade kunnat identifiera mej riktigt med en fjäril.. Även om man kan tro det, med tanke på min ädla uppsyn och mitt värdiga sätt att föra mej.

Raggar-Ann

Jag kom precis ifrån tatueraren. Mamma med.

Det va hon som ännu en gång dekorerade sin lekamen med färg. Jag var bara där för att beskåda spektaklet. Faktiskt snyggt blev det, men man kan ju undra om det ska spåra ur nu?

När hon fyllde år fick hon en tatuering av mej, Lina och Bagge. Vi la ihop till en summa som skulle bli en bra förstatatuering i vettig size. Tyckte vi. Det ballade omedelbart ur och vår kära mor kom tillbaka med en fet jävel till överarm. Dessutom var det inte denna tatueraren vi hade köpt en tid hos! Hon blev så eager att hon inte stod ut med sej själv och drog till Falkenberg och värmde upp med en riktigt baddare. Se bild. För er stockholmare som ser lite kass och inte är så bildade inom natur kan jag meddela att det  alltså är en kvist med äppelblommor, tre humlor (jag, Lina & Bagge) och en nyckelpiga (Linas unge Mackan). Väl genomtänkt och faktiskt väldigt snygg. Det är efter denna hon erhåller namnet Raggar-Ann.

Typ en vecka efter denna överarm färdigställts blev det nästa. Hon hade, redan innan den första var klar, fällt ut sina antenner och lyckats pejla in en ny tid. Innan den ursprungliga var planerad till. En arbetskamrats son fick ge vika och hans tid tillfalla vår hungrande moder. Så idag blev nummer två klar. Se bild. Den sitter på baksidan-sidan nertill på ryggen och är stor som ett as. Och för er Stockholmare som ju har lite svårt för dethär med flora kan jag tala om att det är två rosor. Den ena är mamma och den andra pappa. Förbannat genomtänkt och med en utsökt symbolik. På väg hem stannade hon på en mc-shop och inhandlade en svart läderväst. Imorron ska vi åka och hämta hennes Chevelle och sen är resten av tiden bara en väntan på att cruisingen i Tidaholm ska gå av stapeln! ..Nä okej, det sista va inte sant.

Så vad hände med hennes födelsedagstid då? ..Ingen vet riktigt. Det är tydligen ett tag kvar tills det är dax för nummer tre. Vi väntar med spänning på hur detta ska gå. Eftersom det är långt kvar tills dess finns ju liksom risken att det inte finns nån yta kvar att fylla. För om hon ska stega på i denna takten lär ju hela hyddan va fullpackad när dagen infinner sej. Alla vet att det kommer bli ett monster av detta. Men ganska skoj! Det blir ju fint iaf!

Over.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress