emma

Jag vet att det är skittråkigt att höra om andras drömmar.

Ofta får jag höra det när jag ska dra mina stories. Men nu skiter vi i det och lyssnar på hur jag inatt drömde om Annas fötter och hur min bil blev stulen.

Vi hade gått långt som fasen och var helt svettiga i värsta fjällvandraroutfitten. Plötsligt kom vi till en golden strand. Perfekt. Anna tjatade till sej att hon skulle få fotmassage. Eftersom jag vet att hon svettas som ett jordsvin om sina klövar var behandlingen inget jag såg fram emot, men som en god vän fick man ju ställa upp med sina skills.

Jag såg skeptiskt kisande på när hon drog av sej sina stora kängor och lastade fram monstrena. Det som mötte mej var inte av denna värld. Hennes fötter var vitblågulaktiga och hade svällt upp som ett drunkningsoffer som hade legat i Mullsjöns vatten i en månad. Det luktade gammat ruttet kött. Det var awful! Jag försökte hålla god min, trots att jag ville kräkas och springa därifrån, medan hon lugnt förklarade att det går över såfort det torkar upp lite. Okej, tänkte jag och ville ändå vara snäll. Men sen hände det hemskaste! När jag tog tag i hennes vänstra fot sjönk mina fingrar igenom huden, köttet och benet som verkade ha morphat ihop sej på nåt jävla sätt och bildat en ostkakeliknande massa. Som, ända tills jag spräckte ytan, hade hållt ihop fint av stödet från skon, men nu ramlade allt sönder mellan mina fingrar! Panik! Jag visste inte vad jag skulle göra. Annas uppluckrade fötter låg som en kakig degig massa i mina händer och i sanden. Hjärtklappning och svettningar. What to do!? Stressen pågick ett tag och lagom till jag var på bristningsgränsen i ångest växte en ny fot fram och allt var frid och fröjd. Anna skrattade och sa att hon bara skulle testa om jag blev rädd. Det blev jag.. Elaka as.

Sen drömde jag att min bil blev stulen. Drömde att jag grät hysteriskt. Hatar när det händer. Bilen stod kvar utanför huset när jag vaknade iaf. Senare anlände en faktura på 1 300 kr för att jag hade ställt på jäveln.. Typiskt.

I julas hittade jag denna lappen på Maxis anslagstavla. Nu hittade jag den bland bilderna i min mobil. Man kan ju undra om den där snubben fick många napp på sina däck. Nån borde ju ha ringt. Dom var ju trots allt Jete.Jete.Bra.. och billiga med! 2500 kruna. Det är klippet ju!

För nån dag sen överhörde jag tre ungdomar som satt och lekte en ordlek.

Förmodligen kul för dom, men förbannat enerverande för oss som fick lyssna. Och precis då togs jag tillbaka till en vårkväll i Tidaholm. Relapse! Jag minns att även då var jag på bristningsgränsen.

Jag stod vid spisen och stuvade makaroner, fläkten var på, tvn var på med ganska hög volym, det satt folk i soffan och pratade. Och så var det dessa fyra lite egna människor som satt runt köksbordet. Den ena hade kommit på den BÄSTA leken! Alla fyra var fans av P1. Radiokanalen alltså. Dom lyssnade på den i princip dygnet runt.. Redan vetskapen om detta får ju ens varningslampor att blinka lite.

Leken gick iaf ut på att en i kvartetten nynnade en av singaturmelodierna till nåt av programmen i P1, och dom andra skulle gissa. Den som kom på vilket program det var fick äran att nynna en ny signatur melodi till ett nytt program i P1. Och så gick det runt. Jag ville dö. Med en tom glasartad blick och hårt ihopbitna tänder rörde jag robotlikt med sleven i mina makaroner medan mina tankar färdades lite i samma riktning som Michael Douglas’s i Falling Down.

Och det handlade inte om kanske tre.. eller kanske FEM melodier, nejdå. Alla! Varenda jävla en. Dom kunde alla! Men vissa var svårare att gissa. Då fick den nynnas om en 2-3 gånger innan någon gissade rätt.

- Dippi-dippi-dik-dik na-na-ni-ni-niii
-Jaa! Åh! ÅH!! Det är ju boktornet!

Ni som lekte vet förmodligen vilka ni är. Om ni nu läser detta alltså. Och jag kan tala om för er att jag hatade eran lek. Den var hemsk att lyssna på. Jag vet även att alla andra i rummet hatade den också. Dels för att dom sa åt er att sluta ett par gånger och dels för vi pratade om det senare.

Dessa fyra glada själar var också de fyra som ofta satt och sjöng för sej själva. Olika sånger. Samtidigt och lika högt allihopa. I samma lilla lokal där andra ofta satt och försökte fokusera på sina projekt. En del människor hade kanske sett detta som en glädje, en gemenskap och ett fint tecken på trivsel. Själv har jag väl insett att det riktigt inte är min kopp te, att jag klarar av dom första 5 minuterna, sen måste jag gå. Alternativt bli sur. Alternativt döda en av dom bara för att make an example så dom tre kvarvarande håller sej på mattan.

Det är vår idag! Det var det igår också men eftersom det är fredag idag är det nog lite mer vår idag faktiskt.

Det finns påskliljor en masse jämte huset, gubbar i roliga fordon med snigelborstfötter tar bort gruset från vägarna, snöhögarna är nästan helt gone trots att SMHI förutspådde att dom skulle ligga till midsommar, knopparna på träden väller fram som ålar påväg mot Sargasso under parningen och det verkar som att alla går runt och håller varann i handen eller sitter på parkbänkar och äter mjukglass ur gemensamma bägare. Luften är nästan varm och jag hade inte ens nån jacka på mej imorse när jag åkte till jobbet! ..Fast jag tog med den, för säkerhetsskull.. Man minns ju vad körskollärarna sa liksom. (Hemligheter i bilen)

Marre var precis här och lämnade Troja. Det är hans gigantiska Grand Danois som är stor som en mindre älg trots att hon fortfarande bara är ett barn. Hon ska bo hos mej över helgen. Ska bli jääävligt intressant att se hur det går med mitt lilla hus. Hon kommer för det första inte få plats och för det andra dräggla ner allt.

För övrigt tror jag att jag skippar den tredje ICA-storyn. Den är inte så givande ändå. Det får ni leva med.
Nu ska jag käka tårta och lyssna på en lång intervju med stolpskottet Isabella Löwengrip aka. Blondinbella. Good times.

Story 2 då.

Förr, när mina syskon och jag var små, då fanns inte FinMaxi. Då åkte vi med mamma till ICA Allköp och handlade. Numera ICA Supermarket aka Lill-ICA.

Ibland om jag måste nödhandla gör jag det där på vägen hem. Nackdelen med det stället är att det är uteslutande konservativa kärringar som handlar där. Sånna som vägrar köpa sitt Gevalia på Maxi eftersom den butiken innebär nymodigheter och eftersom dom har handlat på Allköp i alla deras 95 år. Där må vara fräscht, en fin chark och bra kvalitet på varorna men man kan inte sticka under stolen med att där är trångt som i en ubåt och man får hugga sej fram med djungelkniv bland subborna och deras överdimensionerade vagnar. Dessutom har dom, som alla pensionärer, alltid jättebråttom vilket går emot sej själv eftersom dom måste stanna i varenda gång och prata med nån annan dino.

När jag stor i kö till kassan för att betala hade jag en oldie bakom med. Med vagn såklart. En vagn som hon hela tiden pressade framåt. Mot mitt lår. Förbannat irriterande när dom håller på sådär. Redan innan jag hade hunnit lägga upp hälften  av mina varor stod hon med en limpa och en korvjävel i nävarna och var beredd. Hon hängde över sin vagn och tryckte den mot mej. Jag kände hur mitt tålamod började rinna iväg och vände mej mot henne, tog tag i gallerfronten, såg med svart blick på henne medan jag hårt knuffade tillbaka vagnen typ 20 cm. Rätt in i magen på henne. Hon såg förvånad ut.

Jag insåg att jag kanske hade överreagerat lite, men ändå, hon var ju trots allt sjukt irriterande och efter det movet räknade jag med att hon skulle back off lite, men icke. Såfort jag hade fått upp den där kundavdelarpinnen på banden hängde hon återigen över sin vagn och hivade upp sina varor. Vagnen pressades och stötte mot mitt lår. Och det var inte ens min tur ännu! Han framför mej hade inte ens betalat!

Hon pressade och tryckte och bökade. Det snapade för mej. Jag vände mej om. Högg tag i fronten på hennes vagn igen, såg på henne som om jag vore Satan som hade kommit för att hämta henne och sa, med stora vassa istappar på pratbubblan och på det där aggressiva sättet när man liksom automatiskt drar upp överläppen lite så det typ ser ut som man har en snus inne:
- Duue, nu kan du nog inte komma så jävla mycke närmre va? Ska du ta och backa lite nu kanske?
Och så tryckte jag hårt tillbaka vagnen en bit igen. Jag såg att hon blev rädd. Och jag blev rädd också. För mej själv. Jag var fruktansvärt otrevlig och mitt annars så långa tålamod hade totalt försvunnit. Läskigt. Det jag sa var kanske inte så farligt egentligen, det var mer sättet jag sa det på som var riktigt illa. Inte så bra. Jag ångrade mej lite. Hoppas jag inte är så otrevlig för många gånger mer.

Jag brukar gnälla över att det inte finns tillräckligt med Maxistories att dela med sej av.

Men på bara två dagar har jag nu samlat ihop tre stycken. When it rains it pours.. Minsann. Dock är den ena inte från Maxi. Den är från Lill-ICA. Men hey, Ica som Ica! ..NOT! Men den kan ändå få va med tycker jag..

Nu är ni nyfikna va? Jag förstår att ni väldigt gärna vill veta, men tyvärr måste jag låta meddela att jag är väldigt trött, klockan är 21:20 och min läggdagstid är passerad. Men okejdå. En.

Igår var jag på Maxi och handlade lite grejer till firman. Toapapper, godis, korv och ozd. Det väsentligaste. Passade även på att införskaffa mej lunch i form av en grillad salami/briemacka. Medan jag väntade på min macka åt jag ett vaniljhjärta. Jag vet, fel ordning med kakan före maten, men vi ska alla dö en dag.

Där stod jag och stillsamt avnjöt mitt hjärta när en man i övre medelåldern sneakar upp snett bakifrån, lägger handen på min axel, böjer sej fram och väser i mitt öra:
- Jag skulle vilja smaka på ditt vaniljhjärta jag! ..Slicka runt lite!

Hans assistens halvt kastar sej fram, hugger tag i mannens arm och släpar bort honom. Jag står gapande med en bit kaka i handen och ser efter de båda. Sen piper det och min macka är klar att hämtas. Jag skriver varsitt sms i ämnet till Anna och Freddy såfort jag kommer ut i bilen. En fin lunchrast igår.

Nu måste jag sova.

Varför är det alltid så? Alltid precis likadant.

Det är nåt man har funderat på asmycke. Man har tänkt länge som fasen och det stör verkligen en att man inte kommer på vad det är.

Eftersom jag hostar som en råidiot åkte jag idag till min läkare i Förslöv.

Lite halvakut på arbetstid. Jag bestämde att det var okej..  Det är inte så långt till Förslöv, det ligger precis på andra sidan Hallandsåsen. Tar typ 30 min att köra.

Det var massor av lastbilar, stridsgolfen gled lätt förbi alla i räserfilen. Men på hemvägen hände nåt. Den lilla röda termometerlampan började blinka! Omg! Nåt jag faktiskt aldrig, i nån bil, har varit med om. Väl tajmat dock. Det finns inte många stoppställen längs en motorväg, men det var alldeles lagom tills jag passerade den där U-platsen där poliserna brukar stå och lasra. Svängde in, stannade och öppnade huven.

Allt såg okej ut bortsett från att det var lite varmt. Den hade vatten att dricka så törst var uppenbarligen inte felet. Jag utgick ifrån att den bara hade lite kass kondis och hade blivit lite för andfådd. Den fick stå med öppen mun ett tag och andas in den goda luften. Jag lyssnade på radio och smsade. Tyckte att det var rätt konstigt att den kunde bli övervarm sådär. Det var liksom kallt ute och såå mycke för fort körde jag inte.

Nu nyss, när jag precis hade kommit hem, ringde pappa, med mamma i bakrunden som vanligt:
P: – Jodu, jag tänkte på det där med att golfen kokade.
E: – Aa, fast den kokade inte.. Den blev bara lite andfådd.
P: – Okej, men i vilket fall som helst så kom jag på att jag ju har satt dit ett kylskydd.
E: – ..Vadförnåt?
P: – Jag gjorde det när det va så kallt ute nu i vintras. Så om du öppnar huven och kollar ner så sitter där en svart grej i fronten.
E: – ..Okej.. A jag får väl kolla sen då.
M: – DET ÄR ETT SÅNTDÄR LIGGUNDERLAG FRÅN BILTEMA! *ropar i bakgrunden*
E: – W00t??
P: – Ett sånt man lägger under knäna du vet?

Så där hade vi förklaringen. Pappa har alltså proppat ner en stor jävla chunk skumgummi framför luftinsuget. I all välmening. För att den skulle andas snällare luft när det var typ -20 grader ute. Hehe. Inte så konstigt att den kände sej lite ansträngd i lungorna idag då kanske.
Konstigare är dock att jag lyckades missa att det fanns ett liggunderlag nertryckt i motorrummet när jag stod där och felsökte.

Nu har jag precis ätit en pizza och mår jätteilla. Varför lär jag mej aldrig? Jag vet ju att det är såhär! Alltid. Jag har till och med publicerat en komihåglapp här för att jag verkligen VET hur det alltid går.