emma

En helt annan sak som är märklig är hur man kan följa utveckling hos vänner och bekanta på Facebook. Det är liksom med nånslags skräckblandad förtjusning ibland man sitter och kollar.

Ta till exempel vänner till familjen, deras barn som man kommer ihåg som typ 9 år. Sånna som var typ 9 när man själv var femton. Sånna som faktiskt i verkligheten är runt 20 nu, men som i ens hjärna har frusit nånstans vid just 9. Stackarna. Inte så konstigt tycker ni, helt normalt kanske. Folk blir äldre men man kommer ihåg dom från en viss ålder beroende på hur gammal man själv var. Speciellt om man träffas sällan. Men det som är det konstiga i det hela är ju känslan man får när dom rapporterar på sin Facebook om hur dom är ute och super och hur dom har träningsvärk efter helgens sexupplevelser. Man kan även få se bilder på hur dom hånglar med sina pojk- och flickvänner. Sånna saker. Det känns konstigt när man läser och ser sånt på en nioårings sida. Eller? Det är förmodligen bara jag som är lite extra slow..

Man ser föräldrarnas kompis dotter som man minns som liten och jordig och helt ogenerat springande naken genom deras vattenspridare på sommaren. Nu ser man bilder på henne där hon med långt blonderat plattat extensionshår sitter och posar i massor av eyeliner och sin pushupBH med pattar dubbelt så stora som ens egna. ..Okej, nu är det ju inte speciellt svårt att grow bröst som är dubbelt så stora som mina, men ni fattar! Vad hände däremellan liksom? Mellan gräsmattan och BHn? Inte en jävla aning. Fet gråzon. Har hon gått i skola eller? Högst sannolik, det brukar man ju göra om man är en normal ung svensk människa, men jag har ingen koll. Som när man kör bil en lång sträcka som man har kört många gånger innan. På autopilot. Plötsligt kan man vakna till liv 13 mil senare och inte ha en jävla aning om när, hur eller knappt ens om man har passerat alla byar som man rimligtvis har passerat på vägen till där man nu vaknar. Inkastad i framtiden.

För inte så längesen mötte jag och ..jag tror det var mamma (?), en son till en gammal bekant. Han kom körande i sin feta bil. Mamma (om det nu var hon, det var det kanske inte) sa:

- Såg du —’s bil? Ganska snygg va??
- Va? Vem? —?? Har han körkort!? Han är ju typ.. 13?
- ..Eeeh nej, han fyllde 22 för nån månad sen tror jag…

Sådär är det för mej ofta. Skitjobbigt. Det måste ju vara fruktansvärt att ha barn. Att tvingas se deras utveckling. Eller rättare sagt, det måste vara fruktansvärt att ha barn om man är lika jävla seg i kolan som jag. Att hela tiden, när man precis har myst sej tillrätta, få deras verkliga ålder kastad i ansiktet som en näve blötsnö . När man ser dem på stan, tvärs över torget, där dom sitter med någon flick- eller pojkväns tunga i sin mun. Eller hur man på Facebook som stolt förälder kan beskåda bilderna från deras och kompisens semester i Grekland, där man får se väl valda glimtar av när sonen ligger och fyllespyr på stranden eller en halvkass bild som polaren har tagit genom en springa i dörren, in på en offentlig toalett där man kan skymta dottern som blir påsatt av nån medelålders grek och i ens hjärna är hon fortfarande 11 år. Sweet.Trauma.

Jag ska aldrig ha barn. Visserligen beror det nog mer på att jag faktiskt inte tycker om barn, än på att jag inte kan hänga med i deras åldrar. Men ändå. Det bidrar ju. Jag skulle aldrig palla att kämpa för att hänga med. Men å andra sidan – man träffar kanske sina kids tillräckligt ofta för att det inte ska bli sånnahär luckor. Kanske..

Har ni hört om uppfinningen eller?

Den dom pratar om på nyheterna. Köttklistret. Vilken grej va! DET är fanimej en uppfinning som heter duga! Där har dom minsann använt sina brains på bästa sätt! ..Fast, det är ju tydligen ingen ny grej. Bara för Sverige.. Kanske.

Jag utgår ifrån att dom flesta hänger med och vet vad det handlar om, men för er stockholmare som inte är så uppdaterade: Trombin är alltså ett enzym, tillverkat av gris- eller koblod. Det fungerar som ett sorts klister för kött. Man kan limma ihop mindre köttbitar till större chunks. Sjukt coolt men läskigt också och samtidigt nästan lite tragiskt. Det verkar ju ganska konstigt. Eller jag menar, hur blir själva limingen? Blir det skarvar? Om man tar in ett stycke oxfilé på 300 gram på en restaurang och den börjar falla isär i bitar när man kommer åt en fog med kniven, är det då läge att kalla på personalen?
- Ursäkta mej, men jag tror jag har anledning att misstänka att denna filén kanske är nån form av grytbitar ni har limmat ihop.. Är det så?
Men skitsamma. Man blir fan blåst varje dag oavsett. Kan lika gärna käka lite köttklister med när man ändå håller på.

Man tycker att man har jobbat i flera timmar.

Att en fuckin evighet har matat förbi sen man parkerade sej vid sina datorer. Sen, efter flera ton av timmar sätter man på radion och finner att det fortfarande är Morgonpasset. Och att klockan inte ens är halv tio. Merde. Man blir fan blåst varje dag.

I vilket fall som helst har jag funderat lite på fenomenet tre bröstvårtor. Eller rättare sagt det som många klassar som ett fenomen men som jag inte tycker är speciellt speciellt alls. Det är liksom rätt vanligt. Ingen sån sensation som många vill framställa det som. Det har varit nånslags programpunkt i radio som har pågått rätt länge nu. Dom har diskuterat specialgrejer på folks kroppar varpå det har skickats in och berättats om allt möjligt. Och så är det domhär med tre bröstvårtor. Dom som lever i tron om att deras lite utåtstående födelsemärke på bringan är en tredje bröstvårta. Och det är möjligt att det är det, men ändååå.. Oftast ser det ju liksom bara ut som ett födelsemärke. Right?

Jag var på en fest en gång för rätt längesen. Vi kom in på konceptet partytrix. Någon frågade killen jämte mej om inte han, som var så jefvla rolig alltid, inte kund nåt bra. - Nej, sa han, men jag har tre bröstvårtor! Kolla! Tröjan åkte upp och han visade och i samma sekund hördes det från typ 3 olika håll - ÅH! Det har JAG MED! Verkligen unikt. Not. Det är vanligt, okej? Och jag kanske är extra anti när jag säger att jag inte heller fascineras av det hela? Mycket möjligt, men so be it. Lite samma grej känner jag för er som stolt hivar fram era fötter och låter meddela att ni har simhud mellan tårna och det bara visar sej vara så att era tår är ihopväxta. Simhud. My ass. Grodor har simhud. Och näbbdjur, där jävlar! Man ser tydliga fingrar/tår och mellan dessa är det tunn hud. DET är simhud. Ihopväxta tår är det inte.

En bild läggs ut för Annas, Linas och Marias skull och deras engagemang i mitt skåpsluckeknoppsköpande! =)
Det blev domhär! Extraordinärt fina och perfekta!

Jag mottar ibland en del synpunkter, det är bra, så länge som ni inte haggar om allt.

En sak jag har fått höra, utöver dethär med mina undersökningar i högerkanten som jag tydligen inte byter ut tillräckligt ofta, är saknaden av storyn med han som blev påkörd av gubben.

Jag trodde faktiskt jag hade skrivit och berättat om den händelsen, ty den ju var ganska anmärkningsvärd och många har fått höra, men tydligen inte. Så nu har kravet om återberättande ställts. Det var ju ganska längesen, nånstans i höstas, men jag kan nog allt minnas ändå! När idioter är inblandade kommer man ofta ihåg.

Jag kom körande i min lilla söta bil. Framför mej låg en annan bil. En stor fin, jag minns inte vad för nån exakt, men den va stor och mörk och såg ny ut. Ungefär 100 meter framför. Den stora mörka bilen glider i max 50 km/h förbi utfarten till parkeringen till ett bostadsområde inne till höger. En gammal jävel till Volvo kastar sej ut från utfarten och rätt in i sidan på den mörka bilen som blir stående på snedden med nosen in mot gräskanten. Volvon står kvar halvvägs påväg ut från utfarten. Jag blir stående typ 30 meter bakom. Inget händer. Det var en ordentlig smäll som lämnade en fet jävel till buckla i sidan på den mörka bilen och jag kände att det kanske var bäst att inte rymma.. Men inget hände. Så jag klev ut och gick bort till den tillknycklade bilen.. Tänkte att han därinne kanske var skadad. Det var han inte. När jag kom fram satt han och såg helt förvånad ut. Det var en medelålders man i röd tröja. Han hade öppnat bildörren lite och mummelskrattade:
- Det är fantamme inte sant..!
Jag frågade om han va okej. Det var han sa han men att det var helt otroligt det som hade hänt. Jag höll med. Mannen reste sej och klev ur sin bil. När vi tittade bort mot Volvon stod föraren som var en fruktansvärt gammal man, säkert 90 år, och lutade sej med armen mot sitt fordons tak.
- Det är faktiskt högerregel här! ropar han med ett självsäkert lugn.
- DU MÅSTE FAN SKÄMTA?! svarar den lite yngre mannen.
- Det har alltid varit högerregel här! fortsätter dinon högt men sansat.
Jag och mannen vid den mörka bilen tittar på varandra med blickar som frågar om han faktiskt kanske ändå skämtar med oss lite. För det hör till storyn att Ötzi vid Volvon står med båda fötterna på den taggiga linjen på marken, hans bil står precis jämte väjningspliktsskylten och den stora mörka bilen står med nosen snett in mot huvudledsskylten. Den yngre mannen stegar bort mot gamlingen, han pekar på de tre trafikmärkena:
- Så även om du står jämte denna skylten *pekar*, PÅ denna linjen *pekar* och jag jämte dendär skylten *pekar* så hävdar du att det faktiskt är högerregel här? Och alltid har varit det dessutom?
Skeletor ser sej omkring och svarar lugnt:
- Det har alltid varit det. Såvitt jag vet.
- Jadu, det är det verkligen inte nu i alla fall och jag tror vi ska fylla i lite papper du och jag, suckar den den påkörde mannen.

Jag åkte vidare och var väldigt tacksam över att det inte var min lilla bil som russinet brötade in i sidan på för det hade bara varit skit kvar av den efter en sån smäll. Synd om han i den stora bilen dock. Resten av dagen flöt på fint såvitt jag kan minnas.

Sådärja.

Ny poll! För det var ju ett tag sen nu har jag fått höra..

(och för er stockholmare som inte fattar vad jag snackar om nu så är alltså en poll en typ av undersökning och den finns att svara på här lite neråt i högerkanten)

”I drove all night! Crept in your room. Woke you from your sleep, to make love to you!”

Lite tvingad man hade känt sej att knulla i en sån situation eller? Inte läge att vara osugen eller ofräsch om man säger.. Har fan kört hela natten. Smygit in i ens rum och väckt en. För att få ligga. Dålig stämning om man inte vill då liksom. ..När han har kämpat så för att få komma till.

MERDE! Mina ben dödar mej!

Fyfasen vad denna helgen inte har varit my sunday rest direkt.

Vi har rivit ut hela gamla köket, badat i vattenläckor, byggt skåp, sågat mdf, målat, bockat rör, dragit kabel och spikat och skruvat och jävlats! Men nuså! Efter hela lördagen och nästan hela idag så har jag nytt fresh kök och en svinfin liten diskmaskin! Fantastic! Pappa, Benga och mamma och lite jag har byggt och kämpat som rådjur och nu är det äntligen klart! Jag är evigt tacksam, en hel del fattigare och sjukt sugen på att testa min nya fina vita bänk. Kanske baka nåt. Kanske en banankaka? Men jag är så helvetes trött så det är en omöjlighet. Får se om jag lägger ut nåra bilder nån dag. Räkna inte med det. Men snyggt blev det! ^^Dessutom står tvättmaskinen väldigt stadigt nu. I skrivande stund är den mitt i en centrifugering och det skramlar inte mot nånting, bänkskivor vandrar inte iväg, flaskor skallrar inte ner och burkar begår inte självmord mot golvet av skakningarna. Good times!

För övrigt är det förbannat irriterande med sånna som lägger in musik i sina bloggar. Sånt som startar såfort sidan är laddad och sen går som en slags tänkt stämningshöjare till läsningen. Idiotiskt att lägga in bakgrundsljud. Gör inte det. Man läser inget av det ni skriver, man letar bara desperat efter nånstans att stänga av ljudet och om man inte har hittat det inom 10 sekunder dödar man sidan. Bara så ni vet.

Nu ska jag duscha och det kommer blir fantastiskt. Nu när jag har nytt kök känns allt fresh här inne! Jag kan inte ens hata duschkabinen som jag brukar! Ska nog till och med passa på att raka benen nu när jag har utökat tålamod!

____________________________________________________
Tillägg 18:35
Okej, det blev aggressioner mot att jag inte skulle lägga ut bilder så här kommer två. En som är typ under progress, men det fattar ni nog och en som är rätt kass och som visar resultatet.