Jag börjar misstänka att vattenlöpning dessvärre är the new black.
Jag trodde först det var nån typ av rehabgrej vissa höll på mej. Nån läkare som har sagt åt en drös tanter att göra denna övningen eftersom det är bra för deras reumatism. Men det är inte så. Varje Tom, Dick och Harry kör ju vattenlöpning numera.
För er stockholmare som har lite kass koll – vattenlöpning, eller deep water running, är en motionsform som tydligen ska vara fruktansvärt effektiv. Man springer i vatten. Det är alltså som en typ av simning fast lodrät och med löparmoves. Ska vara bra för kondition, muskler, smidighet och skadeförebyggande. OCH bra som rehab. Det finns två nackdelar dock. 1, Eftersom man tar korta snabba ”steg” och inte simmar sej framåt med armarna går det förbannat långsamt och en bassänglängd avverkas på ungefär hälften av tiden det tar att normalsimma den, vilket gör att det kan uppstå en viss irritation bland simmarna. Och 2, Det ser så förbannat löjligt ut. Antingen drar joggarna på sej en typ av flytvästliknande anordnig, ett bälte med en platta på magen och ryggen. Eller så är dom seriösa och har en så kallad Aqua Jogger. Det är som en donut med extra stort hål som dom kränger runt magen. Som ett bälte, fast runt liksom. Eller, som dom flesta äldre damer som håller på med detta, så tar dom en lång.. a gud, hur ska jag beskriva det? Det är som en längd Armaflex! Vet ni hur sånt ser ut? Såndär rörisolering av cellplast. En typ två meter lång korv som kan böjas. Denna skickar dom mellan benen och sätter sej på. Sen joggar dom. Med ena änden av friggon stickande som en svans rakt upp bakom sej och den andra änden framför. Mkt komiskt att beskåda.
Det är möjligt att detta med vattenlöpning är skitbra, men get a grip för helvete! Man får väl ha nån form av värdighet eller? Dom första jag såg utgick jag ifrån inte kunde simma och höll på med nån slags simskoleövning i sin väg mot Baddaren.
