Jag fick ett telefonsamtal från en mystisk man alldeles nyss. Det var spännande. Han hade väldiga problem med svenskan och gissningsvis inte riktigt alla indianderna i kanoten heller.
- A det är Emma.
- … *andning*
- Haaallå?
- … *litet skrapljud*
- Är det nån där? …Det låter som det i alla fall.
- ..Hallå?
- Hejhej!
- ..Vem är du?
- ..Eeeeh. Jag är Emma. Du har ringt till mej..?
- … *andning*
- ..Försvann du?
- ..Hallå?! ..Ehhm.. Vem är du?
- Men.. Jag heter Emma, och det är min telefon du har ringt till. Har du slagit fel nummer kanske?
- ..Ja ..Hallå?!
- Jag tror du har ringt fel. Du kanske ska försöka igen?
- Du Anna?
- Nej, jag heter Emma. Emma Brunnfors. Och jag tror du har ringt fel.
- ..Eeeeehm.. Vem är du?
- Men gud.. Jag tror du har ringt fel. Det är nog bäst vi lägger på så du kan testa igen. Ha det gött! Hejdå!
- HALLÅ!?
- …Jaaaaaa?
- ..Eeehm.. jah..
- Hejdå.
- Ja.. *klick*
Mycket givande. Nu ska jag kolla på en norsktyskt hitlerfilm som tydligen ska vara väldigt bra.
