Jag vet att det inte är meningen att man ska förstå allt.

Men vissa grejer sticker verkligen ut mer än andra för mej. Hur jag än kämpar finns det en det områden min hjärna aldrig kommer kunna greppa.

Många delar i matte går förlorade. Det är inte ens nån idé och jag har accepterat detta. Eftersom det finns miniräknare nära tillhands nästan överallt ser jag det liksom inte riktigt som ett problem att jag suger på att räkna. Exempelvis kan jag göra en snabbkoll här på mitt skrivbord. Vänta… Jag har här 4 miniräknare, en dator med kalkylatorprogram och två mobiltelefoner som också kan räkna åt mej. Man kan säga att om nån slänger en %-fråga i ansiktet på mej skulle jag kunna ta mej ur situationen relativt smärtfritt. Good times!

Jag tror det är lika bra att i många fall acceptera att man inte fattar. Att man helt enkelt får leva med det. Men det finns en grej som jag aldrig kommer förstå mej på och som jag förmodligen inte heller kommer kunna face att jag inte greppar. Mest för att det tydligen är så fruktansvärt populärt.

Allvarligt. Scrapbooking. Vad är grejen? HUR kan det vara så fuktansvärt stort att göra ..kort? Att klippa och klistra och montera ihop ett kort som man vet nån bara kommer slänga? För det är ju så, om man får ett kort så sparar man ju inte direkt det för resten av livet. Jag vet att många sparar ”fina saker” länge, men personligen hivar jag allt sånt relativt omgående. Jag kan förstå själva skapande grejen, hell, det är ju inte för ingen anledning alls jag har pluggat konst i typ 7 år! Men ändåå.. När man vet att ens grejer kastas? När man vet att ens grejer kommer bli knyckliga, ramla sönder och glömmas bort i nån kartong? Och framför allt -  hur hinner folk med!? Har ni inga hem att sköta? För jag lever ju liksom inte i tron om att det är en räserprocess direkt. Ska ni göra ett födelsedagskort till systersonen Kevin som fyller 10 där det ska finnas med en bild på honom där han ser glad ut i sin keps, minst ett klistermärke med en fräsig bil, några remsor klippt av ett annat foto, en bit av ett annat matchande papper, lite sidenband, en bit wellpapp, en torkad blomma och en personligt skriven dikt i spritsad glittrig text tar det sannolikt MINST två timmar att fixa och torka.

Jag satt nyss och bläddrade bland bloggar. Ni vet man kommer in på en random och sen klickar man på en knapp som skickar en till en annan random blogg som slumpas fram. Jag gick igenom kanske 20 stycken och 6 av dessa var utpräglade scrapbookingbloggar! Är det inte fascinerande!? Scrapbooking är nånslags religion som finns där nånstans under alltihopa. Är man dock inte troende själv vet man knappt att den existerar. Men det är fruktansvärt populärt! Uppenbarligen! Ofattbart!

…Meeene så är ju arbetslösheten rätt utbredd i Sverige med.