Fortsatt fascination

Fascination [-ʃin el. -sin] s. -en En känsla att något är trevligt, intressant eller spännande.

Det sägs ganska ofta att jag alltid överdriver när jag berättar om nåt.

Speciellt om jag vistas med vissa delar av min familj. Om jag berättar om en händelse kommer det ganska ofta tillbaka ett – A, men nu vet vi ju att allt Emma säger kan MINST halveras, eftersom hon ALLTID överdriver! från nåt håll. Och jag kan ta det, det är helt okej, jag utgår ifrån att det inte är gripet ur luften liksom utan kanske faktiskt grundas på nåt. Även om det kanske stämde mer när jag var ett antal år yngre så finner jag mej i att få höra detta även idag.

MEN. Men, säger jag, även om det låter som att jag överdriver så kan jag berätta att det är massiva mängder snö utanför mitt kök och detta är för mej en väldigt ovan situation. Jag önskar att jag hade min tumstock, men den verkar ha flyttat så jag kan inte hitta den, för då hade jag kunnat mäta och ta en bild. Jag vet att jag har ett såntdär aluminiummåttband i bilen men den har tyvärr frusit igen så jag kommer inte åt detta heller. Men för att relatera till nåt, och utan att nämna siffror som kan vändas emot mej, så kan jag ju säga att snönivån ligger på strax under emmas-knähöjd nu. Detta kunde jag konstatera när jag nyss var ute och fick skorna fyllda med vit kyla medan jag pulsade bort till komposten, brevlådan och soptunnan.

Jag inser också att många av er är vana vid mängder av snö långt över denna och att ni nu sitter och fnyser över min excitement, men det kan jag också leva med eftersom jag faktiskt är från Halmstad och inte ens kommer ihåg när det var såhär mycke snö direkt utanför en ytterdörr sist. Och än mindre när det var pudersnö sist. Som man kan gå genom utan att bli dyngblöt.

Igår skrattade jag åt pappa som travade omkring på firman som en stressad och rastlös hund. Han vankade fram och tillbaka framför fönsterna i butiken och var orolig för att snöslungan inte skulle fungera när han kom hem. Eftersom det snöade som fan. Och eftersom det är röd dag idag skulle han kanske inte få tag på de delar som eventuellt fattades för att få igång den. Han sa att han nog tyvärr faktiskt skulle bli tvungen att åka hem och kolla upp det där. Jag skrattade och sa: - Hehe, jaaa, gööör du det. Och tänkte på hur komiskt, nästan bisarrt, det var att han faktiskt ens ägde en snöslunga i dessa delar av landet. Men det tar jag tillbaka nu. Jag hade verkligen behövt nåt sånt här nu! Och om det tänker fortsätta snöa ännu mer hela dan idag som det verkar tänka göra så kommer det ju bli jäääääävligt intressant att se hur jag ska få ut min bil imorron kan jag ju tala om.

Och jag undrar hur det går för mina stackars stockrosfrön som jag satte. Nu när dom ligger där i jorden under all snö och försöker hålla sej vid liv.

Men! Nu ska jag tina upp en chunk av mitt rådjur och se om jag kan åstadkomma nåt käk! Den som vill ha och tror att den kan ta sej hit är välkommen att vara med!

Ps. Ska vädret fortsätta på detta viset lär ni nog får läsa en del om det här med.. Bara så ni vet. Ds.

Liparn

Jag är så sjukt blödig! Eller jag har rättare sagt blivit det.

Ju äldre jag blir desto mer lipar jag till filmer. Väldigt jobbigt. Kombinerar man det dessutom med pms är det fan förödande.

Såg precis  En sång för Martin med Sven Wollter och Viveca Seldahl. Handlar om Martin och Barbara som har varit gifta i många år när Martin drabbas av Alzheimers. Bra film men inte alls bra för mej att kolla på. Där satt jag, ensam, inbäddad i hörnet av min nya stora soffa med tårarna rinnande till scenen där Sven spöar på en förtvivlad Viveca på restaurangen. Alltså, det är ju inte så att jag sitter och bölar som en idiot och snörvlar och låter och håller på. Jag får bara mer eller mindre översvämning i ögonen. Störande om inte annat eftersom man inte ser nåt.

Antar att det är sånt man får ta. Åldrandets oundvikliga konsekvenser. Nästa gång blir det nåt ytligt och dåligt spelat istället.

sang_for_martin

knulla?

”Varför ska jag hänga med dej? Du vill ju ändå inte knulla.”

Gräddsnö

flingisIdag har det verkligen snöat hela dan.

Jag säger inte att jag lider, bara lite. Men när det börjar bli mycke mängd snö som inte är dyngblöt och väger ett ton per 10 liter, då börjar det gå över mot det mer fascinerande hållet.

Här i Halmstad är vi, som jag har pratat om innan, inte så väldigt vana vid snö. Så nu när det kommer mängder blir det lite kaosartat. Bilar kanar rakt ut i korsningar likt blöta tvålar på kakel och cyklister försvinner som Jaques Cousteau ner i dikena. Att vara vaktmästare på vintern och ha snöjour är i vanliga fall ett riktigt glassigt jobb fram till den veckan i februari som det kommer lite. Man kan se det som semester och dra på små resor och känna sej helt safe, för man vet att det  ändå bara kommer regna och frysa på framåt kvällarna. Om det mot förmodan skulle komma snö smälter den ju av sej själv inom en timme och är inget som behöver flyttas med stora skopor.

Tills idag. Alla med snöjour fick idag för första gången i sitt arbetsliv starta plogen och bege sej ut! Och man kan misstänka att Halmstad är en stad med inte alltför många plogbilar heller. Dom körde runt som tokar utanför mitt kontor runt fyratiden. Snön gick i tjocka tsunamilika vågor när han i bilen härjade runt. När jag åkte hem förde jag fram pansargolfen i sniglig takt på helt oplogade vägar med djupa fluffiga uppkörda spår och ingen som helst tillstymmelse till ledtrådar kring var diken eller vägbana egentligen var. Spänning. Tur att man är ledig (nåja) imorron för jag betraktar mej tillsvidare som insnöad.

För övrigt tyckte jag att det var riktigt fint med allt det vita när jag kom hem! Det ni! Jag blev sugen på grädde..

Insallah!

Denna långhelgen har jag spenderat lite för stora mängder pengar.

Som en vanlig av mina helger kan några av er kanske tänka, men det har faktiskt varit lite värre denna gången.

Jag har bland annat halvt impulsinhandlat en soffa för ett egentligen lite för högt antal tusen.. Jag har köpt restaurangbesök för ett också lite för högt antal tusen och jag kastade mej helt oplanerat in hos frisören vilket vi ju alla vet inte är gratis nowadays.. Även om det är bra grejer är det mycke pengar som har försvunnit. Det blir att dra åt svångremmen nu kan man tycka. MEN! Här är det fina. Jag har redan löst det! Jag har fixat det! Jag gick med i PostkodLotteriet! Så nu är jag safe. Cashen kommer strax rulla in igen! Gud är god!

logo

Annas Maxi

vagnisJag lovade förresten Anna för ett tag sen att skriva om Maxi igen, men jag gjorde aldrig det.

Så nu får jag väl uppfylla hennes önskan och se till att få tummen ur. Även om det var ett tag sen just denna händelsen förgyllde slutet på min dag. Kvällen innan julafton för att vara exakt.

En man parkerar sin BMW X5 på den familjeparkeringen som är närmast entrén. Jag är påväg förbi hans bil precis när han kliver ur. Påväg mot entrén. Han låser och går åt samma håll.  En kvinna kommer bakifrån. Hon joggar för att hinna ifatt honom med en såndär ny flashig barnvagn med tre hjul och en ”registreringsskylt” som det står LORNA på. Hon halvropar:
- Hallå! ..Hallå! Ursäkta mej! Du, mannen i gröna jackan!
Han svarar inte. Vänder sej inte ens om. Han och jag och några andra har nått den där dörren i ingången som snurrar runt nu. En dam och hennes barnbarn (eller liknande i åldersföhållande) har på nåt sätt lyckats få stopp på alltihopa och vi får vänta utanför medan en kille i personalen grejar. Kvinnan med vagnen hinner i fatt och fortsätter:
- Du, ursäkta mej. Du tycker inte det känns dumt att ta en familjeparkering när här är knökfullt dan innan julafton och du är ensam i en liten sportbil eller?
vagnisMannen svarar inte. Vi andra som också väntar utanför dörren ser på kvinnan som med höjda ögonbryn väntar på hans replik. Men han säger inget. Vi ser på honom. Kvinnan med vagnen fortsätter:
- Jag tycker i alla fall att det känns väldigt oartigt. Jag kan förstå om det är helt tomt och en massa lediga platser, men nu är här verkligen fullt överallt. Och ändå väljer du en familjeparkering. Jag tror att många håller med mej när jag säger att det är ohyfsat.
Fortfarande inget svar från mannen. Några i skaran utanför den avstannade snurrdörren mumlar att hon har rätt och att det är oförskämt och förjävligt. Kvinnan fäller ner sufletten på LORNAs vagn och fortsätter:
- Jag förstår att det är svårt att tänka sej in om man inte har barn själv, men det är faktiskt väldigt mycket bökigare om man ska knöla med vagnar och kassar och dessutom måste gå jättelångt innan man kommer till bilen.
Några i den växande folkhopen hummar och nickar men säger inget direkt. Några mumlar också nåt om att hon få lägga av att tjata nu, att alla har fattat. Men hon fortsätter. Dock hinner hon inte så långt innan hon blir avbruten:
- Tänk dej själv om du hade haft en vagn med två lessna barn och fullt med kassar som du skull..
- MEN FATTAR DU HUR JÄVLA MYCKE JAG SKA HANDLA ELLER!?!? BARA LÄGG NEER!! JAG HAR EN JÄVLA LISTA OM ÄR TYP EN JÄVLA HALVMETER!!! HUR LÅNGT TROR DU JAAAAG ÄR SUGEN PÅ ATT GÅ!?!?!?!!?

vagnisAlla, och framförallt kvinnan med vagnen som det står LORNA på, tittar med stora ögon och gapande munnar på den unga mannen som plötsligt blev så ilsken. Han vänder sej tillbaka och stirrar stint rakt in genom glasen i dörren. Det är tyst en liten stund sen säger en gubbe som puffar på sin pipa:
-Duuuueee.. Du kanske skulle tagit en kundvagn till din halvmeter långa lista! Heheh!
Precis då åker dörren igång igen och folk beger sej in i butiken. Kvinnan väntar lite, sen kommer hon också. På behörigt avstånd från mannen.

Le Grand Finale

Ja så var det ett nytt decennium. Man kastas in i det nya året precis som alla år ungefär vid denna tiden.

Min vän Anna gjorde sej det stora besväret att ta sej ner till Halmstad för att med buller och brak fira in de nya siffrorna. Vi hade stora planer! Det skulle bli kramar och pussar, champagne och maffiga fyrverkerier, fin mat och flörtande!

Klockan åtta började vi piffa oss, tog varsin Heinekenroadie och vid nio begav oss med buss in mot stadens vilda nattliv. Snabbt insåg vi att våra planer skulle komma att förändras. Typ inte ett enda ställe hade öppet, det var inte en käft ute OCH det var förbannat kallt. Efter att ha vandrat runt som två alldeles för påpälsade horor på gator utan nån som helst efterfrågan satte vi oss på en av stadens mest tragiska asiatiska restauranger. Ni vet den med en krossad glasruta i dörren, den där det är lite lägre åldersgräns och den där det ofta är fullt med spyor utanför på fjortishelgerna. Där åt vi sushi respektive kyckling och drack varsin öl. Klockan blev tio. En ung man på runt de 18 var den enda förutom oss och de två i personalen inne på restaurangen. Han var fruktansvärt full och hickade högt och kunde inte sitta upp. Sen gick han.. Vi åt inte upp vår mat. Drack dock upp ölen, betalade för oss och gick. Efter att ha gått förbi ett par ställen till tog vi en taxi. En stor såndär buss med rullstolshiss och plats för hur mycke folk som helst. I bilen konstaterade vi att vi likagärna kunde stannat hemma och ätit resterna från lunchen som vi hade i kylen. Det hade varit både godare och billigare. Klockan kvart i elva var vi hemma.

Satte oss i soffan och tittade på en dokumentär som handlade om 1959. Anna fick ett sms från en annan kompis som undrade om dom skulle ses efter tolvslaget. Hon tyckte att vi kunde bjuda hit vännen. Jag svarade med ett väldigt entusiastiskt:
- ..Avisst, gör det du… Om du nu tror att du kommer vara vaken efter tolv.

Det var ett fint slut på året! Vi är faktiskt riktigt nöjda =)

partti

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress