emma

Ni som följer mitt skrivande vet att jag försöker mej på att träna ibland.

Lite sådär halvhjärtat med inget direkt mål. Mer för att jag vet att man BÖR träna för att hålla hälsan uppe.. Eller nåt liknande klyschigt.

Den vanligaste formen av Emmaträning är spinning. Det är en bra form av motion, man kan mata hur mycke eller lite man vill och det är nån som leder det hela, så man inte planlöst driver omkring som en liten fet jolle utan nån som styr ute på det stora havet. Simning är också bra. Kan dock bli långtråkigt men oftast inte. Mitt största problem där är att jag egentligen behöver använda simglasögon. Jag inser detta, men skjuter hela tiden på inskaffandet. Efter en halvtimmes omkringsälande i bassängen är mina ögonvitor inte vitor längre. Dom är ögonrödor. Eller inte helt röda och inte heller rödsprängda som Anna försökte beskriva det som. Dom är homogent rosa. Och jag har gröna ögon. Och eftersom rött och grönt är komplementsfärger framhäver de varandra väldigt bra.. Det gröna blir extra grönt och det rosa blir extra rött. Snyggt. Ser hälsosamt ut.

Anyway, jag skulle egentligen prata om gym. Och varför jag inte gillar dessa.
Det är möjligt att man kommer in i det när man har vanan inne, men jag har än sålänge inte sett tjusningen. Jag tycker att det är äckligt med alla grejer alla har petat på. Hantlar och handtag och stänger och knappar och spakar och gummidetaljer som svettiga händer har gripit om allt för många gånger. Och visst, man sprayar och torkar av. Men allvarligt? Hur halvdant tror ni dendär proceduren ofta utförs eller? Och jag tror faktiskt inte att det man sprayar på, vad det nu är för nån vattenlik luktfri vätska, ger ett fullgott skydd mot handvårtor. Helst hade jag sett att det hade doftat ordentligt och fräscht av klor efter man hade putsat.
Främmande människors vårtor är verkligen inte min grej. Häromdan var jag tvungen att skaka hand med en kvinna. Hon sa - Hejhej! och sträckte fram sin späda och välmanikyrerade men med vårtor fullpepprade hand. Och jag blev tvungen att artigt le och gripa om fanskapet. INTE okej. Jag tvättade och spritade mej noga efter det, i hopp och tro om att det skulle hjälpa. Lite samma känsla har jag när jag kommer från gymmet. Duschar noga, tvättar händerna noga och spritar dem sedan noga. Kalla mej hypokondrisk, men faktiskt hellre det än vårtor på händerna!

Dom där banden man springer/går på är okej dock. Där har man mest bara skokontakt! Eller jag lever åtminstone i visionen om att dom är mer okej, för min egen tränings skull. Annars skulle jag ju lika gärna kunna klippa kortet och dra hem igen.

Nu har jag ätit alldeles för mycke spagetti för att min förmiddags träning över huvudtaget ska ens nästan ha gett nåt. Bra.

Annonser kan vara skoj. Eller hur?

Kärleksannonser till exempel. Dom kan vara mer skoj än andra typer av annonser. Man kan hitta dom lite överallt. Och då menar jag inte regelrätta kontaktannonser.

Mer den typen som ligger i ”Importera en fru nu! Billigt!”  Eller? Är det inte lite skoj? Och tragiskt på samma gång? Fast ändå övervägande skoj? Jag kan se männen som fastnar för detta. Det kan ni också, det vet jag. Även om ni inte vill påstå att ni är generaliserare så vet jag att alla som ser en Hitta-kärleken-i-Litauenannons tänker preciiiis samma sak.

Det är Jörgen, 43, från Sveg som bor med sina två katter Maja och Sixten i ett lagom litet hus byggt i gult tegel. Hans mor som är änka bor två kvarter bort. Det tycker han är bra, för då kan han titta till henne ofta. Han får lunch hos mor på tisdagar, torsdagar och lördagar. Jörgen har ett jobb på ett ställe som monterar hydraulikdelar på grävmaskiner och andra liknande stora fordon. Ett helt okej jobb som han fick strax efter han hade gått ut nian. Det är bra att han har varit där länge, då kommer ibland de nyare förmågorna och frågar honom om råd, för om nån kan så är det Jörgen. Jörgen tycker om att kunna besvara deras frågor.
En gång hade han en flickvän, Ann-Katrin, men det höll inte så länge.. Hon sa att han inte var hennes typ och en vecka senare blev hon tillsammans med Stefan istället, som hade motorcykel. Jörgen har en motorcykel också, nu. En Honda, men han kör den inte så ofta och han har aldrig varit en såndär Ladiesman direkt. Lite för blyg och för snäll för att det ska ha varit givande antagligen. Det irriterar mor ibland att han inte har någon. Hon säger åt honom att han borde gå på dansen som Folkets Hus anordnar varje sista lördag i månaden:
- Se till att skaffa dej en fru! Ut och roa dej Jörgen! säger hon. Men det blir aldrig av. Redan när han var 20 började dessutom hans hårfäste krypa bakåt i en allt ökande takt vilket han känner inte heller var till någon fördel. Av hans rödlätta frisyr finns det numer bara kvar lite i nacken. Sitt alltmer ökande omfång borde han också göra nåt åt, det inser han och mor pratar ofta om kolesterol, men det är helt enkelt sån han alltid har varit och känner att, varför börja nu? Dessutom, om han drar upp jeansen tillräckligt högt och spänner åt sitt smala läderbälte lite hårdare där över naveln så sitter ju byxorna uppe bra. Jörgen har inget att klaga på, men han känner ändå att han saknar nåt ibland..

För övrigt har jag sett unga kvinnor både från Ukraina och Thailand. Dom ser inte ut sådär.

Ibland gör man verkligen saker som får en att ifrågasätta ens egen intelligens.

Det är som att ens undermedveta muckar med en. Slänger fram ett dare lite då och då bara för att testa om man är kyckling. Oftast fegar man ju ur, det är tur. Men varje gång får man ju höra att man är chicken..

Ungefär som när man går på bron över Nissan och nånting inom en säger:
- Slår vad om att du inte vågar hålla nyckelknippan dinglande på bara pekfingret utanför räcket! Och i ren skräck trycker man ner nycklarna i fickan drar åt blixtlåset och håller handen utanpå för att inget ska hända. ..Chicken.

Eller som när man står över en såndär avloppsbrunn som är som ett galler. Och rösten säger:
- Lätt att inte mobilen går igenom springorna.. Testa! Och nånting i en vill sätta sej ner på huk, greppa telefonen med tummen och pekfingret i ett yttersta hörn och sänka ner den mellan spjälorna i gallret. Men man gör ju inte det. Kanske nån gång, men nästan aldrig. För det skulle ju vara förödande om man klantar sej. ..Chicken.

Eller som när man som jag innan satt och pratade i telefon och samtidigt höll häftapparaten i handen. Och nånting sa:
- Lugnt att du inte vågar klämma åt om fingret eller! Och jag faktiskt, utan att ha nån som helst koppling till hjärnan, satte toppen av lillfingret mellan häftapparatens blanka käftar och tryckte av. ..Idioti. Det gjorde ont som helvete och klammern satt som ett as i min stackars fingerblomma. Jag fick bokstavligen dra och kroka loss den. Sen blödde det länge och jag kan fortfarande inte riktigt skriva som folk. Där du! Jag showed that bastard good!

Igår var jag och simmade igen.

Det kanske kan bli en riktigt bra vana av det där! Nu har jag ju tid liksom. Sjukt bra! Relief!

När jag stod i duschen kom lite fler minnen tillbaka från min simmartid i Tidaholm. Jag mindes att en av dom bästa grejerna med det hela var alla roliga upptagningar man kunde göra. Framförallt i duschrummet, det är ett fantastiskt forum! Igår, när jag stod och schamponerade utbrast den äldre kvinnan bredvid mej:

- Är det du som luktar karl?? och innan jag hann svara fortsatte hon. Tänk! När jag var i din ålder hade jag också fina bröst! Kanske lite större än dina visserligen.. Men fasta i alla fall!
Ibland träffar man på denna typen av damer. Jag är inte pryd, men jag kan väl kanske känna att det är lite generande att stå med en helt okänd kvinna och diskutera mina egna bröst. Jag svarade med ett lamt:
- Ehehe.. jasså?
- Inte som nu! NUU hänger dom ju som två kassar! Hohoho! högljutt och fryntligt fortsatte hon. Var GLAD för dina! Dom kommer inte bli hängiga! Har man MINSTA tillstymmelse till hängighet när man är ung är det kört sen! Det säger jag dej! …Känner du till penntricket?
Och även om det är mej hon pratar med så blir ju alla runtomkring också delaktiga. Det är bra akustik, allt man säger hörs. Man är naken och alla kan se vad man pratar om och hänga med i samtalet även om dom inte pratar.
- Jaa.. jo det gör jag.
- Nå!? Du kan inte klämma en penna under bröstet va?? Eller, det ser jag ju att du inte kan!
- Heheh, nej, verkligen inte..
- BRAAAA! det finns hopp för dej! Hahahah!
- Haha! Vilken tur! ^^
- …Det är du som luktar karl va? Det doftar gott!

Jag hade råkat få med mej Freddys kombinerade schampoduschprodukt och det luktade väldigt mycke man om mej. Damen gillade uppenbarligen både mina knappt befintliga bröst och min manliga doft. Nice. Får se vad nästa simdag har att servera.

En kvinna är ute och rastar sin schäfer Charlie.

Det två går omkring precis jämte min bil, utanför mitt kontorsfönster. Kvinnan uppvisar vilken imponerande pli hon har på sitt husdjur.

Medan hunden nosar omkring ger hon den kommandon som totalt ignoreras. Gång på gång försöker hon. Med en hög, gäll röst utstöts:
- SITT! ………SITT! ..Charlie …SITT! Kvinnan följer med hunden som nosar sej framåt längs stenkanten ..SITT! …SITT! Schäfern stannar och kissar ..Charlie, SITT! Hon får en trött blick från djuret ..Charlie. SITT! ..SITT! ……….SITT!

Under total likgiltighet till upprepningen som haglar över honom fortsätter Charlie sin lunchpromenad med sin envetna ägare som med en slak koppelförbindelse tjatande följer honom i hälarna. Det är han som är ute och går med sin ägare, inte tvärtom. Top of the line hunddressyr. Det är så en slipsten ska dras!

Idag hade jag tänkt att jag inte skulle käka en massa onyttiga saker.

Jag skulle skärpa mej och bara dricka min shake till frukost och till lunch. Och sen när jag kom hem skulle jag få äta goda köttbitar. Jag tänkte att nu när jag ändå inte har mycke till matlust kunde jag passa på.

Det gick bra tills pappa smsade mej på Maxi. Han skrev ”AEVAFAN! KÖP NÅRRA SEMLOR! ” Typiskt.. tänkte jag och började packa ner semmelpaket medan jag sneglade på en väldigt dåligt sminkad transvestit som stod borta vid muffinsarna och grejade med sin handväska. Han som var utklädd, och då menar jag verkligen utklädd, som en hon hade bland annat turkossvarta, högst sannolikt tatuerade ögonbryn och kornblå mascara och mörkbrun lipliner. Spännande! Sen kom ett sms till ”TA TVÅ VAR!” ..Merde.

Fast jag åt faktiskt bara en. Däremot käkade jag 3 stycken lammkotletter när jag kom hem! Illa. MEN av allt ont kommer oftast nåt gott. Jag fick givetvis dåligt samvete av detdär sista, drog till Nautilus, köpte ett klippkort, lärde killen i receptionen hur han skulle använda sin kassaapparat, och simmade i nästan en timme. Ganska bra ändå! Fast jag fattar verkligen inte varför det luktar så skumt i duschrummet där.. Vad gör folk?? Och varför är det slemmig beläggning på allt i metall?

I vilket fall som helst var jag ganska duktig för att inte ha simmat sen jag flyttade från Tidaholm! Jag kör inte såndär lodrät style som dom ofta gjorde i Tidaholms lilla badhus. Där kunde vara helt sanslöst mycke folk ibland! Och alla simmade svinsakta. Lodrät i vattnet. Inte för att dom ville, utan för att det gick inte att öka. Inte det minsta. På grunt av allt folk. Och på kortsidorna blev det trafikstockning och dom fick köa för att komma runt in på nästa längd. Så där låg dom, en hel hög, ofta damer med väl uppsatt hår (som dom definitivt inte blötte ner) och trampade vatten för att så småningom, när det blev deras tur börja beta på det nya varvet i ultrarapid.

Jag förstår inte det där, att träna när det är s å mycke folk att man inte kan träna. Då blir det ju nåt helt annat helt plötsligt. Det som skulle vara motion transformeras till mental träning. Ett psykprov. Man får öva på hur länge man pallar innan man får bryt och går bärsärk på tanterna runtom en. Inte min kopp te. Men idag var det tomt och bra och jag kunde simma som en tjock strömlinjeformad säl i min egen lagomsnabba takt! Ända tills en gubbjävel sparkade till mej svinhårt på benet så mitt knä böjdes åt fel håll. Då gick jag upp.

***
För att plocka upp ett mycket välkänt ordspråk =)
Skadeglädjen är den enda sanna glädjen
***

För att väva vidare lite på kvinnligt och manligt i badrummet kan jag ju faktiskt ta en grej till.

Det kan eventuellt figurera generaliseringar i texten och en del kommer tycka att jag är way off, men det gör inget.

I vilket fall som helst har jag noterat att män kan vara lite nojiga ibland med det där med duschmunstycket. Ibland om jag har duschat låter jag det ligga på golvet och tänker inte jätte mycke på detta. En del, framförallt män, retar sej fruktansvärt på en sån sak.
- Varför måste du lägga det på golvet?! Varför måste du överhuvudtaget ta loss det? Kan det inte bara få sitta där det ska sitta på väggen hela tiden?
Och det kan jag förklara faktiskt. Varför tjejer helst vill ta loss det från sin lilla klo för att känna att vi duschar effektivt. Sådanadär duschar som ibland finns på tex badhus, där det bara rinner uppifrån taket, är ju helt värdelösa! Det har helt enkelt med genitaliernas utformande att göra.

Kvinnor vill gärna kunna styra vattnet så att man får en rättvis underredsbehandling och känner sej ren och fräsch efteråt. Män kan ofta låta duschen sitta där den sitter och ändå komma åt. Kvinnor har inte löst hängande utanpåliggande genitalier med tillhörande hud som man kan töja och veckla ut likt vingarna på en flygekorre. Nåja, till viss del kan vi väl det, men inte riktigt på samma sätt. Vi kan inte fälla upp vårt kön på magen och på det sättet tvätta. Det kan bara män. De flesta män i alla fall.

Därav. Men givetvis ska jag försöka bättra mej och inte låta munstycket ligga på golvet efter att jag är klar. Det är ju inte så snällt.