emma upptagningar

Ni som följer mitt skrivande vet att jag försöker mej på att träna ibland.

Lite sådär halvhjärtat med inget direkt mål. Mer för att jag vet att man BÖR träna för att hålla hälsan uppe.. Eller nåt liknande klyschigt.

Den vanligaste formen av Emmaträning är spinning. Det är en bra form av motion, man kan mata hur mycke eller lite man vill och det är nån som leder det hela, så man inte planlöst driver omkring som en liten fet jolle utan nån som styr ute på det stora havet. Simning är också bra. Kan dock bli långtråkigt men oftast inte. Mitt största problem där är att jag egentligen behöver använda simglasögon. Jag inser detta, men skjuter hela tiden på inskaffandet. Efter en halvtimmes omkringsälande i bassängen är mina ögonvitor inte vitor längre. Dom är ögonrödor. Eller inte helt röda och inte heller rödsprängda som Anna försökte beskriva det som. Dom är homogent rosa. Och jag har gröna ögon. Och eftersom rött och grönt är komplementsfärger framhäver de varandra väldigt bra.. Det gröna blir extra grönt och det rosa blir extra rött. Snyggt. Ser hälsosamt ut.

Anyway, jag skulle egentligen prata om gym. Och varför jag inte gillar dessa.
Det är möjligt att man kommer in i det när man har vanan inne, men jag har än sålänge inte sett tjusningen. Jag tycker att det är äckligt med alla grejer alla har petat på. Hantlar och handtag och stänger och knappar och spakar och gummidetaljer som svettiga händer har gripit om allt för många gånger. Och visst, man sprayar och torkar av. Men allvarligt? Hur halvdant tror ni dendär proceduren ofta utförs eller? Och jag tror faktiskt inte att det man sprayar på, vad det nu är för nån vattenlik luktfri vätska, ger ett fullgott skydd mot handvårtor. Helst hade jag sett att det hade doftat ordentligt och fräscht av klor efter man hade putsat.
Främmande människors vårtor är verkligen inte min grej. Häromdan var jag tvungen att skaka hand med en kvinna. Hon sa - Hejhej! och sträckte fram sin späda och välmanikyrerade men med vårtor fullpepprade hand. Och jag blev tvungen att artigt le och gripa om fanskapet. INTE okej. Jag tvättade och spritade mej noga efter det, i hopp och tro om att det skulle hjälpa. Lite samma känsla har jag när jag kommer från gymmet. Duschar noga, tvättar händerna noga och spritar dem sedan noga. Kalla mej hypokondrisk, men faktiskt hellre det än vårtor på händerna!

Dom där banden man springer/går på är okej dock. Där har man mest bara skokontakt! Eller jag lever åtminstone i visionen om att dom är mer okej, för min egen tränings skull. Annars skulle jag ju lika gärna kunna klippa kortet och dra hem igen.

Nu har jag ätit alldeles för mycke spagetti för att min förmiddags träning över huvudtaget ska ens nästan ha gett nåt. Bra.