Fortsatt fascination

Fascination [-ʃin el. -sin] s. -en En känsla att något är trevligt, intressant eller spännande.

Det sägs ganska ofta att jag alltid överdriver när jag berättar om nåt.

Speciellt om jag vistas med vissa delar av min familj. Om jag berättar om en händelse kommer det ganska ofta tillbaka ett – A, men nu vet vi ju att allt Emma säger kan MINST halveras, eftersom hon ALLTID överdriver! från nåt håll. Och jag kan ta det, det är helt okej, jag utgår ifrån att det inte är gripet ur luften liksom utan kanske faktiskt grundas på nåt. Även om det kanske stämde mer när jag var ett antal år yngre så finner jag mej i att få höra detta även idag.

MEN. Men, säger jag, även om det låter som att jag överdriver så kan jag berätta att det är massiva mängder snö utanför mitt kök och detta är för mej en väldigt ovan situation. Jag önskar att jag hade min tumstock, men den verkar ha flyttat så jag kan inte hitta den, för då hade jag kunnat mäta och ta en bild. Jag vet att jag har ett såntdär aluminiummåttband i bilen men den har tyvärr frusit igen så jag kommer inte åt detta heller. Men för att relatera till nåt, och utan att nämna siffror som kan vändas emot mej, så kan jag ju säga att snönivån ligger på strax under emmas-knähöjd nu. Detta kunde jag konstatera när jag nyss var ute och fick skorna fyllda med vit kyla medan jag pulsade bort till komposten, brevlådan och soptunnan.

Jag inser också att många av er är vana vid mängder av snö långt över denna och att ni nu sitter och fnyser över min excitement, men det kan jag också leva med eftersom jag faktiskt är från Halmstad och inte ens kommer ihåg när det var såhär mycke snö direkt utanför en ytterdörr sist. Och än mindre när det var pudersnö sist. Som man kan gå genom utan att bli dyngblöt.

Igår skrattade jag åt pappa som travade omkring på firman som en stressad och rastlös hund. Han vankade fram och tillbaka framför fönsterna i butiken och var orolig för att snöslungan inte skulle fungera när han kom hem. Eftersom det snöade som fan. Och eftersom det är röd dag idag skulle han kanske inte få tag på de delar som eventuellt fattades för att få igång den. Han sa att han nog tyvärr faktiskt skulle bli tvungen att åka hem och kolla upp det där. Jag skrattade och sa: - Hehe, jaaa, gööör du det. Och tänkte på hur komiskt, nästan bisarrt, det var att han faktiskt ens ägde en snöslunga i dessa delar av landet. Men det tar jag tillbaka nu. Jag hade verkligen behövt nåt sånt här nu! Och om det tänker fortsätta snöa ännu mer hela dan idag som det verkar tänka göra så kommer det ju bli jäääääävligt intressant att se hur jag ska få ut min bil imorron kan jag ju tala om.

Och jag undrar hur det går för mina stackars stockrosfrön som jag satte. Nu när dom ligger där i jorden under all snö och försöker hålla sej vid liv.

Men! Nu ska jag tina upp en chunk av mitt rådjur och se om jag kan åstadkomma nåt käk! Den som vill ha och tror att den kan ta sej hit är välkommen att vara med!

Ps. Ska vädret fortsätta på detta viset lär ni nog får läsa en del om det här med.. Bara så ni vet. Ds.

Liparn

Jag är så sjukt blödig! Eller jag har rättare sagt blivit det.

Ju äldre jag blir desto mer lipar jag till filmer. Väldigt jobbigt. Kombinerar man det dessutom med pms är det fan förödande.

Såg precis  En sång för Martin med Sven Wollter och Viveca Seldahl. Handlar om Martin och Barbara som har varit gifta i många år när Martin drabbas av Alzheimers. Bra film men inte alls bra för mej att kolla på. Där satt jag, ensam, inbäddad i hörnet av min nya stora soffa med tårarna rinnande till scenen där Sven spöar på en förtvivlad Viveca på restaurangen. Alltså, det är ju inte så att jag sitter och bölar som en idiot och snörvlar och låter och håller på. Jag får bara mer eller mindre översvämning i ögonen. Störande om inte annat eftersom man inte ser nåt.

Antar att det är sånt man får ta. Åldrandets oundvikliga konsekvenser. Nästa gång blir det nåt ytligt och dåligt spelat istället.

sang_for_martin

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress