Helgens citat:
- Vadå? Hade hon dött hemma i sin lägenhet? ..Och dom hittade inte henne inte förrän efter två år??
- Jepp! Men det va lugnt. Allt va på autogiro!
Auto
VM i is
Väl hemma igen efter en fruktansvärt kall helg i staden Göteborg.
Den kylan asså, det var tammefan det värsta jag varit med om på länge. Obeskrivbar och jag har en djup rand på insidan av mitt vänstra lår till följd av förfrysning och tryckmärke efter jeanssömmen.
Det är högst sannolikt att det har varit precis lika kallt här hemma, Halmstad och Göteborg brukar ju ha samma väder, men eftersom jag den senaste tiden inte har vistats utomhus mer än när jag har gått 1: från ytterdörren till bilen (2 meter), 2: från bilen in på kontoret (3 meter), 3: från bilen in på Nautilus/Tk (max 100 meter).. ungefär, så kom det lite som en chock när jag nu tvingades förflytta min känsliga kroppshydda lite längre sträckor i vinterluften. Horror!
Det har varit en trevlig helg i alla fall. Vi har ätit halvt ihjäl oss på stora köttbitar, lyssnat på den småländska kvinnan som mycket passande kallade sej själv ordförande i De Trögfattades Riksförbund, diskuterat hållbarheten på Creme Fraiche, åkt spårvagn, druckit Heineken, pratat med en man med tvätta-händernatvångssyndrom och frusit som fasen. Träffade även Jimmy inne på Rockbaren! Mkt nice!
Jag får ta mej en tripp tillbaka när det har blivit lite mer vår, men tills dess, även om mitt vatten har frusit här hemma igen så jag inte kan tvätta mej, kan Göteborg ta sina buckliga, isiga jävla trottoarer och dra åt helvete.
Skulle förresten ha reda på vad ”gargoyle” hette på svenska. Lexins översättning:
Ful figur gjord i sten som bär regnvatten, ofta vid kyrka.
You wanna go boomboom?
Man möter många intressanta människor.
Nyss var det en man och hans kompanjon inne i på mitt kontor. Vi pratade om hans beställning och betalningsupplägg.
Mannen som är en svensk gubbe på runt 60 är absolut inte otrevlig egentligen. Han är ungefär 10 cm kortare än jag (jag är 1,64), lite för rund för att det ska vara hälsosamt och bär mycke parfym. En såndär tung, söt doft som likt Zyklon B fyller hela lokalen på bara nån sekund och lämnar en med tryckande huvudvärk resten av dagen. Mannens kompanjon som också är av hankön är runt 30, väldigt trevlig, prydligt klädd, ser fruktansvärt snäll ut och bryter på gissningsvis persiska.
Den äldre mannen lade fram det som ett skämt först. När han frågade vad det skulle kosta att få spendera en dag med mig. Jag skrattade och svarade att det hade blivit väääääldigt dyrt. Vi pratade lite mer om ordern och han flikade då och då in saker om vår påtänkta gemensamma dag. Hans kompanjon började skruva lite på sig han tyckte uppenbarligen att det var jobbigt när den äldre mannen försökte köpa mig.
Vi avslutade och de två reste sig för att gå. Den yngre tog några steg bortåt och inspekterade godisskålen och medan den äldre tog på sig jackan sa han med ett skrämmande allvar i rösten:
- Men du, Emma.. Tänk på det jag sa.
- ..Ursäkta?
- Det behöver inte hända nåt speciellt! Jag menar inte så! Lunch.. en promenad kanske.. och vem vet. Ja.. du vet.
Kompanjonen kommer in igen, tittar ilsket på gubben och säger:
- Sluta nu! Vi går!
- Ja, svarar jag, jag har vad jag behöver för att skriva ihop er order nu. Och vad jag vet så är såntdär dessutom lite olagligt i Sverige va?
- Heheheh.. Mjaaah, men du är ju en mogen tjej och över 15 eller hur? svarar han och blinkar. Meeeen å andra sidan, hehe, känner man för nåt som är yngre än 15 är det bara att sätta sig på flyget! HÄHÄHÄ!
Kompanjonen försöker igen:
- Nejmen! Sluta!! Vi går nu!
- Javisst, vi ska gå, meeeenee.. Tänk på det. Jag har dessutom vunnit på lotto sååååee… hehe! Ha en bra dag!
Man slutar aldrig att förvånas. Dels över att vissa inte ens försöker dölja och dels över att JAG får denna typen av erbjudanden. Det är tur att jag har många män här på jobbet som kan försvara mej om det skulle krisa!
Twilight Zone
Nuså! Nu har jag fått tillbaka vattnet och levnadsstandarden är top notch igen!
Det känns som att detta är en sak jag kommer få lära mej att leva med helt enkelt. Att rören som leder in aqua i mitt hem är ungefär lika grova som McDonaldssugrör och fryser när det biter till lite ute.
Igår kväll hade jag byggt ett bo i min stora nya fina röda soffa som pappa hatar. Jag hade varit duktig och burit in 10 liter snö i en hink som kunde stå och tina, in case of emergency. Berget med disk ökade i omfång varje gång jag tittade ditåt och eftersom jag levde på vattenransoner som var prioriterade endast till handtvätt och tandborstning fick jag hålla tillgodo med drycken Heineken istället. Life sux.
På TV1000 Classic visades Twilight Zonefilmen och precis när John Lithgow drar upp rullgardinen på flygplanet och möts av monstret därutanför brakar helvetet lös i hela mitt lilla hus. I alla rör överallt runtomkring mej krasar och dunkar och väser det och sen börjar vattnet forsa ur alla kranar. Men det är lugnt, jag blev inte alls rädd.. Inte alls. Jag är generellt inte känslig för läskiga scener i filmer, men om det liksom byggs på med effektfulla, ljudliga och oväntade saker i ens omgivning kan det bli lite värre.. När Jonh Lithgow möts av monstret är det för övrigt egentligen inte ens en läskig scen.
Men nu har jag vatten i alla fall! Välkommen till 2010 Emma! Tacktack. Jag firade med att gå på toa och sedan diska. Hög standard!
Björn says Hi!
Björn är minsann inte sämre! Här översändes en varm kram till alla oss i kalla Sverige. Han låter hälsa att han också, precis som Freddy, har det fint i de lite mer utsatta delarna av världen. Han dricker fascinerande traditionsenliga drycker ur handgjorda bägare, socialiserar med den inhemska befolkningen och studerar det rika kulturlivet på andra sidan klotet.
Tyvärr lyckades stackars Björn dock ådra sej en smärre skada då hans nätta lekamen trasslade in sej i ett brinnande rep igår. Under oerhört dramatiska omständigheter gav han sej på att rädda en kattunge från att bli slukad av en stor ilsken varan. Men, vad gör man väl inte va? Källingen klarade sej undan kräldjurets käftar och adopterades kort där efter av en thailändsk enögd flicka som vi vet kommer skänka all den kärlek katten behöver. Och som västerländsk ung man har ju Björn ett finfint läkekött så han är snart tipptopp igen!
Dessutom, tillägger han, är det värt smärtan och blodet om man vet att ens insats faktiskt hjälper! Stort hjärta har han, den där Björn.
Alternativt var han packad, hoppade brinnande hopprep och råklantade sej. Ingen vet riktigt for sure.
The Pull-out
Ja, det är nog bara att inse fakta.
Nu när jag simmar igen kommer det bli en del badhusrelaterat. Ni får nog vara så goda att leva med det.
Idag fick jag den stora äran att bevittna ett genuine pull-out. I duschen. En kvinna runt de trettio slog ett slag i kvinnosaksfrågan och visade att hon var naturlig. Hon kom från simhallen, in i duschrummet. Krängde av sej sin svarta baddräkt, löste upp sin fläta i håret, särade på benen och drog ut sin väl använda tampong. Denna placerade hon sedan, inte på golvet, inte heller invirad i papper och i papperskorgen, inte lite diskret nånstans utom allas blickfång, nejdå. Hon höll den i snöret och dinglade med rak arm ner den på kakelhyllan där alla lägger sina saker medan det duschas.
Alltså, allvarligt. Jag VET att det är naturligt och kvinnligt och bara en helt vanlig sak att ha mens – men för helvete!? Get a fuckin grip! Nån måtta får det väl ändå vara? Eller?? Där låg den. Hennes använda, väl blodfyllda och uppsvällda tampong. På det blåa kaklet, i en liten vattningt rödbrunfärgad pöl och väntade på att hon skulle duscha klart så den kunde bli reglementsenligt kastad. Trodde den! Men, när det hade schamponerats och balsamerats och kammats och balsamerats igen, då var det ju såklart dax att basta. Så den förbrukade hygienprodukten fick ligga kvar ett tag till. Fresh.
Jag har inget bra avslut på denna texten. Jag lämnar det öppet.
Freddy says Hi!
Freddy hälsar till alla, skickar över en bild och låter meddela att han har det fint i asien. Han badar, tittar på palmer och klappar alla djur som har gulliga nosar. Han njuter av solen och är numera attraktivt gyllenbrun likt en perfekt bakad pepparkaka!
Tränarn IV
Förresten! Påfyllning.
Jag kom på en anledning till varför jag inte är ett jättefan av gym.
Köbildningarna. Att det blir tysta krig om maskinerna. Ganska irriterande faktiskt.
Som idag då, för att ta ett konkret exempel. Jag hade ett såntdär spring/gåband som jag använde. Efter fem minuter kommer en dam förbi och frågar om jag snart är klar. Jag säger att jag tyvärr precis började. Efter ungefär elva minuter kommer nästa. Och tre minuter senare ännu en som också frågar hur länge jag hade tänkt köra. När det är ungefär 6 minuter kvar av min utsatta tid för mål kommer kvinna nummer två tillbaka och frågar, eller det är snarare ett påstående med ett frågetecken efter:
- Du är snart klar?
Och det är jag ju. Om sex minuter. Så hon sätter sej i soffan snett framför mej för att vänta ut. För att säkra att ingen annan ska hinna emellan lägger hon sin handduk på golvet precis jämte bandet jag använder. Sen sitter hon där och kollar. Och det är samma för alla andra runtomkring som använder en random maskin som nån annan vill ha. Folk kretsar som gamar med sina lömska spejande ögon på helspänn. Palla.
På bandet till vänster om mej powerwalkade en tjej. När hon var klar kom en kille fram och ställde sin vattenflaska i hållaren för att säkra. Då utbrister tanten på stepmaskinen snett bakom:
- Naaaeh!? Ska du ta den nu?? *SUCK* Jag har väntat i 20 minuter!
- ..Men du har ju steppen?
- Nu ja! Men jag tänkte ju springa egentligen! Men alla var ju upptagna! Men det är ju bara så typiskt! *SUCK!*
Men visst, det är väl inte så mycke folk varje dag.. Men dom dagarna det är det är jag inget gymfan.
Tränarn III
Ni som följer mitt skrivande vet att jag försöker mej på att träna ibland.
Lite sådär halvhjärtat med inget direkt mål. Mer för att jag vet att man BÖR träna för att hålla hälsan uppe.. Eller nåt liknande klyschigt.
Den vanligaste formen av Emmaträning är spinning. Det är en bra form av motion, man kan mata hur mycke eller lite man vill och det är nån som leder det hela, så man inte planlöst driver omkring som en liten fet jolle utan nån som styr ute på det stora havet. Simning är också bra. Kan dock bli långtråkigt men oftast inte. Mitt största problem där är att jag egentligen behöver använda simglasögon. Jag inser detta, men skjuter hela tiden på inskaffandet. Efter en halvtimmes omkringsälande i bassängen är mina ögonvitor inte vitor längre. Dom är ögonrödor. Eller inte helt röda och inte heller rödsprängda som Anna försökte beskriva det som. Dom är homogent rosa. Och jag har gröna ögon. Och eftersom rött och grönt är komplementsfärger framhäver de varandra väldigt bra.. Det gröna blir extra grönt och det rosa blir extra rött. Snyggt. Ser hälsosamt ut.
Anyway, jag skulle egentligen prata om gym. Och varför jag inte gillar dessa.
Det är möjligt att man kommer in i det när man har vanan inne, men jag har än sålänge inte sett tjusningen. Jag tycker att det är äckligt med alla grejer alla har petat på. Hantlar och handtag och stänger och knappar och spakar och gummidetaljer som svettiga händer har gripit om allt för många gånger. Och visst, man sprayar och torkar av. Men allvarligt? Hur halvdant tror ni dendär proceduren ofta utförs eller? Och jag tror faktiskt inte att det man sprayar på, vad det nu är för nån vattenlik luktfri vätska, ger ett fullgott skydd mot handvårtor. Helst hade jag sett att det hade doftat ordentligt och fräscht av klor efter man hade putsat.
Främmande människors vårtor är verkligen inte min grej. Häromdan var jag tvungen att skaka hand med en kvinna. Hon sa - Hejhej! och sträckte fram sin späda och välmanikyrerade men med vårtor fullpepprade hand. Och jag blev tvungen att artigt le och gripa om fanskapet. INTE okej. Jag tvättade och spritade mej noga efter det, i hopp och tro om att det skulle hjälpa. Lite samma känsla har jag när jag kommer från gymmet. Duschar noga, tvättar händerna noga och spritar dem sedan noga. Kalla mej hypokondrisk, men faktiskt hellre det än vårtor på händerna!
Dom där banden man springer/går på är okej dock. Där har man mest bara skokontakt! Eller jag lever åtminstone i visionen om att dom är mer okej, för min egen tränings skull. Annars skulle jag ju lika gärna kunna klippa kortet och dra hem igen.
Nu har jag ätit alldeles för mycke spagetti för att min förmiddags träning över huvudtaget ska ens nästan ha gett nåt. Bra.
Kärleksmaskinen
Annonser kan vara skoj. Eller hur?
Kärleksannonser till exempel. Dom kan vara mer skoj än andra typer av annonser. Man kan hitta dom lite överallt. Och då menar jag inte regelrätta kontaktannonser.
Mer den typen som ligger i ”Importera en fru nu! Billigt!” Eller? Är det inte lite skoj? Och tragiskt på samma gång? Fast ändå övervägande skoj? Jag kan se männen som fastnar för detta. Det kan ni också, det vet jag. Även om ni inte vill påstå att ni är generaliserare så vet jag att alla som ser en Hitta-kärleken-i-Litauenannons tänker preciiiis samma sak.
Det är Jörgen, 43, från Sveg som bor med sina två katter Maja och Sixten i ett lagom litet hus byggt i gult tegel. Hans mor som är änka bor två kvarter bort. Det tycker han är bra, för då kan han titta till henne ofta. Han får lunch hos mor på tisdagar, torsdagar och lördagar. Jörgen har ett jobb på ett ställe som monterar hydraulikdelar på grävmaskiner och andra liknande stora fordon. Ett helt okej jobb som han fick strax efter han hade gått ut nian. Det är bra att han har varit där länge, då kommer ibland de nyare förmågorna och frågar honom om råd, för om nån kan så är det Jörgen. Jörgen tycker om att kunna besvara deras frågor.
En gång hade han en flickvän, Ann-Katrin, men det höll inte så länge.. Hon sa att han inte var hennes typ och en vecka senare blev hon tillsammans med Stefan istället, som hade motorcykel. Jörgen har en motorcykel också, nu. En Honda, men han kör den inte så ofta och han har aldrig varit en såndär Ladiesman direkt. Lite för blyg och för snäll för att det ska ha varit givande antagligen. Det irriterar mor ibland att han inte har någon. Hon säger åt honom att han borde gå på dansen som Folkets Hus anordnar varje sista lördag i månaden:
- Se till att skaffa dej en fru! Ut och roa dej Jörgen! säger hon. Men det blir aldrig av.
Redan när Jörgen var 20 började dessutom hans hårfäste krypa bakåt i en allt ökande takt vilket han känner inte heller är till någon fördel. Av hans rödlätta frisyr finns det numer bara kvar lite i nacken. Sitt alltmer ökande omfång borde han också göra nåt åt, det inser han och mor pratar ofta om kolesterol, men det är helt enkelt sån han alltid har varit och känner att, varför börja nu? Dessutom, om han drar upp jeansen tillräckligt högt och spänner åt sitt smala läderbälte lite hårdare där över naveln så sitter ju byxorna uppe bra.
Jörgen har inget att klaga på, men han känner ändå att han saknar nåt ibland..
För övrigt har jag sett unga kvinnor både från Ukraina och Thailand. Dom ser inte ut sådär.
