Imorse när jag skulle iväg till jobbet hade låset på bilen frusit.

Jag blev en halvtimme försenad eftersom jag inte kom in i bilen. Ganska frustrerande faktiskt, men det är sånt man får ta på vintern.

När jag kom fram till firman hade låset frusit och hängt sej igen. Jag fick ringa till pappa som va där inne på sitt kontor.
-Hej.. Jag kommer inte ut ur bilen. Du fick kanske rädda mej.. Så han kom ut och öppnade åt mej.

Vi åkte samma bil till lunchrestaurangen. Då körde pappa. Och lagom till vi kom fram hade det frusit och hängt sej igen. Jag, Hans och Freddy stod utanför och försökte få upp dörren medan pappa satt inlåst. Men vi räddade honom. Även han fick lunch!
När jag kom hem nyss hade låset i ytterdörren frusit. När jag med handkraft och konstgjord andning hade värmt upp det till vridbarhet insåg jag att även dörren hade frusit fast. Jag drog i handtaget men inte ett skit hände. Tog tag med båda mina ömmande halvt förfrusna händer i handtaget och ryckte med hjälp av ett stadigt bestämt och kraftfullt kast av hela min kroppshydda bakåt. Givetvis öppnade sej dörren då hur lätt som helst och jag tappade greppet och ramlade rakt bak som en skalbagge på sitt skal. Kravlade mej upp igen och borstade bort snön, svor, tog väskan, slog av larmet och gick in.

Stängde dörren efter mej, men märkte att den inte klickade igen så som den gör när den stängs ordentligt. Handtaget hade hängt sej i nerläget.. Garanterat också nånform av fastfrysning. Jag vickade och lirkade och svor över jävulskapen. Sen släppte det och återgick till normalläge.

Alltså! Det är bara – 6 grader ute, men det är fullt tillräckligt för att käpparna ska ha nånslags direktinsprutning i mina hjul. Man blir ju trött, men men, det är snart över!