Är det förresten inte komiskt att se varje år hur man i panik inser att det bara är en vecka kvar till jul?

Lite senare samma vecka inser man att det bara är två dar kvar. Och att man bara har köpt en enda julklapp. Och att man inte kommer hinna gör allt som ska göras.

Kvällen före julafton sitter man på kontoret och försöker få jobbat undan det sista eftersom man kommer TVINGAS vara lediga dan därpå och tillbringa den med sin familj.

På julaftons morgon blir man stressad och beklagar sej över att julen kom alldeles för tidigt i år. Man sätter sej i soffan och lyssnar på julmusik, dricker lite glögg, öppnar en Paradis, bläddrar lite i den nya högen med jultidningar. För att forcera en julstämning som inte finns än, men som faktiskt kommer infinna sej senare på kvällen. Så egentligen behövs ingen oro över bristen på juligheten. Men det fattar man inte då. Man försöker eftersom man VET att en brasa, ischoklad, clementiner och Anthon Bergmarsipan ÄR julstämning. Man knäcker några nötter och säger åt resten av familjen som grejar med förberedelserna med maten innan släkten kommer att lugna ner sej lite och också komma och sätta sej i soffan och också få lite julstämning! Sen går man över till att äta knäck istället eftersom det bara blir krossad skit kvar av valnötterna när man knäcker dom..

Sen kommer släkten. Den tredje whiskeyn hälls upp och sen blir allt bra ändå! Trots att man stressade som ett jävla svin dagarna innan bara för att man trodde att man aldrig skulle få nån julstämning. När man har ätit alldeles för mycke mat och är på g att hugga in på ris-ala-maltan säger man lättat och nästan förvånat nåt i stil med -Tänk att det blev jul ändå! Och om man inte säger det högt så tänker man det åtminstone för sej själv. Sen brakar helvetet lös och det blir party och stök och allt är rätt kul. Dan efter är det abrupt slut och en helt vanlig dag igen. Enda skillnaden är att man dricker 3 dubbla Samarin och måste städa som ett as hela dan och hela nästa dag också.

Eller? Är det bara jag som tycker det likadant varje år? Inget ont i det dock! Det är ju detta om ÄR jul nuförtiden! Det är detta som ÄR julstämningen. Men man har ju en vision om att det ska vara nåt annat. Fast om det hade varit som i ens glorifierade hägring hade man förmodligen dött av uttråkan.