Lättfälld

Nu var det barn här. Jag har problem med såntdär. Barn som kommer och knackar på för att dom säljer saker.

Inte för att jag inte gillar barn liksom. Eller jag menar, alla vet ju att jag inte tycker speciellt mycke om barn. Det är mer hela grejen att jag alltid endar up med att ha köpt en massa skit. Bara för att jag faller för trycket.

Nu sålde dom strumpor och trosor. Helt okej grejer, absolut! Men ändå. Jag behövde ju inte nåt egentligen. Nu har jag beställt tio par strumpor och fyra par trosor. Och vad är det för övrigt?? När jag va liten sålde man tidningar! Inte gördlar, svarta spetsbalconetteBHar och stringtrosor med strassfjärilar där bak!? (Jag beställde för övrigt vanliga låga strumpor och helt intetsägande vanliga hipsters till er stora besvikelse.)

Jag har som sagt svårt för det där. Barn som kommer och säljer grejer. Jag handlar ALLTID. Oavsett om det är gosedjur från WWF, majblommor, krassegubbar, lotter från nån fotbollsförening, tidningar, tvål, katthemmets kalender, böcker eller som nu underkläder.. uppenbarligen. Jag kan inte säga nej. Hade det varit en vuxen människa hade jag inte haft problem! Jag avverkar till exempel telefonförsäljare på löpande band dagligen i mitt jobb! Ber dom vänligt men bestämt mer eller mindre att dra åt helvete. Men när två småtjejer knackar på och säger:
-Hej.. eh, vill du köpa saker från WWF?
-Pengarna går till att rädda orangutangerna på Borneo!

..då tycker min instinkt mer eller mindre att det är oförskämt att säga nej. Då köper man nåt bara för köpandets skull! Inte för att man behöver nåt.

Det värsta var på Halloween för övrigt! Jag, Anna och Freddy låg i soffan och kollade på film när det pep i källartrappen som det gör när nån är påväg upp för uppfarten. Vi insåg kvickt att det givetvis var ungar som hade klätt ut sej och skulle Trick or Treata och jag fick panik. Ty jag visste att vi inte hade nåt godis att ge dom! Anna tyckte att vi skulle skita i att öppna bara. Evil! Jag var väldigt kluven. Skulle man öppna och säga att dom va fina i sina outfits men meddela att man inte hade nåt. Eller skulle man ligga kvar i soffan och låssas som att det regnade. Dom fattade ju liksom att vi var hemma, ty det är rätt svårt att undgå den råstora projektorduken som fyller upp hela vardagsrummet och visar ens film för hela grannskapet också. Men i vilket fall som helst låg vi kvar och efter ett tag gav barnen (som för övrigt säkert hade nån förälder med sej också!) upp och knallade iväg igen. Tomhänta. Jag hade ångest. Och igår berättade jag om ondskan för mamma som höll med om att vi hade varit evil! Min ångest som hade hunnit lägga sej kom tillbaka och hon läxade upp mej med att säga:

-Men EMMA!! Om man inte har godis ger man dom PENGAR!! Fan! Man kan ju inte bara strunta i dom!!

Pengar. Att jag är så trög. Jag hade inte ens tänkt tanken! Klart jag skulle gett dom pengar ju! Dessutom hade dom garanterat blivit gladare för cash istället för godis.. Jaja, next year, då ska jag va förberedd. Snart kommer det säkert fler som ska sälja grejer, det är ju den tiden på året nu.

Igår kom jag för övrigt hem med två limpor bröd från Maxi som jag egentligen inte alls skulle ha. Bara för att gubben som lät mej provsmaka en liten ruta av brödet med smör på va så gullig. Jag faller så lätt!

111

6 kommentarer

  1. Gyoni skriver:

    Tönt. Du ska inte vara så blödig och lättlurad

  2. LackeW skriver:

    Samm till detta problem, get a gun!

  3. emma skriver:

    ni har inga hjärtan!
    (jag VET för övrigt att du lars faktiskt på riktigt tycker om barn)

  4. Gyoni skriver:

    Barn ska hållas kort och på jäkligt stort avstånd

  5. dean skriver:

    jag vill att du ska veta att jag inte dömer dig, emma. jag hade också gömt mig när halloweenungarna kom (fast det kanske mer handlar om att jag är en fegis, men sak samma).

  6. ann skriver:

    jaa lasse…har du glömt dina barn…ögonfrans,kamaxel och drivknut^^

Posta en kommentar

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress