emma

Som bekant är det ju så att jag fyller år på lördag. 26 år. Många av er vet om detta och har frågat vad jag önskar mej. Så låt oss klargöra detta med födelsedagar och presenter.

Jag tar väldigt löst på detta med firandet av ens födelsedag. Det har ju kommit till mångas kännedom att Filip inte tänker vara hemma på min stora dag. Att han ska åka och tävla istället. Detta är INTE en katastrof. Ni behöver INTE tycka synd om mej. Jag lovar. Så sluta med det.

Jag anser att ens födelsedag kan förläggas till i princip vilken dag på året som helst som kan tänkas passa. Om det nu är så att ens släkt och vänner av olika anledningar har förhinder på just den dagen som enligt papprena är ens dag. Om det nu är så att ingen hinner leka med mej den 10:e så kan vi bestämma att jag fyller år den 15:e istället om det passar bättre. Det är inte hela världen. I promise.

Och samma med presenter. OM ni tvunget ska ge mej nåt så snälla, ge mej nåt bra. Nåt som jag faktiskt kan använda. Jag är generellt av åsikten att jag inte vill ha saker. Sånt som tar upp plats i mitt hem. Och framför allt inte nu, när jag befinner mej i en svacka i mitt liv som bland annat yttrar sej genom att jag får panik av alla saker. Jag kör lass efter lass med prylar hem till mamma och pappas förråd och försöker göra det hela bättre så, please, inga mer prylar. …Såvida dom inte är väldigt bra och ni verkligen VET att jag vill ha dom =) Ge mej inte ljuslyktor.

Saker jag tycker om att få som andra tycker är skittråkigt att ge, men som jag verkligen blir glad av på riktigt: Biobiljetter, presentkort på kläder/skor eller massage, ansiktsbehandling eller andra typer av behandlingar, mat till mitt kylskåp/frys/torrvarhylla, tjänster exempelvis hjälp med att bygga om saker/installera nåt i min bil/kabeldragning/omkopplingar i mitt hem, blommor och restaurangbesök. Ni ser säkert mönstret. Bra grejer.

Om ni verkligen vill ge mej nåt men inte kommer på nåt eller tycker att detta härovan är skitlama grejer så kan ni ge mej en kram. Sånt är bra med. Helt sant. Jag lovar att jag blir glad på riktigt, det är inte bara som jag säger. Jag är ingen saksamlare och jag är ingen som tar hårt på detdär med regelrätta presenter till födelsedagen bara för att man enligt tradition ska ge presenter på födelsedagar. Jag blir även glad av sms!

Nu behöver ingen ha ångest mer. Skönt!

På senare dar har min skönhet kvitterats från många olika håll. Härliga ord av uppskattning har strösslats över mej likt rosenblad över en kyrkogång minuterna före det fagraste bröllop.

Senast idag på spinningen, efter passet fick jag mottaga varma ord från min cykelgranne som jag hade battlat med under hela timmen. Vi hade båda varit duktiga och kört hårt och när vi satt där på våra redskap och torkade oss med våra nersvettade handdukar utbrast han med den sannaste ärlighet:
-Fan! Du var ju skitduktig! Och jättebra teknik också! Det hade jag VERKLIGEN inte kunnat gissa först!

..Tack.

Eller som kvinnan efter passet i omklädningsrummet. När jag drog på mej min nya vita tunika. Och hon sa:
-Vilken fin blus! Jag trodde först den var en såndär sjukhusskjorta, men det ser jag ju nu att det inte är! Fin! Den passar dej!

..Tack

Eller Eva, när vi hängde inne på akuten igårnatt. Jag läste Amelia eller nån liknande skittidning om kvinnors olika former på rumpor och vad för jeans man skulle ha för att framhäva det positiva i sin sort. Det var olika bilder. Jag läste om äppelrumpor och päronstjärtar och lite olika. Eva pekade på en kvinna med en såkallad äppelrumpa och sa:
-Sån har ju typ du. Jag är mer päronstjärt tror jag, men du är nog en äpple. ..Fast iofs. Du har ju rätt platt bak.

..Tack

Eller förra gången jag var på spinningen och satt i omklädningsrummet och en gammal klasskompis kom in och trodde jag precis hade tränat:
-Hej! Va kul! Längesen! Har du tränat?
-Tjena! Nejnej, jag ska på spinningen! Kom precis ur bilen.
-Asså? Jahaa, jag tyckte du såg nytränad ut! Liksom alldeles såndär sund och svettig och mosig i hela ansiktet! Hah! Jaja, ha så trevligt då!

..Tack

Bara ett axplock. Ska gå och lägga mej nu. Jag om nån behöver ju verkligen min skönhetssömn.

Okej, jag är tillbaka, tillfälligt. Som nåt slags litet gästspel i min egen blogg liksom.

Tänkte bara berätta om min råidiot till vän. Eva. Inget om att hon har fått mej att spendera en hel natt på akuten tillsammans med henne, till följd av att hon inte besitter förmågan att äta som folk. Utan om hennes totala oskill på svensk natur.

På sista tiden har hasselnötter blivit lite av en issue i mitt liv. Sen den dan som vår granne valde att totalt länsa hasseln utanför vårt hus. En dag stod han där. Med en kasse och sträckte sej efter de sista frukterna som en jävla giraff under en sopren akacia. Eva sympatiserade. Med mej alltså. Och min ilska. Hennes ögon har sedan dess varit lite extra kalibrerade efter dessa trädens juveler.

Idag fick jag ett mms från henne. Jag kunde utläsa genuin stolthet och lycka i att hon faktiskt hade hittat vad jag sökte!

Är inte detta hasselnötter?! skrev hon. Extra bra att hon hade lagt ihop tre stycken i en liten hög med.

Eva kommer från den delen av Sverige där det BARA finns fjällbjörkar och stenar med lavar på. Hon kan INGA träd. Och eftersom det är patetisk svarade jag som vem som helst hade gjort: Men nu får du väl förfan ge dej!? Det där är kastanjer!

Bra Eva! Bra på att se. NU ska jag sova.