Idag har min hörsel varit på topp. De har varit på topp sin egna värld i alla fall.
Emma: -Happ, vad gör Anja idag då?
Eva: -Va?
Emma: -…sa du ”Va”?
Eva: -Ja?
Emma: -Ahaaaaaa, jag tyckte du sa ”Hon spelar badminton”!
Fullt förståligt. ”va” och ”hon spelar badminton” är ju nästan samma sak. Lätt att höra fel på. Låter så lika.
Och typ tio minuter senare
Emma: -Hurfan ska vi komma hem?
Eva: -Tåg?
Emma: -Cykel!?!?
Eva: -Va?? Nej! TÅG sa jag! ..VAFAN ÄR DET MED DEJ!?
Emma: -Amen jag hörde inte! Så jag läste på läpparna!
För ”tåg” och”cykel” är ju två relativt snarlika ord. Samma bokstäver å så.. Lätt att läppläsa fel. Ungefär som ..äh skitsamma, jag kommer inte på nåt nu.
—————-
tillägg:
Det hör till storyn att jag och min vapendragare Eva dagen till ära hade hamnat på en båt över till Helsingör full av fotbollsgalningar. Dom var överallt och drack öl och skrålade. Plötsligt stämmer allihopa upp i en gemensam sång, gissningsvis lagets nationalsång. Vi beskådar med stora ögon spektaklet och tycker att situationen är vad man kan likna med utseendeordet ”fulsnygg”. Mina öron hörde vad dom ville och en bit in i låten när alla i lokalen samstämmigt, lite lyriskt tårögt och taktfast skanderade två korta ord efter varandra om och om igen frågade jag:
-..Va i helvete!? Sjunger dom SIEG HEIL??
Förmodligen. Högst sannolikt var det SIEG HEIL!! SIEG HEIL!! SIEG HEIL!! dessa glada fotbollsfantaster lyckligt basunerade ut. Bra! Bra på att höra.
