Vi har massor av smörgåstårta här på jobbet. Massiva kvantiteter. Tallrikarna är överallt och det sprutar snart majonnäsindränkta gurskivor ur våra öron.

Det är mitt fel att vi har så mycke smörgåstårta. Det skulle komma 8 pers hit på besök. Jag fick hybris och köpte tårta för 20 pers. Det är sånt som händer. En med lax, räkor och tonfisk och en med skagengegga och räkor. Det visade sej dessutom att en av männen på besök var ”extremly allergic to seafood”. Så  jag fick åka och inhandla mozzarellabiff med stekt potatis åt honom. Fail!

Mycke tårta över. Jag ska mata Eva med den. Hon gillar sånt. Vitt bröd med allt möjligt skit man kan hitta intryckt emellan skivorna och dekorerat med köttbullar, musslor, skinka, apelsiner, ost och Smarties. Sånt gillar Eva. Jag gillar inte smörgåstårta, men man äter ju ändå.. Av artighet och instinkt. Men iaf, vad jag skulle komma till var att jag halkade på en räka. Väldigt ironsikt.

Jag hämtade papper i skrivaren, en hel hög. Vände och gick bortåt mot mitt kontor igen och precis igenom dörren sätter jag klacken på en räkjävel som nån, högst sannolikt jagsjälv, har lyckats tappa där. Och ni vet hur det är. Har man skor med höga hårda klackar som tappar greppet om golvet är det inte mycke som krävs. Det räcker med en räka. En enda räka är vad som behövs för att man ska gå ner i spagat, cracka jeansen och får en indikation på hur perfekt dagen och helgen kommer bli.