Som avslut på arbetsdagen. Jag skrev ju för ett tag sen om mina aggressioner till ordet och hela konceptet ”mellis”.
Läses här om man känner sej manad.
Jag pratar med en hel del folk om dagarna. Eftersom det är ungefär exakt det som mitt arbete går ut på. Många använder ”roliga” ord. Humoristiska versioner av vanliga ord. Jag får lite bryt.
Vad är grejen? Jag fattar inte. Och det är så intressant och provocerande på samma gång när man pratar med någon som använder ett ord och man verkligen HÖR att denna människa precis har plockat upp nånstans och själv tycker att det är hysterisk roligt. Han/hon känner sig verkligen skitrolig när ordet tas i munnen och vävs in i ett annars så alldagligt samtal. När ordet med guldkant som är så jävla skoj använd på ett så bra sätt måste ju bara alla som samtalas med förstå att just denna människan, han! HAN har Humor med stort H.
Vad för ord är det jag egentligen menar? undrar ni ju nu. För det är ju ganska vagt. Jag ska ta några konkreta exempel:
Snabeldrake (Dammsugare)
Skallebank (Huvudvärk)
Paraflax (Paraply)
Folk. Helt allvarligt. Bara ge er. Det är INTE kul. Det är INTE coolt. Not funny or cool.