Okej, jag är tillbaka, tillfälligt. Som nåt slags litet gästspel i min egen blogg liksom.
Tänkte bara berätta om min råidiot till vän. Eva. Inget om att hon har fått mej att spendera en hel natt på akuten tillsammans med henne, till följd av att hon inte besitter förmågan att äta som folk. Utan om hennes totala oskill på svensk natur.
På sista tiden har hasselnötter blivit lite av en issue i mitt liv. Sen den dan som vår granne valde att totalt länsa hasseln utanför vårt hus. En dag stod han där. Med en kasse och sträckte sej efter de sista frukterna som en jävla giraff under en sopren akacia. Eva sympatiserade. Med mej alltså. Och min ilska. Hennes ögon har sedan dess varit lite extra kalibrerade efter dessa trädens juveler.
Idag fick jag ett mms från henne. Jag kunde utläsa genuin stolthet och lycka i att hon faktiskt hade hittat vad jag sökte!
Är inte detta hasselnötter?! skrev hon. Extra bra att hon hade lagt ihop tre stycken i en liten hög med.
Eva kommer från den delen av Sverige där det BARA finns fjällbjörkar och stenar med lavar på. Hon kan INGA träd. Och eftersom det är patetisk svarade jag som vem som helst hade gjort: Men nu får du väl förfan ge dej!? Det där är kastanjer!
Bra Eva! Bra på att se. NU ska jag sova.
