emma

Men hallå? Jag har ju varit heeeelt lost asså! Detta är ju verkligen pinsamt..

Men jag trodde. Jag TRODDE faktiskt på fullaste allvar att man kunde be när man ville, hur som helst, rakt ut i luften eller till och med helt genom bara ren tankekraft. Till Gud alltså. Jag inbillade mej att man kunde skicka iväg sin önskan bara genom att TÄNKA den! Haha! Har ni hört så dumt va?!

Japp, så trög var jag.. Men man lär sej fanimej nån nytt varje dag. Givetvis funkar det ju inte att bara brain-sända. Kan ju vem som helt räkna ut.. Man måste ju mejlaaa! Rätt in på Guds wall. Max 340 tecken dock, så man får hålla det lite kort. Eller SMSa! Såklart! Inte konstigt att det inte har funkat för mej under alla år! Billigt är det dessutom. Kostar bara som ett helt vanligt SMS! ..Och just nu funkar det extra bra med, för Svenska Kyrkan har precis dragit nytt nätverk till Gud så det ska gå extra bra att mejla eller SMSa. Det blev lite dyrt för dom dock.. Kostade typ 10 mille, men jag kan verkligen känna att en frisk lina rätt upp till The Big Giant Head ju ändå kan vara värd det? Eller? Absolut!

Eva sitter i Emmas soffa och leker med datorn. Då och då lyfter hon blicken mot köket.

Där sitter Emma på huk framför frysen som är av normal och relativt rymlig storlek. Hon svär, fräser och muttrar. Hon möblerar om och brottas med lådorna och facken medan åskmolnet växer sej större över hennes huvud.

-HELVETE! Asså allvarligt! Jag blir fan tokig! Vi måste ha en större frys. JÄVLA SKITFACK! Jag får fan inte plats med all Ben & Jerrys! Var ska jag göra av den?? Det är för mycke glass!

Emmas dagliga kamp mot I-landsproblemen. Det är ett hårt liv.

Jag vet inte hur ni funkar med era bilar, om ni tycker speciellt mycke om dom eller ens bryr er eller inte, men min är väldigt viktig för mej.

Det finns människor som tycker att det är skitsamma. Hur ny eller gammal den är spelar ingen roll, så länge som den funkar och transporterar en från A till B. Jag bryr mej om min bil. För mej ÄR det viktigt vilket märke det är, modell, utseende, detaljer, tillbehör osv. För att inte tala om fräschör! Jag skäms när jag åker runt i nåt med en massa döda flugor över hela huven elle skitiga och uppskrapade fälgar. Jag säger inte att det måste vara en fet ny Hummer jag kör runt i, men den ska vara hyfsat fräsch.

Detta inlägget skulle kunna vara slut nu. Men jag tänkte ju pekpinna lite på just en speciell detalj. Såklart. Det kan hända att många av er kommer tycka att jag överdriver nu men allvarligt, vad är grejen med er som kör runt med bilfirmans klistermärken i bakrutan? Va!?
Man ser er överallt. På 80 av 100 bilar man kör bakom kan man se nån random jävla bilfirmas namn på ett fett as till klistermärke i bakrutan eller/och som text på skylthållaren. Herreguuud! Vad är det med er folk!? Okej om det är din egen eller kanske din sons bilfirma och du känner att lite PR är på sin plats, men fan inte om det bara är nåt helt average ställe där du har råkat köpa din fula lilla Nissan Sunny. Och ännu värre med sånna som köper en begagnad bil och klistermärkena från var den förrförrförrförra ägaren köpte den sitter kvar!

Ni får ingenting för att köra omkring och göra reklam! Ingenting! Det ser löjligt ut! Ta bort skiten! Jag blir så jävla provocerad!
Måste ni tvunget ha nåt skit i bakrutan så sätt dit nåt eget. Glid inte omkring och skylta med att ni minsann har köpt eran fantastiska Toyota Carina -94 på Jörgens Bilmarknad i Karlshamn eller på Benkes Begagnade Bildelar i Skavböke.

Och vad ännu värre är! Ni har köpt en helt fabriksny och skitsnygg bil. Ni är jättenöjda. Familjen älskar den. Era vänner är avundsjuka. Ni är stolta över ER bil. Den är betald. Ni har extrautrustat den med allt lullull man kunde köpa till. Men likförbannat låter ni klistermärkena från Svenssons Bilhall, Herrljunga sitta kvar!? Wtf!?

Så nu gör vi såhär. Alla reser sej fråna sina feta rövar och går ut till sina bilar. Ni riktar blicken mot bakrutan och därefter mot skylthållaren. Finns där nån form av reklam från nån sketen bilfirma som inte ni själva har klistrat dit? Var det du eller var det den förra ägaren som köpte bilen där? Eller kanske den förrförra? Vet du inte ens? Måste du kolla i bilens papper för att få reda på det?
Om ja – gör PRECIS vafan ni själva känner för, men om ni ska använda rakblad så var försiktiga, det finns få saker som är så fula och amatörmässiga som när man kör runt med en upprepad bakruta efter avlägsnandet av ännu fulare klistermärken.

Jag vill dö. Den enda och bästa lösningen är att skjuta skallen av mej tror jag. Nödslakt. Vi kan ta det här utanför på parkeringen.

Det var en hård kväll igår. Ganska kort, med koncentrerad. Jag och Freddy var på B&B och såg Veronica Maggio (!). Varmt som fan och en oerhört stillsam publik med seriösa fans som kunde alla texterna och hade öronproppar för att skydda sina delikata hörselorgan. Typ bara tjejer dessutom. Eller som mitt sällskap uttryckte det: -Gött att det är typ 80% tjejer här. Och av dom 20% killar som är här är 80% bögar.. Jag kände mej dessutom lite malplacerad i min Motörheadtröja och dötrasiga jeans, men hell! Sånt får man ta.

Anyways avslutades kvällen med att jag, totalt jävla wasted, väntar på Freddy, ungefär lika tankad som jag, i ösregn och åska i vad som kändes som en timme ungefär. Kort där efter kommer Eva och hämtar mej. Jag sover med henne i hennes lilla säng. Vaknar på morronen och blir skjutsad till jobbet ty min promillehalt var och är fortfarande imponerande. Sitter nu vid mitt skrivbord och är lite darrig. Det ringde en glad dam nyss som frågade om jag var förkyld eftersom jag låter lite, som hon utryckte det, rosslig. Underbart. Så om ni ringer till firman här idag är det jag som svarar – bakfull som ett jävla rådjur, lidande av nånslags afasi, hungrig men ej kapabel att äta, ful som stryk och med minsta sagt begränsad motorik. Halleluja. Men jag är trevlig och serviceminded ändå! Även om jag vill dö.

Citat:

-Alltså, jag har egentligen inget emot håriga tjejer.. Men det är ju bra om det inte är så långt att det åker med in!

Okej, det har kommit till min kännedom att det är en del som har retat upp sej på att jag säger att jag ibland skiter i att det är familjeparkeringsplats och ställer mej där ändå.

Vill bara klargöra att jag inte alltid parkerar där. Om det nu räddar mej på nåt sätt. Vill då också bara klargöra att jag egentligen inte alls är ute efter att rädda eller försvara mej faktiskt, eftersom jag som sagt skiter i att det är en familjeparkering. Men för er som så väldigt undrar.

Dock kan jag då, för att vidare, helt i onödan, endast för er skull fortsätta att försvara mej genom att säga att jag aldrig parkerar på handikapprutorna. Ej heller dubbelparkerar gör jag som så många andra tycker är helt okej om man baaara ska in och hämta sin pizza/köpa cigg/gör att snabbt bankärende. Visserligen är enda anledningen till att jag inte gör detta min rädsla för att få backspeglarna på min lilla bil bortkörda.
Jag parkerar inte heller på lastzoner. Åtminstone inte under tider då det kan tänkas komma nån som vill ställa sin lastbil där. Jag parkerar YTTERST sällan på Taxiplatserna.. Men visst, det har hänt. Dock inte på långa vägar lika ofta som jag står på familjeparkeringen. Jag tar inte heller förhyrda platser.

Filip hatar när jag parkerar på familjerutorna. Han säger att han skäms. Han säger att jag hellre kan ställa mej på handikapp då eftersom det inte är lika illa. Jag håller inte med alls, så det brukar bli att jag får placera min bil i en vanlig ruta. Då går man iväg och är rädd för dörruppslag sen. Jag brukar försöka hitta en ruta där bilarna runtom har parkerat mot vinden, inte med. Risken för dörruppslagen minskar ju lite då..

Jaja! Nästa gång ni är på Maxi och det står en liten silverfärgad sportbil på familjeparkeringen är det högst sannolikt min! Skulle ni ändå inte känna igen den så står det Emma Brunnfors bak på skylten. Jag har inget att dölja. Skriv ett brev eller nåt. Kan med fördel fästas på vindrutan under torkarbladet, det har gjorts förr.  Sist jag parkerade – in mellan stenarna i brandgatan, hade pappa skrivit ett jättebra brev. Ett citat ur Sällskapsresan.
”-Men vad i helvete tar ni er till!? Jag har bara varit inne och vänt!
-Det är faktiskt stoppförbud här!”
Kreativt!

Idag har jag haft attitydproblem asså.. Ofrivilliga attitydproblem!

Sånt är spännande. Man menar inget illa men det blir så fel. Fast lite kul ändå. I normala fall är jag ju rätt dryg  också. Men då är det liksom medvetna attitydproblem.

Scen 1.
En lite lessen tjej ringer till jobbet. Hon har en liten liten butik som i mina ögon är totalt jävla överflödig. Helt meningslös verksamhet! Dom säljer scrapbookgrejer. Ni vet.. ”fina” papper, paljetter, glitter, klister, kalligrafipennor, gulliga klistermärken, stämplar osv.. Jag kommer aldrig förstå mej på det där.. Men anyways! Hon har problem med sin kassa.
Hon: -Ja och sen bara stannade den! Och ville inte skriva mer!
Jag: -Jasså? Och du har satt i pappret som det ska vara?
Hon: -Ja! Och den funkade inte i lördags och inte nu heller och jag börjar få lite panik! Och vi har jättemycke folk i butiken!!
Jag: -Eeehh, hehe.. Nej. Det tror jag nog inte va..

Det ver inte meningen att dom där sista orden skulle kommit ut ur mitt huvud. Ett mer passande svar hade varit nåt i stil med
-Ojdå, det var ju inte bra! Då får vi försöka lösa detta såfort vi bara kan!

Scen 2.
Det är två lediga familjeparkeringar vid Maxi. Emma (jag) parkerar på den ena av dom. Det får man inte, jag vet, men ibland skiter jag faktiskt i det.
Precis när jag kliver ur min lilla räserbil går en mamma förbi. Hon har pagefrisyr, en röd skinnhandväska och tre barn, varav det ena sitter i vagnen som är fullpackad med matkassar. Hon är påväg till sin bil som högst sannolikt är nånform av minibuss från -93 eller nåt. Den står nog en bit längre ner eftersom hon är påväg förbi mej bortåt. Hon stannar upp och säger:
-Du vet att det där är en familjeparkering va? ..Jag som faktiskt har min familj med mej fick ställa mej jättelångt borta bara för att folk gör som du.
-Jassådu? Mmokej, men det är ju en ledig här nu. *pekar på marken på den lediga megaplatsen jämte min bil* Nu kan du ju flytta din bil hit. Bra va?
Sen gick jag in genom entrén och kvinnan med sina kids stod kvar.
Det var inte meningen att det skulle blivit drygning av det där. Det är faktiskt sant! Det var bara min hjärna som bluescreenade lite! Den tänkte att det ju faktiskt var jättebra att det fanns en ledig plats till henne. Sen att hon faktiskt var klar med sitt shoppande och bara skulle lasta in sina tre ton blöjor och frosties i sin Mitsubishi Spacewagon och sen dra hem.. Det är ju en annan sak.

Efter helgens strapaster i den lilla staden vid Vättern satt jag återigen i min snygga bil påväg hem.

På radion var det nästan bara reklam eller så var det spelmansstämma eller så var det nån råidiot som snackade finlandssvenska. 3 kräkframkallande alternativ. Så jag spisade skivor istället.

Efter ett tag konstaterade jag att alla som fanns i mitt fordon var genomlyssnat ungefär 100 ggr vardera och att jag inte var sugen på nånsom helst form av relapse. Mina tankar gled in på talböcker. Jag har en del vänner som har fastnat för det där.. Det är inget som har lockat mej alls förr, men ibland, efter ungefär en timmes körning och min hjärna som har börjat försätta sej själv i dvala, då känner jag en liten längtan efter en trygg mansröst som läser en god bok för mej.

Men sen rasar det igen. För jag har sedan långt tillbaka redan konstaterat att det bara finns skit på tal. Det är 100% deckare som läses in och blir till ljudböcker. Varför i helvete är det så?? Jag gillar inte deckare! Jag tycker inte om att läsa deckare själv med mina egna ögon. Jag tycker inte ens om att se deckare på film! Och då framförallt inte svenska sådana. Så varför är det bara sånna som får bli talböcker?

Givetvis ska jag inte lämna detta öppet åt era hjärnor att själva bearbeta nu. Givetvis har jag likt en bra tv-kock förberett.
Jag tror att det är så att typ ingen inläsare vill läsa snusk! Och i dom flesta böcker förekommer det nån liten form av snusk nån gång. I nästan alla böcker (och filmer) UTOM deckare. Därav. Mycket tråkigt. Jag sticker inte under stolen med att sexet i både böcker och filmer är en stor del av vad jag är ute efter!

Vad jag skulle vilja se och höra är dom där riktigt värdelösa tantsnuskböckerna inlästa! En saftig Harlequinroman framförd av en man med sexig röst. Dåjävlar. Då hade 3 timmars bilresa varit en fröjd! Man hade inte heller behövt oroa sej för störande moment såsom exempelvis kissnödighet!  Kan ni tänka er? Va? Den ultimata bilboken. Man vet genom att bara titta på omslaget hur storyn ska löpa, hur det ska kulminera och avslutas. Man vet detta, men det gör inget! Eftersom man ändå bara är ute efter att få höra om sexet, som också är vad hela boken baseras på, gör det inget att man vet redan innan första meningen hur det kommer sluta.

”Julie visste inte vad hon skulle ta sej till. Hur kunde detta hända? Mannen hon som bara några dagar tidigare hade hatat av hela sitt hjärta stod nu bakom henne med sina stora varma händer på hennes höfter. Hon kunde känna hans stora hårda lem pressas mot hennes skinkor och det gick en våg av vällust längs med ryggraden, ner mot hennes glödheta sköte när han andades mot hennes nacke. Hon kunde inte stå emot längre. Hon ville inte stå emot längre! Jacks högra hand letade sej in under Julies tunna blus. Hon kände hans grova handflata bränna mot huden på magen och vidare upp mot de alltmer styvnande bröstvårtorna”

Ni ser ju själva. Now were talkin! Det är annat än nån oengagerande jävla subba till snut som springer runt i Gamla Stan i Stockholm och låssasletar efter nån knarklangare som sägs ha en pistol hemma i garderoben.

(Fan.. Jag borde kanske börja skriva snuskromaner istället? Det där var ju riktigt nice för att vara första gången! Dolda skills! )