emma

Jag vill dö. Den enda och bästa lösningen är att skjuta skallen av mej tror jag. Nödslakt. Vi kan ta det här utanför på parkeringen.

Det var en hård kväll igår. Ganska kort, med koncentrerad. Jag och Freddy var på B&B och såg Veronica Maggio (!). Varmt som fan och en oerhört stillsam publik med seriösa fans som kunde alla texterna och hade öronproppar för att skydda sina delikata hörselorgan. Typ bara tjejer dessutom. Eller som mitt sällskap uttryckte det: -Gött att det är typ 80% tjejer här. Och av dom 20% killar som är här är 80% bögar.. Jag kände mej dessutom lite malplacerad i min Motörheadtröja och dötrasiga jeans, men hell! Sånt får man ta.

Anyways avslutades kvällen med att jag, totalt jävla wasted, väntar på Freddy, ungefär lika tankad som jag, i ösregn och åska i vad som kändes som en timme ungefär. Kort där efter kommer Eva och hämtar mej. Jag sover med henne i hennes lilla säng. Vaknar på morronen och blir skjutsad till jobbet ty min promillehalt var och är fortfarande imponerande. Sitter nu vid mitt skrivbord och är lite darrig. Det ringde en glad dam nyss som frågade om jag var förkyld eftersom jag låter lite, som hon utryckte det, rosslig. Underbart. Så om ni ringer till firman här idag är det jag som svarar – bakfull som ett jävla rådjur, lidande av nånslags afasi, hungrig men ej kapabel att äta, ful som stryk och med minsta sagt begränsad motorik. Halleluja. Men jag är trevlig och serviceminded ändå! Även om jag vill dö.