emma upptagningar

Efter helgens strapatser i den lilla staden vid Vättern satt jag återigen i min snygga bil påväg hem.

På radion var det nästan bara reklam, spelmansstämma eller nån dåre som snackade finlandssvenska. 3 kräkframkallande alternativ. Så jag spisade skivor istället.

Efter ett tag konstaterade jag att alla som fanns i mitt fordon var genomlyssnat ungefär 100 ggr vardera och att jag inte var sugen på nånsom helst form av relapse. Mina tankar gled in på talböcker. Jag har en del vänner som har fastnat för det där. Det är inget som har lockat mej alls förr, men ibland, efter ungefär en timmes körning och min hjärna som har börjat försätta sej själv i dvala, då känner jag en liten längtan efter en trygg mansröst som läser en god bok för mej.

Men sen rasar det igen. För jag har sedan långt tillbaka redan konstaterat att det bara finns skit på tal. Det är 100% deckare som läses in och blir till ljudböcker. Varför i helvete är det så? Jag gillar inte deckare! Jag tycker inte om att läsa deckare själv med mina egna ögon. Jag tycker inte ens om att se deckare på film! Och då framförallt inte svenska sådana. Så varför är det bara sånna som får bli talböcker?

Givetvis ska jag inte lämna detta öppet åt era hjärnor att själva bearbeta nu. Givetvis har jag likt en bra tv-kock förberett.
Jag tror att det är så att typ ingen inläsare vill läsa snusk! Och i dom flesta böcker förekommer det nån liten form av snusk nån gång. I nästan alla böcker (och filmer) UTOM deckare. Därav. Mycket tråkigt. Jag sticker inte under stolen med att sexet i både böcker och filmer är en stor del av vad jag är ute efter!

Vad jag skulle vilja se och höra är dom där riktigt värdelösa tantsnuskböckerna inlästa! En saftig Harlequinroman framförd av en man med sexig röst. Dåjävlar. Då hade 3 timmars bilresa varit en fröjd! Man hade inte heller behövt oroa sej för störande moment såsom exempelvis kissnödighet!  Kan ni tänka er? Va? Den ultimata bilboken. Man vet genom att bara titta på omslaget hur storyn ska löpa, hur det ska kulminera och avslutas. Man vet detta, men det gör inget! Eftersom man ändå bara är ute efter att få höra om sexet, som också är vad hela boken baseras på, gör det inget att man vet redan innan första meningen hur det kommer sluta.

”Julie visste inte vad hon skulle ta sej till. Hur kunde detta hända? Mannen hon som bara några dagar tidigare hade hatat av hela sitt hjärta stod nu bakom henne med sina stora varma händer på hennes höfter. Hon kunde känna hans stora hårda lem pressas mot hennes skinkor och det gick en våg av vällust längs med ryggraden, ner mot hennes glödheta sköte när han andades mot hennes nacke. Hon kunde inte stå emot längre. Hon ville inte stå emot längre! Jacks högra hand letade sej in under Julies tunna blus. Hon kände hans grova handflata bränna mot huden på magen och vidare upp mot de alltmer styvnande bröstvårtorna”

Ni ser ju själva. Now were talkin! Det är annat än nån oengagerande jävla subba till snut som springer runt i Gamla Stan i Stockholm och låssasletar efter nån knarklangare som sägs ha en pistol hemma i garderoben.

(Fan.. Jag borde kanske börja skriva snuskromaner istället? Det där var ju riktigt nice för att vara första ihopimproviserade gången! Dolda skills! )