Jag jobbar som bekant på ett ställe där jag pratar en hel del i telefon.
Ibland, inte överdrivet ofta ringer det folk som beter sej märkligt. Det kan tillexempel vara att dom gäspar med jämna mellanrum under pågående samtal. Det är ett spännande koncept tycker jag. Spännande, men det driver mej fullkomligt tillvansinne. Efter ett tag hör man inte vad människan säger längre, bara att denna gäspar mellan var femtonde ord.
”Om jag gäspar lite då och då förstår hon hur laidback och cool jag är. Hon fattar att jag är så frän och är uppe och festar hela nätterna med mina döinne polare som alla är snygga och därför är jag såhär trött nu när hon berättar om mitt kassasystem för mej. Dessutom förstår hon att jag är så rik att jag är totalt likgiltig till de relativt höga priser hon nämner emellanåt.”
Tror ni jag uppskattar att prata med sånna människor? Icke! Jag får jag anstränga mej för att vara trevlig. Så tips: Gäspa inte om det är du som har ringt upp mej i ett för dej viktigt ärende som i förlängningen kan innebära att jag fakturerar dej. Bara ett tips. Förra gången en gäspare, som visserligen var väldigt trevlig mellan sina pauser för djupa luftintag, ringde frågade jag artigt men samtidigt kanske lite för spydigt och i en pratbubbla som eventuellt hade lite för många istappar hängande från sej:
-Är du lite trött? Vi kan ta detta senare i eftermiddag när du har hunnit sova middag om du vill? Det var inte jätteuppskattat.
Ett annat beteende kan vara att människan som ringer upp mej pratar med en massa annat folk samtidigt. Det är uteslutande kvinnor som gör detta. VIKTIGA kvinnor. ”Viktiga”. Och dom pratar alltid alldeles för högt, på gränsen till skriker, till sin personal. Det kan till exempel, när jag lyfter luren, innebära att jag hamnar rakt in i en pågående diskussion om en restaurangs ommöblering. Jag svarar:
-HKR, det är Emma!
-Ja men om vi ställer dom borden där borta, vänta lite.. [sänker abrupt rösten till ett betydligt mildare läge] Heeeej Emma! Du, kan du vänta liiiite lite bara!?
-..Avisst..
-[rösten höjs igen och blir hetsig och stressad] Nej men hörrni! OM ni bara lyssnar så förstår ni! Borden från uteserveringen flyttas till terrassen och sen tar vi rottingmöblerna till grillen istället! Julia! JULIA!? Kan du hämta Marcus hörrö?? ..Vet du förresten om Kalle beställde rödspätta!? [sänkning] ..Jaa, nu ska vi se. Heeeeeej Emma, ursäkta mej! Jodu jag tänkte på dethär med våra blablablabla..
Och sen, efter att vår kära businesskvinna har babblat ashögt med sina undersåtar, DÅ börjar samtalet med mej. Mej som HON ringde upp för att prata om nåt. Jag vet inte riktigt hur tankegångarna är men det känns som:
”Om jag ringer upp HKR medan jag håller på med ALLT annat så fattar dom att jag är så jävla viktig och prioriterar mej före allt annat. Dom hör också att jag är stor i arbetslivet OCH en riktig Quinna dessutom! Dom hör hur bråttom jag har och hur mycke vi har att göra här och har på g, så då förstår dom att jag ju behöver deras hjälp NU!”
Tror ni jag uppskattar detdär? Icke! Benga talade om att han helt kallt lägger på om folk gör så mot honom. Förra gången han gjorde det ringde kunden upp honom igen en minut senare och undrade vafan han la på för!? Varpå vår käre Bengt förklarade att han ju tyckte att denne verkade så upptagen att han inte ville störa. Det är bra, jag har lockats av att göra liknande ibland.. Nackdelen med att ringa innan man faktiskt har tänkt börja samtalet behöver inte vara jätteilla, men om jag ska sitta och lyssna på ditt stressiga jävla gapande först ska du ju inte räkna med att mitt humör är helt hundra när du väl bestämmer dej för att det är min tur. Tips: Ring när du tänker prata. Ring inte bara för att se om nån svarar.
Det förekommer även beställningskök. Det var ett sånt som fick mej att ta till skrivningen här idag. Det rör i huvudsak pizzerior. Denna typen av matställen ofta har en telefon som, om dom för stunden pratar i den, piper när det ringer in ett samtal till. Då kan dom kvickt avsluta det blajsamtalet dom håller på med och ta det som ringer in, eftersom det förmodligen är stammisen Tobbe Johansson som ska beställa en Calzone med extra ost. Ibland, precis som det gjorde idag, ringer en sån snubbe och man pratar om huruvida han ska förnya sitt hyresavtal och byta upp sej till ett större system. Han är väldigt intresserad och har många kreativa tankar om det hela. Knappfunktioner han vill ha. Kunna dela en nota och lämna snygga notor osv. Och jag tycker det är trevligt med en pizzeria som faktiskt är seriös på fler plan är att han bara jobbar med ”färska råvaror”. Meeeeeeen så händer det. Både han och jag hör hur och när det händer. Lite tyst säger det *piipp-pip piiip-pip* på tråden och den så engagera pizzabagaren släpper ALLT! Utan minsta tvekan! Han blir stressad och försöker snabbt få ett slut på samtalet vilket är svårt eftersom vi diskuterar både det ena och det andra. Men till slut står han inte ut längre och avbryter sej själv, som dom alltid gör efter att den där lilla signalen har ljudit typ 4 gånger, och säger stressat:
-Du! Jag har ett samtal som väntar. Någon ringer på beställningen nu! Jag måste svara! Jag ringer tillbaka till dej om en minut! Okej?
-Ja gör du det.
-Åh! tack, jag ringer snart! och det gör han också. Och jag kan verkligen fatta att han vill svara på beställningen som ligger och väntar i luren. Det är ju trots allt det han lever på. Men ändåååååå! Är det inte märkligt? Är det inte förvånansvärt att han 1, väljer att ringa mej vid en tid då han vet att folk kommer ringa och vilja ha pizza? Varför ringer han inte vid 9 på morgonen? Eller halv elva! Men fan inte halv fem, när han VET att alla dom som slutar vid fyratiden ska köpa en pizza med sej påväg hem från jobbet. Och 2, ..a jag vet inte vad jag ska komma på mer. Det får räcka med den första där.. I just dagens pizzeriafall var det bara ett *piiip-pip*-avbrott. Jag har pratat med snubbar som har bett om att få ringa upp mej igen om en minut både 3 och 5 gånger.
Tror ni att jag uppskattar den typen av samtal? Icke! Och jag kan ju inte heller garantera att ingen annan hinner ringa till mej under den tiden som bagarn tar en beställning på två kebabrullar och en Quattro med köttfärs istället för champinjoner. Sen när han ringer tillbaka är det upptaget hos mej och han hamnar först i kö och sen kanske, hemska tanke, hos nån av dom andra på firman! Han blir JÄTTEställd.
Hur kunde det händaa!?! Han ringde ju tillbaka efter bara typ EN minuuuuut! Huuuuur kunde nån ANNAN få gå emellan? Och hur kunde hon som svarade svara på nåt ANNAT nummer än hans när hon VISSTE att han skulle ringaa!?!
Och jag tycker nästan synd om dom. För i detta fallet känns det inte som att det handlar om nånslags dryg nonchalans som i dom två ovan nämnda exemplena. Här är det bara ren virrighet! Dom vill så väl men det blir så fel liksom. Dom vill få ordning på sitt system kvickt och enkelt, dom är till och med villiga att betala en ordentlig slant för det! Men dom kommer på det när som håller på att ställa iordning köket för dagens bak, och det blir tyvärr att dom ringer liiiite för sent. För deras stammisar vet precis när dom öppnar.
Jaja, det blir aldrig nåt bra avslut på detta. Jag har redan skrivit alldeles för mycke nu och jag vet att Eva kommer påpeka detta så fort hon får chansen.. Så adjö. Prata bara med den du har ringt upp när du har valt att ringa. Prata färdigt med alla dom andra först. Over and out.
MEN! Nu berättade denna människa som mejlade in att det hela grundade sej på en hortrend från förr i tiden! Kvinnor som, förmodligen mot en viss betalning, var lite extra villiga att hoppa i säng lite hipp som happ lade som ett diskret tecken på detta upp sin nyckelknippa på bordet. Då begrep männen som var införstådda i språket att där kunde man inhandla en drink och sätta in stöten. Bokstavligen.
