Slöseri med tid nummer två är det fruktansvärda fakta att Filip det lilla aset har anmält mej till Vårruset.

Vårruset, för er som inte har så bra koll, är ett motionslopp för damer. 5 kilometer. Fem fruktansvärt långa kilometrar! Konceptet är givetvis väldigt bra och det är en mycket  populär tillställning. Problemet är bara att jag kommer dö. På riktigt. Jag har inga som helst problem med 1 timmes värstingintervall på spinningen, inte heller ett 2 timmars distaspass på densamma. När det handlar om cykling har jag en uthållighet, styrka och kondition som ej är att klaga på. MEN jag klarar under inga som helst omständigheter av att springa. Det går bara inte. Jag vill gärna, men det går åt helvete. Och givetvis har jag ju börjat känna pressen nu inför den stundande joggingtävlingen, så för ungefär en timme sen gav jag mej ut för att analysera the damage.. Det var tyvärr betydligt värre än jag hade väntat mej. Min form i sak av löpare är minst sagt undermålig och det kommer bli väldigt intressant att se hurfan detta ska arta sej. Jag fruktar det värsta.
Visserligen är Vårruset ingen blodig tävling. Det finns dom som anmäler sej för att promenera loppet med sina hundar. Men ändå! Det handlar ju om att ta sej runt med nån form av värdighet i behåll!

Filip tycker det är ytterst underhållande dock och är väldigt nöjd med bedriften av att gratis fixat en startplats åt mej. Filip som själv klarar av att äntra en löptävling på 3 mil, stanna på vägen och plocka kantareller och sen ändå placera sej i toppen. Givetvis. Herregud… Hur ska detta gå? Först min eat-no-evildiet och sen detta!?

Skulle det visa sej att jag inte improvar minsta lilla fram tills dagen D så finns ju alltid en reträttväg i att låna Hamilton av Hans och Yvonne och joina hundpromenerarna i tävlingen..