emma upptagningar

Man kan definiera slöseriet av tid på olika sätt.

Många av er har kunnat konstatera att inklickandet på min sida har varit fetslöseri med tid den senaste eran. Hittills, eller sen jag skrev sist i alla fall har jag också kastat bort en del. Det slösats tid på både det ena och det andra, men för att komma med konkreta exempel:

Efter Filips härjandet på en orienteringstävling misstänkte vi att hans fot var svårt bruten. Han linkade som som vargen i den där Gråben & Hjulben när han ska bluffa för att komma åt fåren.. Faktiskt synd om! Han hade granterat en fraktur av den värsta sorten. Vi stegade in, konstaterade att där var väldigt mycke folk, pröjsade en trehunka för kommande undersökning/röntgen och satte oss att vänta. Förutseende hade det tagits med en sjukt tråkig, asfet bok om nätverksuppbyggnad på engelska respektive en trevlig korsordstidning med tillhörande penna. I över två timmar väntade vi. Och jag vet, det är inte så länge för att vara på akuten, men ändå. Sen haltade Filip iväg med en sköterska som hade svenska som gissningsvis sitt 4:e språk och kom tillbaka ungefär 3 minuter senare. Damen hade klämt lite och konstaterat att det inte var nåt fel. Ovärt. Han hade ju faktiskt väldigt ont. Slöseri med tid. Vi drog hem igen.

Det är skumt det där med akutmottagningar. Jag vet att jag har vänner som är frekventa besökare av dessa och ser det som världens mest naturliga grej att åka dit när man misstänker att nåt är vajsing. I min värld åker man bara dit om det är riktigt illa. Om man tex har brutit nåt. Eller om nån har krossat ens skalle med en flaska Jameson och man har blod i hela ansiktet och ena ögat hängandes i en tråd på kinden. DÅ åker man till akuten.
Inte en enda av dom som satt där hade sina ögonbollar hängande i trådar. Dom hade inte ens blod nånstans! Och ingen verkade ha brutit nåt mer än stackars Filip. En kvinna satt och pratade med en annan om allt möjligt och verkade hur pigg som helst. Hon berättade att förra helgen hon var på akuten hade hon BARA fått vänta 2 timmar! Halleluja.. Sekunden efter kom en annan kvinna in och den första hälsade och blev jätteglad och skrattade åt det hela. Hon sa att:
-Nejdu! Nu får vi väl ändå sluta ses såhär! Här! Detta börjar ju bli en vana! Hohoho!
Väldigt värkligt. Jag tror jag har varit på akuten sammanlagt tre gånger med denna inräknad. En gång för 2 år sen när Johan hade sprängt blindtarmen, denna gången och säkert en till som jag inte ens kommer ihåg för att det var garanterat typ 20 år sen. Men vissa har ju uppenbarligen svinigt mycke fritid. Vad ska dom göra med all tid liksom!? Lika bra att känna efter ordentligt för om man är riktigt uttråkad kan man alltid komma på nåt som är livshotande.

För övrigt så vidhåller vi fortfarande att Filips fot faktiskt är lite bruten och sköterskan var full av skit.