emma

Det är ju för övrigt jättegött å ligga inne på toan och spy när man i över en vecka har hostat som en galning och hela halsens insida känns som ett enda öppet sår. Alla borde testa. Det bränner skönt! Verkligen nåt jag rekommenderar!

Seriöst alltså.. Jag börjar fan tro att nånslags högre makt driver med mej på riktigt!

Först typ 10 dagar hosta som en idiot och nu! IDAG! Kräk! Vafan är det frågan om!? VA?! Tror nån att jag på fullaste allvar har tid med sånhär skit!??

Jag har så sjukt mycke som jag släpar med att jag inte ens vet var jag ska börja! Jag jobbar hela dagarna och hela kvällarna och mitt dygn har redan för få timmar! Jag behöver inget sånthär! Inte nu! Jag har helt seriöst inte tid! Det är sant! Och som om det inte räckte så kommer ju hon den där kvinnan från Stockholm ner imorron för att kolla på bilen. Ivanliga fall hade man ju blivit glad för en sån sak, men nu börjar jag fanimej önska att hon ringer och säger att hon redan har hittat en annan bil som hon köpte. För om hon ska kolla på min Micra måste jag tvätta den, jag måste dammsuga den inuti, skrubba lite på ett säte och torka av inredningen. OCH jag måste skrubba fälgarna. ..Jävligt lätt nu. Jag får fan panik.

Jag lovar, det kommer sluta med att jag ligger ute på gräsmattan jämte bilen sent ikväll, med en kräkhink jämte mej och en skrubbhink på andra sidan. ..Fyfan asså.. Inte nu!

Dagens  tips:

Hur mycke snoret än rinner och hur extremt kissnödig du än är – kissa ALLTID först!

Även om hushållsrullen står i köket som ligger påväg mot toaletten. Alltid kissa före snyta. Det spelar ingen roll om du inte har fött några barn och gär dina knipövningar som du ska. Kissa alltid före du snyter dej. Golden rule or golden shower!

Och för er som har längtat så har vi nu ett nytt avsnitt av Upptagningar på Maxi! Denna lilla godbit plockades upp i förra veckan. Mycket nöje.

En mamma och hennes son och hans kompis går omkring. Mamman som är runt 35, smal som ett streck, har lite för korta jeans och ett oförskämt snyggt blont tjockt hår plockar stora lila plommon i en påse. Pojkarna som gissningsvis kan gå i ungefär 2:an på lågstadiet härjar omkring vid josen.

Efter ett litet tag har jag plockat ihop en säck poatis, två förpackningar sallad och en kruka thaibasilika och är påväg bort mot min vagn, när jag plötsligt blir nära på nersprungen av småkillarna!

De skenar bort till mamman och sonen kastar sej om hennes ben.
-Menherreguud! Ta det lugnt ni två! Det finns faktiskt annat folk här inne!
Sonen klamrar sej likt en skrämd koala runt hennes vänstra lår och säger med gråten i halsen att:
-Jeremy säger att fröken har sagt att man DÖR om man röker! ..Mamma DU röker ju! Och pappa MED!!
Modern harklar sej och svarar som vilken vis äldre som helst:
-Jaa… men det är inte så farligt. Sluta nu.
-Men Jeremy sa att det var JÄTTEFARLIGT och att man kunde DÖÖ!! Mamma du måste SLUTA RÖKA!!
-Nu! ..lugnar du ner dej Joel, säger hon med en bestämd röst och spänner blicken i honom medan hennes händer bänder loss hans armar från insidan av sitt lår.
-MEN MAMMA MAN KAN DÖ!!  …Man DÖR om man rökar!! Ni måste sluta!! fortsätter lille Joel väldigt upprört medan Jeremy står på håll och ser lite vilsen ut. Så som man kände sej när ens kompis fick skäll av sina föräldrar och man tvingades se på. Vi vet att att det inte var nån hit direkt.
-Lugna ner dej nu! Hör du det?? Nu går ni och hämtar ett paket Frosties så lovar jag att ringa och prata med fröken sen när vi kommer hem.

Joel och Jeremy lommar iväg mot flingavdelningen. Mamman griper en påse äpplen och lägger denna i sin vagn samtidigt som åskmolnet ovanför hennes huvud sprakar och mullrar oroväckande. ..Spännande. It’s a storm comin up för killarnas stackars fröken. Hon ska nog fanimej få sina fiskar varma för idiotin hon kläckte ur sej om rökning minsann. Hon ska jävlarimej få sej ett samtal sen på kvällskvisten och få reda på att hon inte ska uppfostra andras barn! Det ska hon allt! Sätta griller i deras huvuden sådär..

Dagens Citat:

-Ja, alla blev ju så jävvla dåliga i magen av dom där helvetes pannbiffarna! Jag brukar inte skita på jobbet, försöker att undvika det liksom, men satan du! SOM jag sket! Säkert fem gånger! Ojojojoj.. Herreminjeeee.. Det är fanimej vad jag kallar toalettbesök det!
-…
-OCH SOM DET STANK SEN!!

Måste bara klargöra nu, efter gårdagens antibarnsnackinlägg..

Ty, jag vill ju inte framstå som en alldeles för omogen trångsynt idiot! Även om man möjligtvis kan tycka att jag kan sorteras in i det facket allt som oftast..

När man pratar om dethär med barn och ens osugenhet på skaffandet av dessa får man ofta tillbaka, speciellt när personen man pratar med är lite äldre och själv har barn, att:
-Men du, du ska se att det kommer en dag! Och så ler dom lite sådär överseende, överlägset och gammalt. En dag sitter du där med trillingar och tycker att det är det bästa som har hänt dej!
Avisst, det är möjligt. Även om jag har svårt att se just den där trillingbiten passa i mitt pussel. Men efter igår så fick jag ju en del pikar kring mitt avstannade liv. Jag vill i denna texten understryka hur fel ni har.

Som Lina, min fertila och smällgravida lillasyster, förmodligen mest menat som ett ironiskt hån, påbörjade i sin kommentar till gårdagens text.. Hon listade kvickt och lätt ett par grejer som genast kändes väldigt svennigt och bofast. Jag väljer här att vända det till min fördel och bevisa för er att man kan ha monstruösa kvantiteter vuxenpoäng även utan en soptunna full av nersketna blöjor! Trots att man inte snubblar över en BobbyCar minst tre gånger i veckan eller kan rabbla stadens utbud av stjärttvättlappar och deras för eller nackdelar. Till och med Filip påpekade igår, medan han monterade ihop grillen, att vi började få ett väldigt vuxet liv!

Jag ger er här en liten tunn smakprovsbit av den välbalanserade tårta som i dagens läge är vårat liv. Vi har som sagt numera en varmkompost OCH en kallkompost i våran trädgård. Det är nice. Vi har två bilar som står på våran uppfart som vi precis har lagt nytt grus på. Vi har ett villalarm som vi använder och seriösa, genomtänkta  försäkringar. Filip är manlig och tar hand om våra deklarationer på seriöst och genomtänkt sätt och jag pensionssparar en relativt hög summa varje månad! Vuxet! Vintertid köper vi en ansenlig mängd talgbollar och jordnötter som vi förser småfåglarna med utanför köksfönstret, vi har en digital köttermometer och en hushållsassistent som vi faktiskt också använder. Regelbundet gör vi vår egna äppelmos och saft och vi köper nästan inget bröd utan bakar eget. Vi bygger för övrigt snart en ny veranda och var därmed och kollade på nya utemöbler häromdan. Vår minutiösa källsortering är det ingen idé att jag börjar utveckla ens, bara avhandlingen av den skulle kräva ett alldeles för långt inlägg.

Nu måste jag återgå till mitt arbete, men om ni känner att ni behöver råd och coaching inför ert kommande vuxenliv är det ju bara att höra av sej!

I år fyller jag 26. Jag är nu i den åldern där snittet för skaffandet av första barnet ligger. Ungefär..

Detta innebär att en del folk i min omgivning börjar föröka sej. Föredetta klasskompisar, stallpolare och inte minst min egen lillasyster.

Många av er har högst sannolikt också fått uppleva detta fenomen. Det finns hur mycke som helst att ta upp inom detta område, speciellt för mej som inte tycker att barn tillhör livets guldkant direkt. Men för att hålla detta kort – Har ni tänkt på hur samtalen har förändrats? En vän som man förr kunde prata med om precis aaaallt har man numera inte alls samma generösa samtal med. Givetvis kretsar 90% av snacket under en helt vanlig fika kring hennes nybakade son som precis har varit sjuk i en vecka, fått ny sparkdräkt från marimekko, lärt sej sitta själv, käkade en hel näve jord igår i Picassoparken, sket som en häst och totalöversvämmade sin blöja på tåget mot Herrljunga.. Ni vet. Det vanliga. Och jag säger inte att det är nåt fel i det! Absolut inte! Jag förstår att vännens första barn är det enda i hennes liv och det är oftast riktigt kul och trevligt att avhandla, men vad hände egentligen?

Men snacka om nåt annat själv då, tänker många nu. Och visst, det tycker jag med! Ingen hade varit gladare än jag om det snyggt och knappt märkbart hade kunnat knuffas till den där spaken vid sidan som växlar spår och smooth får tåget att glida iväg mot en heeelt annan ort. Men det går inte! Jag har inte varit kass på sånt innan, men när jag sitter där och det har matats igenom allt vad bäbisrelaterade ämnen heter så är jag totalt tom i hjärnan. Min bark har kalibrerats om fullständigt och jag kan under inga som helst omständigheter nå den där spaken. Va!? Vad är det frågan om? Jag är i normala fall hyfsat skillad, inte världsmästare, men relativt okej på att hitta på saker att snacka om om jag anser att det är behov av babbel, men när man har suttit där ett tag och malt på om allt vad småbarn kan tänkas innefatta och det blir en såndär lucka, där det är PERFEKT att knuffa till spaken, blir jag ett lamt jävla kolli.. Det blir tyst i kanske 7 sekunder och sen säger vännen:
-Amen shit!! Kan du fatta vilken jävla förbrukning vi har på äppelmos eller?!? Det är helt sjuuuuuuukt! och så får bäbiståget kvickt och lätt upp farten igen och susar vidare.

Det är ett mysterium. Inget jag kommer lösa nu så det är ingen idé.. Idag har jag för övrigt butit upp ett totalt genommurket golv fullt av snigelägg och råttbon, installerat en ny fin varmkompost och inhandlat en ny fresh Webergrill som Filip kvickt och lätt satte samman. En heldag. Och det är fanimej inte ofta man får chansen att riva ett golv som man kan eliminera med en grep! Sweet ass day!

Och lite på tal om arga människor!

För ungefär en vecka sen parkerade jag i Söndrum. Där finns en handikappruta längst till höger som ingen någonsin står i. Precis till vänster om den är det en helt vanlig ruta för vem som helst, men som man kanske kan missta för en andra handikapplats om man är lite trög.

Jag ställde mej inte i nån av dessa. En relativt ung man i en Volvo svängde in. Han ställde sej i rutan jämte handikapplatsen. Jag klev ur min bil och han ur sin kort efter. Då ställer sej en kärring upp på sin balkong i huset precis framför. Rakt ovanför oss. Hon höjer ett varnande pekfinger och vrålar argt ner till mannen:

-HÖRRUDU!! DÄR FÅR DU INTE STÅ!!
Både jag och mannen stannar upp, tittar med frågande ögon på galningen ovanför oss och sen på varandra. Han vänder blicken mot balkongen igen och svarar lugnt:
-..Och vafa-an snackar du för skit?

Sen går han in på pizzerian och jag på Meddo. Ett fint avslut på en solig vårdag!