emma

Okej. Det är många av er nu som har fått höra det från andra så jag antar att det börjar bli time to tell. Jag hade tänkt hålla det hemligt tills allt var över, men det verkar inte funka.

Folk hör av sej från alla håll och undrar om jag lever. Jag tackar för omtanken och låter här meddela att jag mår bra, fast jag är lite hungrig. Heheheh! ^^Ni behöver iiinte vara oroliga.

Okej. Briefing då. Jag går på svältdiet, som han kallar det, homeopaten som har satt mej på detta. Eller satt och satt, han berättade om konceptet och sa att det skulle fixa till min obalans i hormoner och värden. Men jag ”skulle inte känna mej tvingad!” det var ”bara om jag ville!”. Sagt väldigt uppmuntrande och vänligt och ihop med en blick som sa ”Men om du inte gör detta är du ju  helt jävla lobbad i huvet och en riktig quitter som likagärna kan lägga ner…”
Syftet är alltså inte bantning/viktminskning. Nejdånejdå. Utan att min hjärna ska vakna till liv. Den är ju lite trög som många har konstaterat sedan länge. Min hypofys är lat, för att förklara det kort, och nu ska den chockas igång. Därför har jag omskolats till en top of the line flagellant!

[recept borttaget]

Thats it. Inget mer. Och jag klarar mej förvånansvärt bra faktiskt! Jag var totalt inställd på att jag skulle avlida, men tydligen inte! Jag har stått ut i några dagar nu faktiskt! Men det ÄR fruktansvärt. Speciellt om man heter Emma och tycker om food. Den yttersta formen av tortyr. Och dom första dagarna var dagarna från helvetet. På riktigt. Jag var övertygad om att träkavajen var ett faktum redan den första förmiddagen.
Minst tio dagar ska jag leva på detta, sen får jag börja äta sallad. Och då snackar vi inte sallader med massa kyckling och räkor å sånt i. Bara sallad. Jag hoppas VERKLIGEN att det ger nåt resultat annars ska jag fanimej stämma den där doktorn, för detta är det värsta jag har varit med om tror jag! Helst vill han att jag ska träna flera dagar i veckan också. Men nån jävla måtta får det ju vara. Dessutom – när hade han tänkt att jag skulle ha tid med det? Knappats på vardagarna iaf och på helgen tränar jag ju redan..

Anyways så har folk i min närhet lite svårt att fatta att jag inte får äta eller dricka NÅNTING utöver detta. Alla försöker med allt, i all välmening alldeles säkert, men dock..

Mamma: -Te kan du ju dricka! Örtte.
Jag: -Nej. Jag får inte äta eller dricka nåt utöver det han har sagt.
Mamma: -Men om du äter ett rårivet äppel då?
Jag: -Nej. Inget annat.
Mamma: -..Morötter?
Jag: -Nej.
Mamma: -..Rivna morötter?
Jag: -…

Pappa: -Meh..! Du kan ju inte va här om du inte ska äta! Du kommer ju DÖÖ när du ser vad vi äter! ..Du kan ju inte äta bara det där!?
Jag: -Jo, jag får inte äta nåt annat till lunch.
Pappa: -Amenvafaan..! Vi kan ju inte sitta här å käka och du bara kollar på ju.
Jag: -Men jag ska inte kolla på, jag ska äta min soppa.
Pappa: -Naaaaaeeee..! Du kan väl äta ETT revben i alla fall!?
Jag: -Nejnejnej.
Pappa: -Jomenallvarligt. ..LITE rev får du ju faktiskt äta!
Jag: -Men det är väl klart jag inte kan. Då får jag ju börja om med skiten igen!

Och morfar försökte inte med nånting alls. Han bara hånskrattade åt mej, påminde mej om att jag faktiskt var den i släkten som kallas för Ätran av en riktigt anledning och utgick stenhårt ifrån att jag inte skulle hålla en enda dag.

Revben är för övrigt det bästa jag vet. Det är det yttersta karaktärs- och diciplinprovet att sätta mej framför 3 stora tråg med nygrillade revben och behöva se mina tre arbetskamrater äta upp dom. Liiiiiiiid! Men jag överlevde. Får se hur det går imorron.

Nähepp! Nu är det dax för kvällsmatsbuljongen. det var ju trots allt 8 timmar sen jag åt min Varma Koppen..  Jippii! Food!
jag längtar till imorron, då får jag dricka ananasjos! ^^

För övrigt så köpte Filip en ny fin tandborste till mej idag! Det fanns många olika modeller men han valde denna. Med en fågel på. Fin! ♥

Och på tal om fågel så pratade jag med en man i telefon idag. Bengt hette han. Han hade en fågel. En helt vrickad papegoja som skrek som ett as hela tiden när han pratade med mej. Han berättade att det var en blågul ara. Han ursäktade sej också och sa att den gjorde sådär för att den va så svinigt svartsjuk. Men bara när han pratade med kvinnor. Och bara i telefon. Han hade fått sänka volymen i sin telefonlur jättemycke bara för att den inte skulle höra om det var en kvinna eller man i andra änden. Men  hörde ändå.
Jag föreslog att han skulle flytta telefonen. Det hade han testat men då hade den vrålat ännu mer och fått åka till veterinären. Fuckin mental.

Igår glömde jag min älskade dator på kontoret. Märkte det omedelbart jag kom hem.

Jag tyckte faktiskt att det hade saknats något hela vägen i bilen! Mitt känsliga sinne hade detekterat avsaknad av svart platt Samsoniteväska med bläckfiskfötter, men kunde av ren ovana inte sätta fingret på exakt vad det var som fattades. Den första instinkten var givetvis uppspärrandet av ögon och inkoppling av paniken. Självklart skulle jag åka tillbaka till jobbet och hämta den!

Jag vände i dörren men med tummen på öppna-knappen på bilnyckeln hejdade jag mej. Tänkte att det kanske faktiskt kunde vara nyttigt för mej. En enda kväll utan datorn. En försmak på kommande prövningar liksom! För enligt de homeopatsenliga föraviseringarna så kommer det sådana.. väldigt soon. Vänta ni bara.. Så detta var ju ett gyllene läge att börja suga lite på den karamellen! Diciplin och hälsa i en skön symbios liksom!

Men jag ska inte dra ut på detta länge. Givetvis gick det åt helvete. What was I thinkin liksom? Trodde jag att bara för att min dator befann sej på ett kontor någon kilometer bort så skulle jag lägga om mitt liv? För det första – har man tillgång till mobiler brukar saker och ting lösa sej. Jag har tre. Där en ligger i Filips skrivbord oftast, den andra är med mej bara för att den är söt och den tredje av dessa är en väldigt välutvecklad företagstelefon. Jag valde den sistnämnda. Fri surf. I denna har jag dessutom min privata mejl inlagd. Så där löste ju den biten sej.

Illa kan man ju tycka. Illa att jag hade mobilerna. Men för det andra då – om inte tellen hade funnits att tillgå hade ju Filips dator faktiskt varit en lösning. Enda skillnaden mellan hans och min är att min brukar stå på köksbordet och hans har ett helt eget rum.. Som den visserligen delar med tvättlinorna. Så det hade ju bara varit att stega in där.

Det blev ingen fri kväll för min del. No sir! Vad som först tycktes vara ett vattentätt case visade sej vara fullt av kryphål. Först inte synliga, men hade man väl kalibrerat sina ögonbollar så såg man dom klart och tydligt och det var bara att logga in och slinka ut! Får se hur det går med nästa case.. Jag är redan omgiven av tvivlare.

Idag var jag hos doktorn. Homeopaten i Förslöv.

Han är väldigt duktig. Han lägger fram allt så man verkligen fattar. Idag liknade han mej vid en igelkott. När jag berättade om mina tjockproblem, att inget verkar hjälpa förklarade han att det inte var konstigt alls. Eftersom min ämnesomsättning är samma som på en igelkott i vinterdvala. Typ världens långsammaste på gränsen till avstannad. Härligt.

Det kostade 1200 kr.

Det är jag i vågen. Och filip som står jämte…

Okej. Fortsättningen. Det var ju liksom tänkt att jag skulle berätta om nånting med.

Som så många gånger förr gick jag omkring på Maxi. Jag kan eventuellt ha varit lite småtjurig redan från början. Det var kallt ute och jag va trött i fötterna osv..

Anyways – en  mamma med sina två döttrar  i typ 7- och 11-årsåldern tuffade omkring bland brödet. Det var en såndär typisk ”på utsidan snygg och perfekt, men innerst inne förbannat tråkig och inrutad familj”. Det syntes tydligt. ..Eller så kan det vara så att jag kanske stämplade trion till detta sekunden senare, men i vilket fall så stämde det säkerligen. Döttrarna hade långa blonda flätor, ljuslila glittriga mössor, rosa jackor med vitt fluff runt luvan och ordentliga men samtidigt trendiga rosa gummistövelkängor. De tre knallade omkring bland limpor och Juliakakor och valde och vrakade.. Sen sas det magiska ordet:
Mamman: -Tjejer, vad tycker ni vi ska köpa för mellis denna veckan?

Mellis. *ryyyyys* Det måste fantamme vara ett av dom mest provocerande orden i svenskt svennevardagsspråk! När det används som ett seriöst ord, totalt utan humor. Mellis betyder alltså, för er som inte visste, mellanmål. Hela konceptet ”planerade och tidsutsatta mellanmål” har jag problem med, men kallar man det hela dessutom för mellis är det nåt som klickar på riktigt. ..Men skitsamma.

Det fortsatte lite senare framme vid mejeriavdelningen. De fagra döttrarna for omkring och tjatade om random onyttiga godisliknande produkter. Den yngre av de två stannade vid dom där små burkarna som är tvådelade, en burkahalva med extremt sötad yoghurt och den andra med chokladflingor beståendes av alla tänkbara E-kombinationer, som det är tänkt att man ska strössla över i den första. Hon greppade en av förpackningarna med sin angoravantklädda lilla hand, sträckte upp den och ropade till sin moder:
-Mamma! Kan vi inte köpa sånnahär!? SNÄÄÄLLAA!
-Nej Agnes, vi köper inte sånna saker. Dom är väldigt onyttiga.
-Men vi kan ha det som MELLIS mammaaa!

*ryyyyyys*
En minut senare var det samma sak vid avdelningen för exotisk frukt. Där det finns färdiga kit med RÖVdyr fruktsallad.  Den äldre dottern pallade upp tre förpackningar på varann och skred, som om hon bar en upp till bredden full gryta het soppa, bort mot mamman.
-Mamma kan vi köpa domma??
-Absolut inte! En såndär kostar ju 40 kronor! Vi kan hellre göra egen fruktsallad. Det är bättre.
-Men det är ju perfekta mellis! Se! En imorron, och en i övermorron och en till överövermorron!
-Älskling, vi har redan köpt jättemånga mellis, det blir inga fler nu.

*ryyyys* ..mellis… *ryyyyys*
Det var som att det hejvilt slängdes granater runt mej. Dom ven omkring i luften och landade alldeles för nära! Jag drog upp jackan över huvudet, hukade mej medan jag skyndande mej att plocka ihop endast de livsnödvändiga varorna och stack sen därifrån illa jävla kvickt. Fuckin mayhem.

Förresten! Kolla!
Vårtecken.
Våra påskliljor har kommit upp!

Det finns grejer som man verkligen kan hänga upp sej på. Sånnadär moment som verkligen kan försätta ens tidigare så stabila skuta totalt ur kurs.

Det behöver inte vara nån big deal egentligen, men ju mer man retar upp sej desto värre blir det ju. Så är det ju med allt. Ni vet själv.. Alla kan komma på exempel. Man kan ha pratat med kassörskan på ICA varje dag och tycker hon är jättetrevlig, tills man en dag upptäcker att hon har världens största pormask på sidan av näsan. Och hon tar aldrig bort den. Och från att ha varit en trevlig liten dam genomgår hela hon en metamorfos och blir ett störande as som man tillslut undviker. Eller hur?

Eller klasskompisen som man tycker är trevlig men inte är bästis med. Men man är ändå vänner och pratar med varann varje dag och tycker allt är fine. Tills en dag då någon annan påpekar att denne klasskompis gör så konstiga ljud. Varje gång han sväljer kanske han utstöter ett grymtande Mmmrrghh! ..Och jajjemen, sen är det förstört. Man börjar höra detdär. Från andra sidan klassrummet kan man tydligt höra Mmmrrghh! och för varje gång retar man upp sej mer och mer.

Oj.. nu måste jag gå. Jag får fortsätta snart. Jag var ju inte alls klar.. Later!