Mellis (del I)

Det finns grejer som man verkligen kan hänga upp sej på. Sånnadär moment som verkligen kan försätta ens tidigare så stabila skuta totalt ur kurs.

Det behöver inte vara nån big deal egentligen, men ju mer man retar upp sej desto värre blir det ju. Så är det ju med allt. Ni vet själv.. Alla kan komma på exempel. Man kan ha pratat med kassörskan på ICA varje dag och tycker hon är jättetrevlig, tills man en dag upptäcker att hon har världens största pormask på sidan av näsan. Och hon tar aldrig bort den. Och från att ha varit en trevlig liten dam genomgår hela hon en metamorfos och blir ett störande as som man tillslut undviker. Eller hur?

Eller klasskompisen som man tycker är trevlig men inte är bästis med. Men man är ändå vänner och pratar med varann varje dag och tycker allt är fine. Tills en dag då någon annan påpekar att denne klasskompis gör så konstiga ljud. Varje gång han sväljer kanske han utstöter ett grymtande Mmmrrghh! ..Och jajjemen, sen är det förstört. Man börjar höra detdär. Från andra sidan klassrummet kan man tydligt höra Mmmrrghh! och för varje gång retar man upp sej mer och mer.

Oj.. nu måste jag gå. Jag får fortsätta snart. Jag var ju inte alls klar.. Later!

2 kommentarer

  1. Rymd (pingvin) skriver:

    Ja! Eller den där killkompisen som är världens bästa, som man inte känner en smula attraktion till och som inte är attraherad av dig och som man kan vara sådär härligt avslappnad med, glo på film i mjukisbyxor, sova över hos, prata om allt över en fika… å så kommer det där fyllesms:et en dag.. det där som säger ”vi är ju ändå så bra vänner så vi skulle kanske…” -Sen är det förstört! För alltid! Inga fler pyjamaspartyn, inga efterfester eller filmkvällar utan att du är på din vakt och kollar vart hans öga vandrar. Suck.

  2. emma skriver:

    ääääh, sånt är inte lika jobbigt. det kan man släppa efter ett tag ^^ det där är ju mer som en komplimang.

Posta en kommentar

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress