Mellis (del II)

Okej. Fortsättningen. Det var ju liksom tänkt att jag skulle berätta om nånting med.

Som så många gånger förr gick jag omkring på Maxi. Jag kan eventuellt ha varit lite småtjurig redan från början. Det var kallt ute och jag va trött i fötterna osv..

Anyways – en  mamma med sina två döttrar  i typ 7- och 11-årsåldern tuffade omkring bland brödet. Det var en såndär typisk ”på utsidan snygg och perfekt, men innerst inne förbannat tråkig och inrutad familj”. Det syntes tydligt. ..Eller så kan det vara så att jag kanske stämplade trion till detta sekunden senare, men i vilket fall så stämde det säkerligen. Döttrarna hade långa blonda flätor, ljuslila glittriga mössor, rosa jackor med vitt fluff runt luvan och ordentliga men samtidigt trendiga rosa gummistövelkängor. De tre knallade omkring bland limpor och Juliakakor och valde och vrakade.. Sen sas det magiska ordet:
Mamman: -Tjejer, vad tycker ni vi ska köpa för mellis denna veckan?

Mellis. *ryyyyys* Det måste fantamme vara ett av dom mest provocerande orden i svenskt svennevardagsspråk! När det används som ett seriöst ord, totalt utan humor. Mellis betyder alltså, för er som inte visste, mellanmål. Hela konceptet ”planerade och tidsutsatta mellanmål” har jag problem med, men kallar man det hela dessutom för mellis är det nåt som klickar på riktigt. ..Men skitsamma.

Det fortsatte lite senare framme vid mejeriavdelningen. De fagra döttrarna for omkring och tjatade om random onyttiga godisliknande produkter. Den yngre av de två stannade vid dom där små burkarna som är tvådelade, en burkahalva med extremt sötad yoghurt och den andra med chokladflingor beståendes av alla tänkbara E-kombinationer, som det är tänkt att man ska strössla över i den första. Hon greppade en av förpackningarna med sin angoravantklädda lilla hand, sträckte upp den och ropade till sin moder:
-Mamma! Kan vi inte köpa sånnahär!? SNÄÄÄLLAA!
-Nej Agnes, vi köper inte sånna saker. Dom är väldigt onyttiga.
-Men vi kan ha det som MELLIS mammaaa!

*ryyyyyys*
En minut senare var det samma sak vid avdelningen för exotisk frukt. Där det finns färdiga kit med RÖVdyr fruktsallad.  Den äldre dottern pallade upp tre förpackningar på varann och skred, som om hon bar en upp till bredden full gryta het soppa, bort mot mamman.
-Mamma kan vi köpa domma??
-Absolut inte! En såndär kostar ju 40 kronor! Vi kan hellre göra egen fruktsallad. Det är bättre.
-Men det är ju perfekta mellis! Se! En imorron, och en i övermorron och en till överövermorron!
-Älskling, vi har redan köpt jättemånga mellis, det blir inga fler nu.

*ryyyys* ..mellis… *ryyyyys*
Det var som att det hejvilt slängdes granater runt mig. Dom ven omkring i luften och landade alldeles för nära! Jag drog upp jackan över huvudet, hukade medan jag skyndande mig att plocka ihop endast de livsnödvändiga varorna och stack sen därifrån illa jävla kvickt. Fuckin mayhem.

The sign

Förresten! Kolla!
Vårtecken.
Våra påskliljor har kommit upp!

Mellis (del I)

Det finns grejer som man verkligen kan hänga upp sej på. Sånnadär moment som verkligen kan försätta ens tidigare så stabila skuta totalt ur kurs.

Det behöver inte vara nån big deal egentligen, men ju mer man retar upp sej desto värre blir det ju. Så är det ju med allt. Ni vet själv.. Alla kan komma på exempel. Man kan ha pratat med kassörskan på ICA varje dag och tycker hon är jättetrevlig, tills man en dag upptäcker att hon har världens största pormask på sidan av näsan. Och hon tar aldrig bort den. Och från att ha varit en trevlig liten dam genomgår hela hon en metamorfos och blir ett störande as som man tillslut undviker. Eller hur?

Eller klasskompisen som man tycker är trevlig men inte är bästis med. Men man är ändå vänner och pratar med varann varje dag och tycker allt är fine. Tills en dag då någon annan påpekar att denne klasskompis gör så konstiga ljud. Varje gång han sväljer kanske han utstöter ett grymtande Mmmrrghh! ..Och jajjemen, sen är det förstört. Man börjar höra detdär. Från andra sidan klassrummet kan man tydligt höra Mmmrrghh! och för varje gång retar man upp sej mer och mer.

Oj.. nu måste jag gå. Jag får fortsätta snart. Jag var ju inte alls klar.. Later!

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress