RSS

The apple of my eye

6 kommentarer Av emma Sparad i get a grip!, mixed brew Taggad med , 15 februari 2009 @ 9.28

Hela natten inatt har jag jobbat. Trots att jag sov har jag jobbat.

Om vartannat vaknade jag visserligen för att kolla om Filip hade kommit hem. Det hade han i 10 fall av 10 inte gjort. Han kom hem imorse typ kl 8, lagom till jag gick upp. Typiskt asså! ^^ Jaja.

I alla fall, när jag inte var periodvis vaken så drömde jag lite olika saker. Tex att jag sålde kassarullar. En snubbe kom in på firman med en megagammal rulle som jag inte riktigt visste vad det var för en. En sådär dubbel med färgbandsremsa som bara passar i skitgamla maskiner. Jag visste att jag borde ha sålt en ny och bra maskin till honom istället, men jag orkade inte så jag sket i det och fick dåligt samvete sen när han gick. Sen var jag vaken lite. Sen drömde jag att det kom in en snubbe och ville ha 5 färgband av en sort som vi bara hade två kvar av, så jag fick beställa nya och han blev sur för att dom var dyra. Samtidigt ringde telefonen hela tiden. Typiskt asså. Som en helt vanlig dag. Sen var jag vaken lite igen och skickade ett sms till Filip och frågade om han levde. Somnade igen och drömde att jag beställde kassalådor från våran leverantör. Spännande. Meeeeeen det är ju bra att man är ledig och får sova på nätterna så man kommer ifrån jobbet lite.

Nu äter jag ett äppel till frukost. Ett såntdär Fuji. Dom är väldigt goda. På Wikipedia står det att Fuji anses av kännare vara den enda ätbara äppelsorten. Lite taskigt mot andra äppelsorter tycker jag. Det står dessutom att den inte utvecklades förrän 1930, i Japan. Inte allt för längesen alltså. Jag utgår ifrån att det är många äppelsortersom har funnits bra mycke längre. Tungt för dom liksom, att Fuji kliver in i matchen och helt plötsligt är dom värda skit. Jaja, jag ska nog käka en macka med.

mt_fuji_

Hearts

0 kommentarer Av emma Sparad i mixed brew Taggad med , 14 februari 2009 @ 22.14

I dag är det Alla Hjärtans Dag.

En dag som alla andra faktiskt. Även om man inte kan tro det. Även om man som enfaldig svensk inbillar sej blommor och såntdär.
Själv har jag har jobbat hela dan, impregnerat mej i Gullfiberspån och käkat spagetti med konservtonfisk, zappat på tvn i en timme.
Tände visserligen sjuka mängder ljus överallt eftersom här var sketakallt inne och jag frös. Det blev mysigt och stämningsfullt och jag åt upp dom sista kanelbullarna. Ett steg i rätt riktigt dagen till ära kan man ju faktiskt tycka! Efter en tid övergick mysigheten dock i jobbighet och jag fick en tryckande huvudvärk när ljusen hade käkat upp allt syre i hela huset och höjt temperaturen till gissningsvis runt 65 ºC. Dessutom åstadkom bullarna en stadig halsbränna.
Anyways, nu är klockan 22.oo så jag tar en dubbel Samarin och går och lägger mej.

Godnatt readers.



Doin Dick

5 kommentarer Av emma Sparad i get a grip!, upptagningar & drama Taggad med , , 12 februari 2009 @ 22.19

gillI övrigt har jag funderat lite kring musiken på radio igen. Jag gör ju som bekant det ibland.

Det går lite av en trend genom popen just nu. Det är en ”kan-själv”trend. Många sjunger om hur starka dom är, hur bra dom klarar sej själva och inte behöver någon för att leva. Det finns exempel. Den där med Pink är ju ett klart exempel.

So, so what!? I’m still a rock star! I’ve got my rock moves! And I don’t need you!

Det finns många exempel. Det räcker om man lyssnar i 20 minuter så har man fått ett helt gäng framlastade. Det är onödigt att jag sitter här och rabblar. Men det är en till som också går in i facket nu. En såndär kansjälvlåt. Den är inte riktigt som dom andra. Det är allas vår egen countrymilf Jill Johnson som också vill vara med. Och jag är ju inte så insatt där, men countryn verkar ha lite ev en egen jargong.
Hon går ut stenhårt, klampar rakt in i matchen och sjunger om hur hon minsann kan! Beskriver hur hon, redan som liten, var fast besluten om att stå on top of the world. Hur hon skrev musik som blev asbra redan innan hon kunde nåt annat. Hon hon är gammal i gemet. Eller som hon väljer att lägga fram det:

I’ve been doin dick since i was three!

Ahadu. Personligen vet jag väl inte riktigt om det är så jagsjälv skulle valt att formulera mej, men visst. Låt gå. Hon är erfaren den där Jill, hon vet vad hon håller på med, we get it. Countryns trösklar har lite andra dimensioner känner jag.
Lite senare utefter bitens gång sjunger hon om hur hon minnsaådar har varit runt och sett en del i världen också. Hur hon har klamrat sej fast vid bergochdalbanan och vant sej vid livets hårda armbågar. Hur hon har bestämt sej för att klara av denna kampen själv. På helt egen hand och med sin egenskrivna musik ska hon kliva över bergen tills hon står on top of the world! Hur hon inte behöver hjälp från någon annan! Eller som hon väljer att lägga fram det:

I’ve got my own erection!

Kanske inte heller riktigt mina ordval i frågan om jag hade varit hon, men hon får ju onekligen fram poängen. You go girl!

Lägesrapport

2 kommentarer Av emma Sparad i mixed brew Taggad med , , 12 februari 2009 @ 20.01

birneJag skulle egentligen ha gjort fruktsallad med vispgrädde till Filip.

Han kommer hem från sin träning snart. Men jag kände att det kanske var lite toffligt det där med salladen så jag rensade avloppet i badrummet istället.. Nån jävla måtta får det ju vara liksom.

I alla fall. Jag får väl briefa lite igen. Så ni hänger med i vad som händer här i mitt liv. Igår var jag, Micke och Filip på megabegravning i Malmö. Kändisar å allt. Åtminståne en. Han i Antikrundan.. Knut. Anyways, det var en trevlig utflykt även om det aldrig är speciellt skoj med begravningar. I övrigt jobbar jag för mycke. Hela dagarna och kvällarna och ibland nätterna med. Dock är jag inte uppe på min faders nivå än så jag får kanske dunka i en växel till snart. Jag missade ett spinningpass i lördags och jag fick en finne i örat, men den försvann innan den hann bli dryg. Det tackar vi för, jag var rädd att den skulle börja synas. Dessutom var det irriterande för hands-freen passade inte som den skulle. Jag försöker hitta tid att sälja min bil och byta till nån annan. Dax nu. Men etapp ett får bli att tvätta bilen. Det är ett steg i rätt riktning iaf..

Nu får jag väl kanske göra dendär salladen faktiskt.

Apajävlar!

0 kommentarer Av emma Sparad i get a grip! Taggad med , 7 februari 2009 @ 11.36

Är det inte ganska skoj ändå? Det där med poliserna i Malmö.

Först deras lilla film med uttalande som hintade om en viss tendens till främlingsfientlighet. Och nu, hur dom hade påhittade namn på sina exempel på bad guys. Trodde dom på fullaste allvar att det inte skulle läcka ut? Vilket land tror dom att vi befinner oss i?

För er som inte lyssnar på radio, ser på tv eller läser tidningar så kan jag briefa den senaste:
Länskriminalen i Malmö (såklart) fixade en kurs i beslagtagning för sina ungefär 50 intresserade poliser. För att vara extra pedagogiska och samtidigt lätta upp stämningen lite, vem vill egentligen gå på en tråkig kurs liksom? hittade man på tokroliga namn på studieexemplenas elaka snubbar. Typiska svenska gangsternamn som Neger Niggersson och Oskar Neger. Vilken idiot som helst kan ju fatta att om man möter dessa tu i en mörk gränd en natt innebär det trubbel.

Det är ju fantastiskt! Där sitter dom, ett par kvällar tidigare och knåpar ihop kursen.. Det är sen eftermiddag, kursledarna har druckit alldeles för mycke kaffe och är lite sådär övertrötta så dom fnissar åt allt. Dom ville bara att det skulle bli lite skoj. Dom ville så väl men det blev så fel. Det som i skrivande stund var genialiskt och såg ut som en sjukt kul formad sten reste sej plötsligt upp och vände sej emot dom som en nyvaken Tyrannosaurus Rex.

Anmälningarna mot dessa skojare stod givevis som spön i backen men ingen utredning gjordes.
-Normalt ska det bli en internutredningsanmälan men ibland konfronterar man medarbetaren i stället, säger nånslags chef för internutredningsgrupperna och Sverige rasar.

Meanwhile i Gaza gråter människor över sina sönderbombade hus, ägodelar och minnen som alla är borta, familjemedlemmar som man aldrig kommer få träffa igen. Mammorna hjälper med blodiga händer och fötter till att flytta betongresterna i bombade städer för att gräva fram sina krossade barn och på sjukhusen har sängarna tagit slut sen länge.
Vilken typ av pensionssparande man ska sikta på är kanske inte det största problemet där. Om man har råkat tugga lite på 900.000kronorscheckkrediten är inte vad dom oroar sej för kring lunchbordet direkt. Om deras granne råkade backa in i bakänden på deras Porsche Cayenne och scratcha lite på höger baklykta som nu måste bytas för 2000kr lämnar inte the average Gaza-bo sömnlös om man säger.

Men visst är Neger Niggersson ett förbannat roligt namn?? Det kan vi inte sticka under stolen med! No sir!

gaza

Pinjesvamp

4 kommentarer Av emma Sparad i upptagningar & drama Taggad med , 7 februari 2009 @ 10.53

murkel

Har ni förresten tänkt på att rena pinjenötter smakar svamp?

Precis samma eftersmak som den där murkel- och champinjonkrämen som finns i konservburkar i välsorterade maxibutiker. Ganska konstigt, men goda ändå.

Fasen! Nu kokade jag mina kanelbullar. Skit också.. Jaja dom svalnar väl. Sjukt störande när man värmer för mycke. Först blir det blött och degigt och på den mikromysekunden man behöver för att få ur dom ur micron hinner ens händer täckas med tredje gradens burns. Iaf fingertopparna som man håller hörnet av påsen med.. Sen när bullarna svalnar blir dom skorpor istället eftersom man har lyckats koka ur all form av succulens. Typiskt.

Men det här med nötterna då! ..Hm …oj! På första sidan på Wikipedia kom jag in på en artikel om dödsstraff med elefanter. Coolt.. Dom tränade elefanterna till att krossa, slita ihjäl eller tortera fångar i Indien.. Fränt. Men okej, nötterna, jag tappade spåret lite nu.. Jag hade ju tänkt att det skulle stå nåt om den svampiga smaken, men det gjorde det inte. Typiskt asså.. Eh. Vi kan släppa detta. Jag måste ändå jobba.

Superfredag

2 kommentarer Av emma Sparad i mixed brew Taggad med , , , 7 februari 2009 @ 0.51

Jajjemen. Nyss hemkommen från lite nattlig verksamhet på stadens gator.

Premiären på Superfredag på Mårtensson. Relativt trevlig tillställning faktiskt. Trodde att jag skulle få de onda gudarna med mej även denna kväll, men det verkar ha gått bra.

Igår fotade jag releasen på nya compact ImageMagazine. Trevlig tillställning det med. Jag var trött och seg efter en hel dags arbete, men aftonen gick ut stenhårt direkt och bitchslappa mej ordentligt vaken. Min blixt totalt ballade ur. Inte skoj. Givetvis fick jag ordning på det till slut, men det var ändå fullt tillräckligt för att kraftiga svettningar skulle hinna bryta ut från alla kroppsveck och befläcka min stass. Till råga på allt hade blixten i sin snetändning gått in i nåt jävla rådyngpowerläge som käkade monstruösa batterikrafter. Vilket resulterade att jag snällt fick be krogägaren om två par nya. Mkt genant och oproffsigt. Något sånt har aldrig hänt förr och kommer aldrig hända igen. Tror att det kanske är dax för en kameraservice snart dock..

Till nattens shoot då. Som jag egentligen skulle bearbeta lite snabbt nu bara.

Det har kommit till min kännedom efter ett otal fotograferingar nu att det finns en del människor där ute i Halmstad som känner igen mej. Som känner igen mej från just denna sidan. Min blogg. Känns alltid lika otippat varje gång nån härleder sin recognition av mej till den. En del av dessa människor är trevliga och glada och säger saker som:
-AAH! Men det är ju du som bloggar eller hur!?!
Sånt är ju trevligt. Det finns även dom som också är trevliga och glada och yttrar saker som:
-Ahaa! Fotar du för sidan?? Lägger du ut alla bilderna på din blogg sen!?! Så vi kan se dom!? …Imorron! Din blogg! Eller facebook?
Då börjar man ju undra liksom. Det finns alltså en del av er därute som tror att jag är ute och fotar för min blogg. Alltså i privat syfte.. Eller?

Så därför vill jag härmed en gång för alla klargöra att om ni träffar på mej ute nån kväll/natt och jag vill ha med er på bild, då är det INTE för att jag vill ha med er här. Även om det givetvis hade varit väldigt trevligt, men ni är helt enkelt för många så det går inte.
Fallet är så att jag jobbar som fotograf för två tidningar här i staden Halmstad. En del av er har hört talas om dom, andra inte.
Det är Image Magazine, en snygg blank tidning, numera även i ett snyggt format, i vilken man kan läsa smakfulla skildringar av bland annat utelivet här i stan och Frotté Halmstad, också en snygg, dock inte blank, tidning i vilken man också kan läsa en hela del om livet i staden med omnejd. Bläddrar man igenom dessa två hyfsat regelbundet har man inget som helst behov av att egentligen lämna sitt hem, man är precis så uppdaterad och fylld med kuriosa man bör vara för att kunna föra vettiga och tillfredsställande samtal. Och jag tar alltså mingelbilder från random händelser till dessa två. Invigningar, modevisningar, fester, event, VIPkvällar och dylikt. Bilderna jag tar är alltså inte för min egen lilla samling. Don’t flatter yourself. Nu har vi klargjort detta.

stulen bild

också stulen bild

Och för er som vidare undrar och frågar: Ja, det är ett jobb. Ja, jag får lön, jag gör det inte på min fritid som en hobby. Jag har ingen fritid.
Sen kan jag dra en grej till när jag ändå håller på. Många av er som blir fotograferade ute i massorna vill gärna se hur bilden blev i displayen på min kamera. Detta är helt okej, såvida jag inte har rövbråttom. Och om ni tycker att ni blir fula så är det helt okej att tala om det! Jag blir inte lessen, jag lovar. Vi kan ta om bilden flera gånger och jag blir ändå inte sur. Dock kanske jag kan känna att jag får ha nånslags gräns.. Fler än 20 bilder i olika poser är ju gränsfall asså.. Men vad jag menar är: Jag snear inte om ni vill ta nån bild till. Tvärtom.

Och angående själva bloggen då. Den finns att läsa här och med precis samma innehåll på en trevlig portal till stadens liv som kallar sej OmHalmstad. Det jag skriver om är mitt eget, som jag gärna delar med mej av till ovannämnda portal och inte ”beställda reportage” som någon uttryckte det. Vi går från klarhet till klarhet.

hst

Skönt att ha detta utrett, i framtiden när folk frågar kan jag ju bara hänvisa till detta inlägget. Som en liten lathund liksom. Nu ska jag sova.

perkele percale

20 kommentarer Av emma Sparad i upptagningar & drama Taggad med , 2 februari 2009 @ 22.01

Vilka case det kan bli av olika saker. Nånting nämns. Nån annan säger nåt annat och helt plötsligt är man så illa tvungen att gå till botten med skiten.

perraDet började alltså med att jag skrev om Hemtex. Lina spann vidare på dethär med lakan, eftersom varor av lakankaraktär säljs på nämnda företag. Hon tyckte att det var lite raspiga tyger osv. Jag hävdade att jag faktiskt hade köpt min favoriter i satin där så hon hade fel. Vidare kom hon då på att hon hade ett set i percale som var mjuka. Och så var det igång. Percale. Hur uttalades det ordet egentligen?

Nu blir det en del höftat fonetiskt här. Höftat eftersom jag egentligen inte vet hur skrivreglerna är.

Första budet kom från mamma genom Lina som hävdade att hon uttalade det [per'kaleh]. Lina själv i sin tur tyckte att det såg engelskt ut och därför bör sägas [pö:keil]. Att lina är sambo med en man som har engelska som första språk anser jag nog dock kan påverka hennes syn på vilka länder vissa glosor kan tänkas komma från. Vad som helst kan bli brittiskt i hennes miljöskadade öra. Men, trots detta höll jag med ty jag var relativt säker på att jag hade pratat med en man i en tygaffär en gång om just detta. Och han sa [pö:'keil].

Sen klev Eva in i bilden. Självsäkert och med vattenkammat hår lastade hon fram att ordet i sej ju faktiskt var franskt och därför givetvis borde uttalat ['perr'kall], alternativt ['perr'sall]. Det sistnämnda där hade jag ju dock inte satt mina pengar på om man säger.. Som om det inte var nog med fyra olika bud ringde det dessutom en dam till firman idag. Från en sängaffär. Givetvis var jag ju tvungen att fråga. Hon menade med en ytterst övertygande säkerhet att ordet percale var italienskt och därför uttalades [peRRRR'ka:leh]. Jag kände att det började bli dags att få ett avslut. Vännerna Wikipedia och Wictionary kallades till hör.

Percale was originally imported from India in the seventeenth and eighteenth centuries, then manufactured in France. The word originate from the Persian pargālah (‘rag’), although the Oxford English Dictionary has traced it only as far as 18th-century French.

Av detta kunde vi alltså utläsa: indiskt, franskt, engelskt och persiskt. Det är däremot inte italienskt – tanten från sängaffären var way off och uppenbarligen en hycklare. Jag kände dock ändå att det inte var tillräckligt. Jag ringde till en annan butik i Halmstadregionen. En med gott rykte och som säljer de finaste av högkvalitativa bolster och sängkläder. Pratade med en man. Det kändes som att han kunde sin sak och han var glad och ytterst trevlig att diskutera detta ämne med! Han berättade att fransmännen tycker att det är ett franskt ord, att britterna tycker att det kommer från england, men att om man ska va nitisk borde man egentligen uttala det på indiskt vis eftersom det va därifrån tyget faktiskt kom. Men om man var en vettigt funtad svensk gav man sej inte in på det tyckte han utan man, citat: behåller sitt sinnensfriska rykte och säger antingen det med engelsk eller fransk accent. Alltså, säg hurfan ni vill! Heheheh! Men det verkar som att majoriteten uttalar det [pö:'kejl], det säger jagsjälv, eller [perr'kall]. Det är faktiskt valfritt. Hahahah!
Slutdiskuterat.
Läs nyare poster

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress