Spreja

En sak bara. Jag anser att det är viktigare att spraya och torka av solariet före man använder det än efter. Ibland gör jag både före och efter dock.

Jag anser också att tanterna som kommer med sina pekpinnar när man ska sola, dom som högt och tydligt, så att alla ska höra, kallar solariet för ”Cancerbox”, ska bara hålla käften, sätta sej i sin bil och dra iväg. Visst, det är mycke möjligt att dom vet vad dom snackar om, men oftast förmodligen inte. Predikar dom dessutom med ett paket röda Prince i ena näven och en cigg hängande ur mungipan så tänker iaf inte jag öppna mina öron. Over and out.

sunny

The day

semlisSå var det säsong igen.

I samma takt som caféerna och konditorierna börjar skylta kommer åtagandena krypande.

Nu blir det fastlagsbulleperiod och plåt 1 står i ugnen. Grädde och mandelmassa är inhandlat och Filip fick lägligt nog en ny kaffebryggare i julklapp. Here we go. Tidigt kan tyckas. När är det egentligen semmeldan? Ingen vet riktigt och dom flesta skiter i vilket för precis efter jul finns bullarna ju att köpa. Då jädrar. Alla har dock åsikter om hur dom ska se ut. Trekantigt lock eller inte. Mandelmassan blandad i grädden eller inte. Smulor i mandelmassan eller inte. Hjärtpudrat florsocker eller inte..  Nu kommer det få blir mer spinning för min del.

Hoppas tulpanerna kommer snart med.

Framtidens förbättring

Varenda dag utsätts man för prov. Man testas på alla möjliga sätt. Ibland klarar man sej och blir glad. Andra gånger går det åt helvete.

Ibland genomgår man prövningar som man tror man är rätt bra på men som man får rätt i nyllet att man sög stenhårt på. Lite så har det varit för mej nu på sistone. Det har handlat om i huvudsak två grenar. Koordination/simultanförmåga och röstkontroll.

Vi har spelar Guitar Hero och som många som känner mej fort kan räkna ut nu så var jag ungefär sämst i universum på det. Detta var egentligen inget som jag fick kastat över mej som en spann kallt vatten när det uppdagades. Att jag har relativt svaga länkar mellan hjärna och händer är allmänt känt. Men dock. Man fick det i siffror och hyfsat konkret på tvn exakt hur kass man faktiskt är. Sweet!

Vi har även spelat Lips. Det är alltså ett såntdär sjungspel. Typ karaoke fast man ska inte bara sjunga, man ska även träffa rätt toner, hålla ut rätt tider och köra varandra på snygga sätt. Inte nog med det, man ska samtidigt dansa och kompa med tex maraccas eller tamburin. Jag har väl aldrig sett mej som nån sångfågel direkt, och jag var kanske inte totalt värdelös, men jag trodde VERKLIGEN jag hade mer kontroll över min röst. Och sen att klara av att sjunga, digga lite och skaka maraccasen på samma gång. Det är ju ett skämt.

Men! Nu är jag inte här för att beklaga mej och gnälla! Absolut inte! Nu vet man ju var man står, i vilken skit man ligger och krälar. Nu kan det bara bli bättre! ..Förutsatt att man övar då.. Roliga spel dock! Det där Lips var helt nytt för mej. Skoj! Bättre än Singstar.

The bells! The bells!

quasi1Utanför köksfönstret har vi dukat en buffé.

För vi vill ju givetvis att våra bevingade vänner ska trivas med oss som sällskap.

Det är ett ordentligt tilltaget rör, försett med bekväma sittpinnar och fyllt med smakfulla och näringsrika jordnötter. Det bjuds även handskalade talgbollar i överflöd från en estetiskt tilltalande trådkonstuktion. På marken ligger saftiga äpplen och exotiska frukter tex kiwisar.

Det är fåglar av många slag som fröjdar sej vid vår servering. Dock har det kontaterats att det råder en viss brist på talgoxar. Precis som fallet med domherrarna så misstänker jag personligen att det är som Fredric säger – att det fortfarande bjuds en hel del mat i skogarna och därmed känner dom inget behov av att närma sej husen. Men i morse! I morse berättade Filip att han hade sett en! En talgoxe. Han beskrev dess typiska utseende med gul mage och vita kinder. Dock tyckte han att det förekom en viss avvikelse.. Han menade att dess huvud var ovanligt buktigt och med gester illustrerade han en vattenskalleliknande siluett. Jag skrattade lite och svarade att fågeln i fråga kanske bara hade en ovanlig frisyr!

Men nu, alldeles för några minuter sedan så såg jag den! I ögonvrån anade jag hur den klängde sej fast på jordnötsröret. Sakta närmade jag mej fönstret för att inte skrämma. Röret snurrade runt och skymde hela kroppen på vår matgäst. Stilla väntade jag… Rätt sida kom sakta runt igen och avtäckte för mej en talgoxe som uppenbarligen inte hade fullt ut välsignats av naturen. Precis som Filip beskrev hade fågeln i fråga ett väldigt missformat huvud. Platt, insjunket bakpå och kraftigt uppbuktande snett framåt.

Men! Det är trots allt en talgoxe! Om detta råder inga tvivel och eftersom vi har väntat på talgoxarna kommer vi givetvis ta emot denna lilla skapelse med öppna armar, även om det är fåglarnas alldeles egna Quasimodo vi har fått vid vårt bord!

Hälsan

Idag var det möte med Skandia.

En man som heter Tomas kom till firman. Vi åt korvmackor och drack kaffe och han pratade om börsen.

Intressant faktisk. Som en föreläsning jag inte fattade direkt nåt av alls men som ändå var trevlig. Det spårade visserligen ur flera gånger vilket gjorde att det drog ut på tiden till förbannelse, men det gjorde inget heller. Syftet med Tomas visit var iaf att han skulle briefa mej och Freddy lite i vad det hela med våra pensioner handlade om. Pengar som flyttas och sånt. Vi skulle välja vilka fonder vi vill gambla våra krabbor i. Spännande. Känns lite som att man har gått med i det där lotteriet dom kör på tv. Postkodslotteriet. Man vet aldrig hur det går, men man är ändå med och man behöver inte göra så mycke mer än vad man annars ändå gör. Och så en dag får man massa pengar! ..Alternativt inga, men det får man ju ta isf.

I samband med pensionssparandeintroduktionen fick vi varsitt papper att fylla i. En såndär hälsoredogörelse där man kryssar i om man brukar injicera heroin, sätta på grannens hund, tycker om vårrullar, har hemorrojder/stomi/träben, tänder på kissande 5-åringar eller nån annan spännande avvikelse. Jag kryssade ”nej” på alla utan att knappt ens läsa. Vilket i samma veva skulle ha resulterat i att jag också blev invandrare som hade bott i Sverige i mindre än 3 år om jag inte hade skummat igenom en gång till sen på slutet.

Nu till vad jag egentligen skulle berätta om då. Jag vet, det är alltid långa as till vägar, men jag kan tyvärr inte göra nåt åt det. I denhär hälsoblanketten var det dessutom ett fält där man skulle fylla i sin längd och, jajjemen, även sin vikt. Min första tanke var självklart att skriva nåt där som lät rimligt, att höfta lite så jag slapp plågas. Men sen, i nåt svagt ögonblick, tänkte jag att det ju faktiskt ändå kunde vara rätt intressant att veta. Jag har ju trots allt inte vägt mej på typ 5 år. Stegade ut till pappa och Benga som till en dragspelsschottis på P2 var i full färd med att bygga ihop IKEAköket. Frågade vad dom skulle gissa att jag vägde och deras förslag kändes reltivt rimliga om än lite i underkant. Benga var till min stora fasa väldigt hjälpsam och meddelade snabbt att han ju faktiskt hade tagit med den stora godsvågen. På mindre än en minut var den inkopplad och mina chanser att backa ur var waaaaaay passerade.. Jag önskar att jag bara hade höftat från början.

När jag gick tillbaka in på mitt kontor sa pappa:
-Men skriv förfan inte så mycke, då sopar dom dej direkt! Skriv nåt som låter rimligt istället!

Vår bästa tid är nu.

Så blev det vinter ändå. Inte ännu riktigt dock om man bortser från den helvetiska kylan och snålblåsten.

Dom snackar om det. Att det ska bli snö inatt. Jag borde hoppas på att det stämmer eftersom jag fegade ur och faktiskt la på vinterdäcken igår..

Givetvis hoppas jag inte egentligen på att det blir snö, det gör jag ju aldrig, men det skulle vara så typiskt om alla vädersnubbars prognoser inte stämmer nu bara för att jag fick krypa till korset. Fattas bara att det blir svinkallt, torrt och soligt nu.. Resten av vintern fram till sommaren. Utan några hala sjok där emellan.

hamas-marchNu är det en råtråkig gubbe som pratar på radion. Det är nyheterna. Jag blir helt distraherad och skriver en massa av det han säger. Han pratar om Hamas och terrorister.. Bara som en parentes.

Sommardäcken ligger för övrigt i min bil nu. I hela bagaget och baksätet. Skitiga är dom dessutom. Tanken var att jag skulle tvätta av dom nån dag och arkivera dom. Lugnt att det inte kommer hända inom en månad eller. Tvivlar på att dom ens kommer komma ur bilen på den tiden..

Hygrometer

spathiphyllumJa det får bli nånform av rapport igen.

Inte det roligaste direkt, men det får bli så när jag skriver så sällan. Ni får finna er i det faktiskt.

Okej, det får komma i en ickekronologiskt ordning dethär annars måste jag tänka så mycke och det funkar inte idag.
Till att börja med är vårat lilla hus helt torrt. Inuti alltså. Luften. Både min och Filips näsa fuckar ur totalt. Vi går omkring och fnyser och frustar. Det hela kulminerade lite igårnatt. Klockan var runt halv två och vi låg i sängen. Diskuterade dethär med humiditeten i vårat hem. Filip kläckte vattenbunkeidén vilket  resulterade i att vi sprang omkring och vattnade alla hemmets växte och ställde ut kannor med H2O lite här och där. Den stora vasen med persilja i förflyttades till sovrummet.

Dagen därpå köpte vi två stora fredskallor på Plantagen, notera att det innan detta faktiskt inte var nån som helst brist på grönska här, tvättade en tvätt som vi hängde upp utan att dra igång luftavfuktaren och jag diskade extra långsamt. Det där med diskningshastigheten kanske dock inte hörde till så jättemycke egentligen.

Okej detta får bli del 1 i briefingen. Jag återkommer med fler händelser inom kort.

(Nu ställde Filip precis fram vasen med persilja här på bordet mellan oss med orden:
-Så.. Här får vi andas lite..)

Omplanering

Jajjemen, så var det nytt år igen. 2009.

Nu ska man ta sej igenom helvetet igen med fel siffror och hjärnstillestånden varenda gång man åker på att skriva datum nånstans.

Och det blev en fin nyårsafton i år också. Gick ut rätt soft med att dra in till stan där det var sinnessjukt kallt och monstruösa mängder folk. Lyssnade på nyårstalet. Eller rättare sagt – väntade ut nyårstalet eftersom vi inte hörde så mycke. Sen spanade vi på fyrverkerierna. Jag glömmer bort lagom till varje år hur häftigt detdär faktiskt är. Underskattat och skitsnyggt. Jag går  i 10 fall av 10 ifrån sånna tillställningan med hela min framtid utstakad. På dom kanske 5 minuterna det tar för staffet att mata av föreställningen hinner jag planera ihop det mesta inför min omskolning till fyrverkare. (Har fått lära mej att man inte får säga pyrotekniker, det är tydligen ett helt annat yrke..)

Nackdelen med hela det där är dock om man på kvällen har varit inne i stan och kollat på showen. För sen vid tolvslaget så framstår de fyrverkerier man själv bränner av som en aaaaaning lama. Även om det har lagt flera tusen kronor på pjäser och bomber och tårtor och allt vad det nu kallas.

Anyways. Vi knallade bort till Freddy. Hjälpte honom att bära upp en soffa och två otympliga fåtöljer på vinden, strök hans skjorta, knöt hans slips, packade in honom i bilen och tog med honom hem. Väl i hemmet tillgade vi en delikat måltid bestående av egenhändigt skapad pizza. Okej, den var faktiskt inte så delikat som jag hade hoppats på.. Vi har lyckats bättre förr. Men dock. Trevligt var det ju i vilket fall som helst.

Jag stegade ut utanför ytterdörren för att hämta en öl, såg grannen, aka Sofia, aka Hyresvärdens dotter. Sa hej, Freddy frågade efter en laddare till sin kassa telefon och sen hamnade vi därinne bland alla hennes vänner istället. Mkt oplanerat men likväl så trevligt. Klockan fem ungefär kom vi in till oss själva igen och idag har jag träningsvärk i mitt vänstra lår efter Twistermatcherna.

Nu ska jag duscha. Ajöken.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress