Hälsan

Idag var det möte med Skandia.

En man som heter Tomas kom till firman. Vi åt korvmackor och drack kaffe och han pratade om börsen.

Intressant faktisk. Som en föreläsning jag inte fattade direkt nåt av alls men som ändå var trevlig. Det spårade visserligen ur flera gånger vilket gjorde att det drog ut på tiden till förbannelse, men det gjorde inget heller. Syftet med Tomas visit var iaf att han skulle briefa mej och Freddy lite i vad det hela med våra pensioner handlade om. Pengar som flyttas och sånt. Vi skulle välja vilka fonder vi vill gambla våra krabbor i. Spännande. Känns lite som att man har gått med i det där lotteriet dom kör på tv. Postkodslotteriet. Man vet aldrig hur det går, men man är ändå med och man behöver inte göra så mycke mer än vad man annars ändå gör. Och så en dag får man massa pengar! ..Alternativt inga, men det får man ju ta isf.

I samband med pensionssparandeintroduktionen fick vi varsitt papper att fylla i. En såndär hälsoredogörelse där man kryssar i om man brukar injicera heroin, sätta på grannens hund, tycker om vårrullar, har hemorrojder/stomi/träben, tänder på kissande 5-åringar eller nån annan spännande avvikelse. Jag kryssade ”nej” på alla utan att knappt ens läsa. Vilket i samma veva skulle ha resulterat i att jag också blev invandrare som hade bott i Sverige i mindre än 3 år om jag inte hade skummat igenom en gång till sen på slutet.

Nu till vad jag egentligen skulle berätta om då. Jag vet, det är alltid långa as till vägar, men jag kan tyvärr inte göra nåt åt det. I denhär hälsoblanketten var det dessutom ett fält där man skulle fylla i sin längd och, jajjemen, även sin vikt. Min första tanke var självklart att skriva nåt där som lät rimligt, att höfta lite så jag slapp plågas. Men sen, i nåt svagt ögonblick, tänkte jag att det ju faktiskt ändå kunde vara rätt intressant att veta. Jag har ju trots allt inte vägt mej på typ 5 år. Stegade ut till pappa och Benga som till en dragspelsschottis på P2 var i full färd med att bygga ihop IKEAköket. Frågade vad dom skulle gissa att jag vägde och deras förslag kändes reltivt rimliga om än lite i underkant. Benga var till min stora fasa väldigt hjälpsam och meddelade snabbt att han ju faktiskt hade tagit med den stora godsvågen. På mindre än en minut var den inkopplad och mina chanser att backa ur var waaaaaay passerade.. Jag önskar att jag bara hade höftat från början.

När jag gick tillbaka in på mitt kontor sa pappa:
-Men skriv förfan inte så mycke, då sopar dom dej direkt! Skriv nåt som låter rimligt istället!

3 kommentarer

  1. Lina skriver:

    Hahaha! :,D

  2. emma skriver:

    aovesst. Skoj.

  3. Cia skriver:

    Hahaha :D du är ju så skön Emma! Ja nästa gång så höftar du istället! Är aldrig roligt att få det i ansiktet:( Och man lovar sig själv varje gång att nu så ska jag ….. ja du vet:P

Posta en kommentar

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress