RSS

Spö

18 kommentarer Av emma Sparad i mixed brew Taggad med , , , , 9 december 2008 @ 17.52

ÅH! Nu kom jag på vad jag egentligen skulle skriva om!

Det där med chipsen va bara ett sidospår och inte alls vad jag hade satt mej här för.

Inatt drömde jag en väldigt jobbig dröm. Jag och mamma och nån till, möjligtvis Lina men jag är inte säker, var på festival. Vi hade som man bör ett skitstort och lyxigt tält. En kväll var jag påväg tillbaka för att byta om till ett par varmare skor. Precis när jag svänger runt hörnet ser jag hur en kille kommer ut från vårat tält! Det var lite diffust vem han egentligen var, men jag kände honom. Typ en gammal klasskompis eller kompis till en kompis eller nån sån. Han brukade vara min vän i alla fall. Han såg lurig ut och jag frågade vad han höll på med.

Han berättade att han hade blivit skitfull å vatt inne i vårat tält och röjt omkring som fasen. Jag blev irriterad och slog ner honom. Han låg på marken och jag satt gränsle över honom och var allmänt arg och hotfull. Han berättade lugnt och fortfarande lite lurigt hur han hade trampat sönder min mobil. Jag slog honom hårt i ansiktet. Sen delgav han mej hur han hade spytt typ överallt. Först i mammas säng och sen i min. Jag sneade ur totalt och matade massa slag rätt i nyllet på honom. Han var skitstor så han hade lätt kunnat slänga bort mej, men det gjorde han inte. Han bara låg där helt lugnt, såg nästan lite glad ut samtidigt som han gav ett otroligt sorgset intryck. Och jag slog. Han hade ju förfan totalsabbat vårat tält! Det sa han ju! Blodet rann från hans näsa och mun.

Det var inte så att jag nästan slog ihjäl honom eller så, det var bara tillräckligt för att han skulle bli skadad. Tillslut insåg jag nog att det räckte. Dessutom var jag helt anfådd, det är ju liksom jobbigt att slåss.. På eeh nån som ligger ner och gör absolut inget motstånd.. hmm. Jag rullade av och hamnade på marken jämte honom. Han satte sej upp, hade gräs och jord i håret, torkade bort lite blod från hakan och tittade på mej, med den där lugna, sorgsna fast samtidigt lite nästan glada blicken. Sen reste han sej och gick.

Jag reste mej också och klev in i tältet. Allt såg ut precis som jag, mamma och Lina (?) hade lämnat det. Inget sabbat, inget kräkt på och ingen telefon söndertrampad. I min säng stod det ett fat med pannkakor. Stora, tunna, perfekt gyllenstekta på ett vitt plastfat. Och det var fint inpackat i plastfolie dessutom.

Det var hemskt. Han hade varit inne och lämnat pannkakor åt oss. Väldigt gulligt. Och jag hade slagit honom så han blödde. Jag hittade inte honom sen heller, hans polare sa att han hade åkt hem. Jag fick ont i hjärtat.

Nacho Libre

8 kommentarer Av emma Sparad i upptagningar & drama Taggad med , , 9 december 2008 @ 16.27

Jag har aldrig riktigt tyckt om tacos och tortillas och såntdär.

Jag är inte kräsen men vad som i vanligen kallas texmex tillhör inte mina favoriter.

MEN, helt plötsligt fick jag ett enormt sug efter nachos. Eller tortillachips eller vad det nu kallas. Jag vet inte ens vad dom heter! En produkt jag ALDRIG har känt nån somhelst form av dragning till förr. Och det är inte en liten omvändning heller, i dagens läge kan jag verkligen längta efter sånnhär chips! Trots att jag bara har mumsat i mej det två ggr!

Och jag ver precis när boomen kom. Det var när jag och Filip gick på bio som vi ganska ofta gör. Vi såg en film som heter Step Brothers med protagonisterna Will Ferrell och John C Reilly. För er som inte har sett filmen som spelar dessa två män ett par ganska dräggiga vuxna barn som ännu inte har flyttat hemifrån. Och vid ett tillfälle i filmen slänger en av dom ihop en tallrik med vad jag väljer att kalla för nachos. Sen trösslar han på en massa riven ost och proppar in kitet i micron så denne smälter lite lagom över chipsen.

Denna scen triggade nåt i min hjärna. Det var som när man hittar ett påskägg på en dvd. Jag tycker för övrigt inte om påskägg på dvder, mest av anledningen att jag ALDRIG hittar dom så jag känner mej helt lurad när jag får reda på att dom finns. Anyways, i min ätarhjärna öppnades pärleportarna till en helt ny värld! Varma-Nachos-Med-Ost-Påvärlden.

Jag fick bearbeta Filip lite inne på Maxi, men till slut checkade vi ut, betalade och kom hem med en påse, typ lika stor som en säck VOV, med SantaMariachips. Helt sinnessjukt. Gott var det också! Fast jag är dock fortfarande reserverad inställd till övrig texmexkäk..

Fan, nu blev jag sugen igen. Det är inte okej att käka nachos med ost på precis innan man ska på julbord va? Nä.. Eller? Kanske lite? ..Ett chip?

Detta är för övrigt lite samma story som inträffade med oliverna i mitt liv. Vidrigt -> Svingott. Förändrad över en timme eller nåt. Jag är säkert gravid.

Fekaliefällor

20 kommentarer Av emma Sparad i mixed brew, upptagningar & drama Taggad med , 7 december 2008 @ 12.35

Som många av er vet så har jag lite av en fobi för bajs.

Inte häst- eller kobajs och så, nej då, det är inga problem. Men mänsklig avföring. Och till viss del också hundbajs..

En del av er har läst om dethär med plumsljuden i min info och hånat mej lite för detta. Fullt förståeligt kan tyckas. Just dethär med andras exkrementer är en grej jag kan hänga upp mej på. Plumsljuden är inte lika illa dock om det är nån jag känner osv..

Men ibland ställs man inför direkta konfrontationer med andra okända människors avföring. Ni som jobbar med detta, typ inom äldrevården och så tycker garanterat att jag är dölöjlig nu och visst, jag bjuder på det. Men som sagt, konfrontationerna.

Exempel: Igår när jag var på Maxi skulle jag kissa innan shoppingen drogs igång. Jag köade till toaletterna ett bra tag ty det var monstruösa mängder folk på Maxi denna dag. Hela Halmstads befolkning hade kollektivt kommit överens om att det var handlingsdagen med stort H. Kö alltså. Sen blev det min tur. Jag stegade in, låste dörren, gick fram till toalettstolen och lyfte på locket. Och vad skådar då mitt öga? Jo givetvis.. Massiva kvantiteter kvarlämnat bajs på porslinet. Det var mörkt brungrönt, nästan svart och såg ut som såndär platt lite luddig mossa som kan bli på stenar och rötter i ett akvarium efter svinlång tid.. Not so very nice.

Det var dessutom så mycke att jag inte ville angripa det med borsten eftersom den då garanterat hade blivit helt inbakad.. Och sånt vill man inte vara med om. Så jag tog mitt förnuft tillfånga och kom fram till att jag kunde kissa ändå. Very well. Det gick bra. Jag överlevde.

Men, ni som är lite alerta nu har ju redan tänkt ett steg längre. Nu när jag var klar då? Och hela kön som stod utanför? Jag kunde ju inte lämna det sådär? Nästa människa som kom in efter mej skulle ju utgå ifrån att jag var ett svin. Ett med dålig mage dessutom. Och sen när han/hon såg mej inne i butiken skulle han/hon givetvis puffa på sitt sällskap, luta sej mot denne, peka på mej och viskväsa:
-Kolla, hon där va före mej på toan å sket som ett jävla djur! Helt otroligt! Det var som röven på na hade exploderat rätt ner i stolen! ..Fyfaaan.. Att folk inte kan städa efter sej.

Detta scenario vill man inte riskera (såvida man inte heter Lars-Manne eller Tim). Alltså: Jag skulle bli tvungen att städa i toaletten. Städa bort nån annans bajs. Men jag ska inte dra ut på denna storyn längre nu, alla har förmodligen fattat grejen för längesen. Jag skrubbade bort all skit med den välanvända borsten och tvättade händerna i en kvart efter det i 400ºC varmt vatten och 15 kubik tvål. Tvålen doftade gott, det var en viss tröst, men skummade som fan. När jag var klar var det ett Mont Blanc av skum i handfatet. Såntdär tjockt frasigt som tar svinlångtid på sej att smälta bort. Mycket möjligt att detta skulle få mej att framstå som lite udda.. men hellre stämplad som en som tycker om tvål än den som lämnar massa mossbajs i toan!

Och dessutom, om det var ett barn eller nån annan infantil individ som kom in efter mej så kunde dom ju finna nöje i att leka lite med skummet.

Märgskills

4 kommentarer Av emma Sparad i emma tränar Taggad med 6 december 2008 @ 13.21

Nu fastnade jag igen sådär. Min hjärna bluescreenade. Så som jag berättade om sist..

Fan. Sitta och glo på detta viset. Idioti.

Anyways så har jag varit på spinning nyss! För att avlägga nånslags rapport så kan jag meddela att jag var förvånansvärt duktig trots mitt otränade tillstånd! Alltid nåt. Jag hade the tecnique kvar i märgen. Alltid nåt det med! Däremot va jag rätt tjock och hårt och brutalt gick det upp för mej att anledningen till att mina tår domnar lite i cykelskorna är inte att jag har fel teknik, inte heller att jag har felaktiga skor, nejdå, det är helt enkelt så att jag är för tung. In your face! Jaja, lika bra det, då vet man ju iaf.

Men ni kan vara helt lugna! Detta kommer INTE bli en såndär patetisk bantarblogg. Absolut inte. Sånna har jag föraktat och skrivit för mycke skit om i tidigare perioder så jag skulle aldrig få för mej att go there själv. Ni får hålla tillgodo med att få rapporter kring folket i cykelgrupperna. Diverse tankar, samtalsåtergivningar och doftbeskrvningar.

Filmtipset

2 kommentarer Av emma Sparad i get a grip!, mixed brew Taggad med , 6 december 2008 @ 12.45

Alltså, man blir ju lite trött..

Först var det ”Låt den rätte komma in” som bion här i Halmstad bestämde sej för att inte ta in. Det blev krig och till slut plockade dom ändå hem den. Sent, men dock.

Nu är det ”De ofrivilliga” som dom har valt att sopa. Seriöst. Jag blir så trött. Hoppas att det blir lite riot igen nu då, så dom ändrar sej igen. Men även om dom ändrar sej så kommer jag garanterat ha hunnit se den i både Jönköping och Skövde innan dess.. Halmstads Röda Kvarn är ytterst duktiga på att hjälpa stora delar av världens befolkning att välja PirateBay och liknande framför bio..

Men visst, jag fattar väl att en liten biograf som stadens måste välja dom filmerna som dom tror kommer dra mest folk. Som till exempel High School Musical III, The Break-Up och Rallybrudar. Finemang.

Dagens ris

4 kommentarer Av emma Sparad i get a grip! Taggad med , 3 december 2008 @ 23.04

går oavkortat till mej själv.

Två gånger har jag GLÖMT bort fotograferingar. Två, inte ett, TVÅ (2) fotojobb har jag kommit för sent till.
Dom har fått ringa och efterlysa mej. Fruktansvärt pinsamt. Jag är inte sån! Jag glömmer inte uppdrag! Jag kommer inte för sent!

-Heeej Emma.. Var är du nånstans? ..Skulle inte du fota ikväll?

Det blir fanimej 55 Ave Maria och 3 ordentliga gisslartåg på Halmstads kalla och blöta gator. Barfota och med mångdelad piska med hullingar på i hand. Likt den flagellant jag snarast bör räkna mej som.

Dagens Ros

4 kommentarer Av emma Sparad i mixed brew 1 december 2008 @ 19.55

..går till dom väldigt trevliga och sympatiska och gulliga vägbyggarmännen som var i full färd med att slutfixa kanterna på en nyasfalterad väg här bortanför, när vi kom förbi och snackade dom into att fixa till våran risiga uppfart i samma veva.

Vi skojade och sa att dom kunde ju passa på att fylla igen våra feta hål vi hade i vår grusväg med det sista av högen dom hade på flaket. 3 minuter senare kom ett stort as till grävmaskin körande!

Nu har vi snyggt ifyllda gål med nytt fint grus, omsorgsfullt plattat och slätat med en grävskopa! Så jäkla snälla! Världens bästa! Det finns fortfarande bra folk!

Sjukt imponerande för övrigt det där med att kunna köra grävis. Att platta till och fösa omkring gruset precis dit det ska som om det vore en del av ens egen arm man jobbade med. Värsta precisionen.

Läs nyare poster

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress