emma

Jaja, jag vet, jag är värdelös på att skriva. Men ni vet såhär i juletid.. Mycke som måste stås i. Knäck ska kokas, skinkor ska trancheras, ålar ska letas fram ur fiskbilarna, köttbullar ska rullas, senap ska malas, granris ska huggas, klappar ska lackas, stearinljus ska stöpas, fåglar ska matas och katter ska klappas.. När tänker ni att man ska skriva egentligen? Men okej:

Nu sitter jag vid köksbordet i Hjo.

Vi är hemma hos Filips familj. Mamma Anki sitter i soffan och pratar i telefon, Ylva kollar på film och försöker att inte kräkas..

Vi är lite rädda för att hon har fått samma som vi hade. Även om det har skyllts på murken skinka och suspekta nudlar i våra fall. Hittills skyller vi på överdos av senap för Ylvas del. Vi får väl se hur det går. Oscar ligger ihoprullad på stolen framför mej och väntar på att jag inte ska märka när han smiter upp på övervåningen och pappa Gunnar kör precis förbi utanför i sin traktor som har en arm med ett läskigt spjut på mitt fram. Han spetsar kossornas balar med mat på den.

Det har varit en bra jul! Lugnt och stillsamt och i stor kontrast mot vad det brukar vara hemma. Därmed inte sagt att det ena är bättre än det andra!

Detta blir en liten briefing bara. Så ni ser att jag fortfarande lever. Nu ska vi spela spel.. Fats inte Ylva för hon kräker..