Jag har aldrig riktigt tyckt om tacos och tortillas och såntdär.

Jag är inte kräsen men vad som i vanligen kallas texmex tillhör inte mina favoriter.

MEN, helt plötsligt fick jag ett enormt sug efter nachos. Eller tortillachips eller vad det nu kallas. Jag vet inte ens vad dom heter! En produkt jag ALDRIG har känt nån somhelst form av dragning till förr. Och det är inte en liten omvändning heller, i dagens läge kan jag verkligen längta efter sånnhär chips! Trots att jag bara har mumsat i mej det två ggr!

Och jag ver precis när boomen kom. Det var när jag och Filip gick på bio som vi ganska ofta gör. Vi såg en film som heter Step Brothers med protagonisterna Will Ferrell och John C Reilly. För er som inte har sett filmen som spelar dessa två män ett par ganska dräggiga vuxna barn som ännu inte har flyttat hemifrån. Och vid ett tillfälle i filmen slänger en av dom ihop en tallrik med vad jag väljer att kalla för nachos. Sen trösslar han på en massa riven ost och proppar in kitet i micron så denne smälter lite lagom över chipsen.

Denna scen triggade nåt i min hjärna. Det var som när man hittar ett påskägg på en dvd. Jag tycker för övrigt inte om påskägg på dvder, mest av anledningen att jag ALDRIG hittar dom så jag känner mej helt lurad när jag får reda på att dom finns. Anyways, i min ätarhjärna öppnades pärleportarna till en helt ny värld! Varma-Nachos-Med-Ost-Påvärlden.

Jag fick bearbeta Filip lite inne på Maxi, men till slut checkade vi ut, betalade och kom hem med en påse, typ lika stor som en säck VOV, med SantaMariachips. Helt sinnessjukt. Gott var det också! Fast jag är dock fortfarande reserverad inställd till övrig texmexkäk..

Fan, nu blev jag sugen igen. Det är inte okej att käka nachos med ost på precis innan man ska på julbord va? Nä.. Eller? Kanske lite? ..Ett chip?

Detta är för övrigt lite samma story som inträffade med oliverna i mitt liv. Vidrigt -> Svingott. Förändrad över en timme eller nåt. Jag är säkert gravid.