ÅH! Nu kom jag på vad jag egentligen skulle skriva om!
Det där med chipsen va bara ett sidospår och inte alls vad jag hade satt mej här för.
Inatt drömde jag en väldigt jobbig dröm. Jag och mamma och nån till, möjligtvis Lina men jag är inte säker, var på festival. Vi hade som man bör ett skitstort och lyxigt tält. En kväll var jag påväg tillbaka för att byta om till ett par varmare skor. Precis när jag svänger runt hörnet ser jag hur en kille kommer ut från vårat tält! Det var lite diffust vem han egentligen var, men jag kände honom. Typ en gammal klasskompis eller kompis till en kompis eller nån sån. Han brukade vara min vän i alla fall. Han såg lurig ut och jag frågade vad han höll på med.
Han berättade att han hade blivit skitfull å vatt inne i vårat tält och röjt omkring som fasen. Jag blev irriterad och slog ner honom. Han låg på marken och jag satt gränsle över honom och var allmänt arg och hotfull. Han berättade lugnt och fortfarande lite lurigt hur han hade trampat sönder min mobil. Jag slog honom hårt i ansiktet. Sen delgav han mej hur han hade spytt typ överallt. Först i mammas säng och sen i min. Jag sneade ur totalt och matade massa slag rätt i nyllet på honom. Han var skitstor så han hade lätt kunnat slänga bort mej, men det gjorde han inte. Han bara låg där helt lugnt, såg nästan lite glad ut samtidigt som han gav ett otroligt sorgset intryck. Och jag slog. Han hade ju förfan totalsabbat vårat tält! Det sa han ju! Blodet rann från hans näsa och mun.
Det var inte så att jag nästan slog ihjäl honom eller så, det var bara tillräckligt för att han skulle bli skadad. Tillslut insåg jag nog att det räckte. Dessutom var jag helt anfådd, det är ju liksom jobbigt att slåss.. På eeh nån som ligger ner och gör absolut inget motstånd.. hmm. Jag rullade av och hamnade på marken jämte honom. Han satte sej upp, hade gräs och jord i håret, torkade bort lite blod från hakan och tittade på mej, med den där lugna, sorgsna fast samtidigt lite nästan glada blicken. Sen reste han sej och gick.
Jag reste mej också och klev in i tältet. Allt såg ut precis som jag, mamma och Lina (?) hade lämnat det. Inget sabbat, inget kräkt på och ingen telefon söndertrampad. I min säng stod det ett fat med pannkakor. Stora, tunna, perfekt gyllenstekta på ett vitt plastfat. Och det var fint inpackat i plastfolie dessutom.
Det var hemskt. Han hade varit inne och lämnat pannkakor åt oss. Väldigt gulligt. Och jag hade slagit honom så han blödde. Jag hittade inte honom sen heller, hans polare sa att han hade åkt hem. Jag fick ont i hjärtat.
Jag har aldrig riktigt tyckt om tacos och tortillas och såntdär.
