emma

Det är tydligen nyårsafton imorron.

Dom säger det ialla fall. Folket. Det sa bara smack så var det här. Det nya året.

Meeeeeen jag ska inte försöka spela mer pantad än vad jag faktiskt är. Givetvis vet jag vilken dag det är imorron. Jag fick inte reda på det idag, tyvärr.. Det hade dock varit skönt att kunna ha det som ursäkt till att man inte har gjort upp storartade planer och inhandlat snygg svart klänning med paljetter på endast för kvällens festligheter. Planerat sen en vecka tillbaka hur håret ska sättas upp och lagt undan trosor, bh och skor så inget av misstag skulle råka användas och turn out att vara beg när det väl ska på.

En gång var jag faktiskt skitseriös och köpte en nyårsoutfit. Det var en svart klänning. Med paljetter. Faktiskt riktigt snygg. Den hänger i garderoben. Den är väldigt användbar med. Har haft den på två nyårsaftnar och på en begravning med om jag inte minns helt fel.. Eller? Det kanske inte var den..

Det tillhör nånform av kutym att man lovar en massa saker när siffrorna slår om i årstalet. Det borde man göra.. Jag brukar ljuga och säga att jag har lovat saker. Men jag kommer nästan aldrig på nåt bra. Min hjärnas kugghjul går runt sakta sakta och knackigt precis då och kan inte förmå sej att producera en endaste bra grej att lova. Det får ju inte va nåt för stort heller, då får man ju ångest om man vet att man inte kan hålla det.
När alla står därute, det är kallt som fan, man har ett champagneglas i handen och höga smala klackar som är lite för nedsjukna i den leriga gräsmattan. När fyrverkerierna matar på som mest då ska man pussas, säga Gott Nytt År!! och sen ska man vara tyst och önska nåt. Alla samtidigt. Kollektiva önskningar. Snacka om att det lär blir overload däruppe hos Gud när han får in allas ordrar på en gång.. För man kan ju ändå likna alla löften vid nånform av böner. Right? Man ber ju liksom om styrkan till att börja motionera mer/dricka mindre vin/gå ner 15kg/läsa alla böcker/ta sej tid att resa.. Där kan man jävlarimej snacka om att det behövs större tavla för alla arbetsordrar.. Han springer omkring där uppe. Famlar runt bland alla papper, försöker organisera. Det går bra till en början, men när klockan slår tolv går allt för fort.. Det väller in. Han kan inte hejda det. Med famnen full av lappar, uppspärrade övertrötta ögon och darrande händer kommer han uppgivet och helt lamslagen av stress sätta sej ner i berget av önskningar och gråta. Tänk på det! Tänk på det när ni står där och matar iväg en massa skitlöften som ni egentligen inte alls tror på eller bara skojar om!

Jaja.. Jag vet som vanligt inte riktigt hur jag ska knyta ihop denhär säcken nu när jag har börjat skriva. Det är inget jag egentligen vill ha sagt. Det hela var nog snarare nån slags memolapp förmejsjälv att komma ihåg vad som gäller imorron. Jag kan återkomma i ämnet.

Jag veeet, jag har sagt förr att jag aldrig skulle göra det igen.

Men nu kände jag mej lite tvingad. Eftersom Iza är ny i bloggvärlden å så.. Man vill ju inte göra folk lessna sådär direkt liksom.

Så here goes. Jag blev alltså vad man har valt att kalla ”Utmanad”. Man får på ett eller annat sätt reda på att man har blivit tillkastad en utmaning av nåt slag, i detta fallet en lista uppdelad i sin tur i smålistor som man ska fylla i med sina svar. Tanken är sen att man ska utmana vidare i bloggvärlden, så får folk reda på en massa roliga saker om en som dom trodde att dom inte visste redan och som dom finner nöja i att läsa om. Alla fyller i samma lista.

Ni som tycker det är kul att läsa vad man har svarat på sånthär får passa på och njuta nu för det lär dröja innan det repriseras.. Här kommer listan iaf:

———————————

Mina 6 favoritprogram:
- Snabb normal, 40°.
Går skitfort och kläderna blir helt okej rena.
- Photoshop.
Viktigt så man kan jobba.
- Frågesportsprogram.
Typ Jeopardy, På Spåret och Vem vill bli miljonär?
-Miljonprogrammet.
Fyfan va många hus dom byggde då!
- Clownen luktar bensin.
I P3. Men bara under programmets första tid, sen spårade det ur lite. Minns att vi lyssnade på det i manegen medan vi motionerade våra hästar. Mkt underhållande.

6 saker jag gjorde igår:
- Jobbade
Som fasen. Megalänge. Jätteont i fötterna hade jag när ja kom hem. Det har jag idag med. Idag har jag jobbat längre än igår.
- Åt sushi.
Jag och pappa krängde varsin 12a till lunch.
- Åt stekt sill.
Som Filip hade lagat med rödlök, squash och persilja i. Faktiskt god, men jag var egentligen lite mätt från sushin fortfarande när det blev silltajm.
- Kollade på hotell.
Inför vår weekend som förmodligen inte blir av.
- Hälsade på den gulliga hunden jämte firman.
En bäbishund som heter Charlie som inte kan kontrollera sin kropp och är jättelen. Fast lite benig.
- Diskade.

Mina 6 favoritrestauranger:
Men shit..
- Den där i Roskilde där jag och Filip käkade så svinigt goda revben på våran roadtrip.
Fast han åt hamburgare egentligen.
- Den där andra i Slagelse där jag och Filip käkade svinigt god carbonara på våran roadtrip.
Det var helt tomt i hela stan, skönt sommarkvällsväder och en fontän som var anlagd på torget som en bäck ungefär.
- En i Køge där jag och Filip åt svinigt god mat också..
..På våran roadtrip. Han åt ”kyckling surprice” med vinbär till och jag åt nåt kött med ”kartofelbåde” till.. aka potatisbåtar ..aka klyftpotatis.
- Ming Sushi i Halmstad.
Jag är råstammis. Dom som jobbar där hälsar på mej på stan om jag möter dom..
- Peking här i Halmstad.
Där är familjen Brunnfors stammisar också. Vi behöver inte ens menyn. Dom vet vad vi vill ha ändå.
kan ta en till då…
- En italienare & en grek Jönköping.
Där spillde Filip tomatsås på sin rutiga skjorta och vi fick ingen Baklava till dessert fastän vi ville ha.. För den hade alla kockarna käkat upp kom servitören skamsen ut och berättade för oss efter ett tag.

6 Saker på min önskelista:
Snygga pattar. Lite större undertill.
Snygga tänder. Vitare.
Fint tjockt hår. Långt med. Och lite ljusare.
Massa pengar.
Mycke gos.
En välfungerande hjärna. Som hjälper mej att lära mej allt nytt skitfort och som aldrig gör nåt fel..

6 personer jag utmanar:
Den som känner att den har tid att sitta och fylla i sånthär..

———————————–

Sådärja. Om ni har orkat läsa såhär långt kan jag härmed kungöra att detta var allt.

Herregud.. Filip har gått beserk på min hemsida och gjort om nåt här i mitt skrivarbackstage.

Det ser inte aaaaalls ut som jag är van vid och han är inte hemma heller så jag har ingen support. Får se hur detta går nu..

Anyways så har jag varit ganska arbetssam idag. Det är mycke som händer på firman nu på samma gång. Vi flyttar tex. Det är the main thing kan man säga. Och inte bara att det flyttas, vi har dessutom byggt stället vi flyttar till. Eller.. håller på. Mest pappa.. Han är där hela tiden. Det borde jag med vara. Jag får dåligt samvete. Fast idag har jag vatt ganska duktig ändå. Har burit soch kört äkert 3 ton kassarullar med Freddy. Sjukt tungt! Min stackars lilla Micra var så nerplattad av vikten att den låg som en snigel mot marken när ja körde alla lådorna till nya stället!

Bra träning för mej för mej dock. Att bära. Det behöver jag. Dock sket det sej sen när jag avrundade med en Festis ackompanjerat av en Marabou Amigo. Har ni testat dom? Förbannat goda. Nästan i Kinapuffklass faktiskt. Chokladkakan inhandlades på Shell i Söndrum till ett hutlöst överpris. Det är liksom bara på Shell sånt är accepterat.. Dom kommer liksom alltid undan med det på nån vänster.. Amenvisst, 35 spänn för en enkel ostfralla med en liten paprikabit på, vi tycker faktiskt att det känns rimligt.

Vidare i min duktighet då. Jag motionerade inte bara, jag var dagen till ära dessutom produktiv och fyllde i min listor! Vi håller inte bara på att flytta nämligen. Vi inventerar också. Samtidigt. Lite rörigt ja, men det får man ta. Och inte nog med detta! Vi flyttar och inventerar dessutom inte bara, vi byter samtidigt ekonomisystem OCH telefonväxel på samma gång.

Ni som känner mej förstår genast att detta inte är bra för min hjärna som får grova problem och blåskärmar vid mindre omställningar än såhär. Jag ber er därför att ha överseende med mina numera skittråkiga och reltaivt glest förekommande inlägg.

Ny grej som jag kom ihåg innan.

Min kompis tyckte inte om att sova på mage när hon va liten för när man har örat mot kudden kan man höra sin egen puls. Och då låter det som om det är en armé med läskiga soldater som kommer gående mot ens huve.

Tänk på det.

..är för övrigt ett ord som jag inte tycker är passande för julen.

God julmat, tända ljus och doften av granris är absolut inget som jag kopplar med det ordet.

I skolan pratade alltid dom coola killarna i 9:an på måndagarna om helgens festligheter de hade varit på. Inte julhelgens då. Vilken vanlig helg som helst. Och det diskuterades nåt så exklusivt som vilka som hade ”fått doppa”..

Alla vi små i femman och sexan förstod ju inte riktigt vad det handlade om, men allt eftersom tiden gick blev det klart för oss att det rörde sej om nån form av snusk. Dopparedagen hette det när det blev fredag-lördag-söndag. Tydligen var det också öl och billig vodka, som hade inhandlats av mannen som kallades för Kinesen och som kom med ens goods på sin cykel, inblandat i hela konceptet.

Såhär i efterhand känns det ju givetvis som att dom coola killarna i 9:ans Dopparedag var till övervägande ihopdiktad. Såhär i efterhand kan man dra sej till minnes saker de beskrev som till exempel 1, man idag vet inte är fysiskt möjliga och/eller 2, åtminstone inte ens i närheten av så tillfredsställande för deras mottagande part i akten som det lades fram. Men så är det ju alltid med såntdär och garanterat också med en hel del av alla storys man själv drog.

Parentes:
Man vet också såhär idag att en hel del av dessa sekvenser som beskrevs har en förvånansvärt stor del av dagens män fortfarande inte insett är fysiskt omöjliga och/eller långt ifrån tillfredsställande.

Men där i återberättandet på måndagen var dom coola killarna i 9:an kungar på Hallägraskolan! Och fantasin ensam är ju faktiskt värd en eloge. De kunde blivit stora berättare allihopa. Rapsoder, barder och skalder av högsta klass.

Dock vet jag idag att en del av dessa unga män tyvärr har satstat på lågbudgetyrken som till exempel bankmän, advokater, designers och systemutvecklare. De flesta har dessutom hunnit bränna sina berättarbroar genom att redan ha blivit framgångsrika.. Fools!

Förresten,

Var är alla domherrar egentligen? Förr satt dom ju alltid i träden runt jul.. Tjocka och söta. Men inte nu längre. Eller? Nån som har sett nån?

Säkert dethär med växthuseffekten och den annalkande Domedagen. Ska det blir nånform av Ragnarök tänker fanimej inte domherrarna vara med. Förmodligen förståndigt av dom.

På engelska kallas dom förresten Bullfinch. Alltså Tjurfink, bara för att dom är så biffiga.

Jaja, jag vet, jag är värdelös på att skriva. Men ni vet såhär i juletid.. Mycke som måste stås i. Knäck ska kokas, skinkor ska trancheras, ålar ska letas fram ur fiskbilarna, köttbullar ska rullas, senap ska malas, granris ska huggas, klappar ska lackas, stearinljus ska stöpas, fåglar ska matas och katter ska klappas.. När tänker ni att man ska skriva egentligen? Men okej:

Nu sitter jag vid köksbordet i Hjo.

Vi är hemma hos Filips familj. Mamma Anki sitter i soffan och pratar i telefon, Ylva kollar på film och försöker att inte kräkas..

Vi är lite rädda för att hon har fått samma som vi hade. Även om det har skyllts på murken skinka och suspekta nudlar i våra fall. Hittills skyller vi på överdos av senap för Ylvas del. Vi får väl se hur det går. Oscar ligger ihoprullad på stolen framför mej och väntar på att jag inte ska märka när han smiter upp på övervåningen och pappa Gunnar kör precis förbi utanför i sin traktor som har en arm med ett läskigt spjut på mitt fram. Han spetsar kossornas balar med mat på den.

Det har varit en bra jul! Lugnt och stillsamt och i stor kontrast mot vad det brukar vara hemma. Därmed inte sagt att det ena är bättre än det andra!

Detta blir en liten briefing bara. Så ni ser att jag fortfarande lever. Nu ska vi spela spel.. Fats inte Ylva för hon kräker..

Fasen asså! Dethär med matförgiftning/ magsjuka till följd av halvokej käk hoppar likt löss på lekisbarn mellan mej och Filip.

Först han med sin julskinka som resulterade i ulkande en hel natt. Och nu jag.

Efter en trevligt middag med Kajsa, Stefan och Filip på en av stadens asiatiska restauranger, ska inte nämna vilken, drabbade jag av den stenhuggeriska innesjukdomen. Ont i magen och bosättning på toan. I mitt fall var det dock inte ost i hela näsan, det var nudlar och lagom tuggade köttbitar. Härligt. Såhär inför julen. Det känns som uppvärmningen till festligheterna som komma skall.. Man blir ju sugen!

Nu ska jag sova. Och förhoppningsvis inte behöva bo på toan inatt.