Vintercykeln

Fyfanken, nu var det längesen igen.

Jag får ångest när jag inte har skrivit på länge. Mest för att det fråntar mej rätten att gnälla på mina vänner när dom också inte har skrivit på länge.

Men okej, för er som har missat det så är det alltså numera vinter i Halmstad. Det är snö. Åtminstone på Stenhuggerivägen. Kanske lite bortåt Hylte med.. Eventuellt. Jag vet inte. Det är inte kul iaf. Nu blir det halt och det är bara en tidsfråga innan vädergudarna har fått igång den årliga dygnsrytmen.
Minusgrader – snö – 0º – underkylt regn – +2º – regn – minus framåt kvällen – påfrysning av dagens slaskregn – blankis – ny snö ovanpå isen - bilar som flyger åt helvete. Ni vet.
Så som det funkar här. Vinter. Och alla blir lika chockade varje år. Det blir jag också så det är inget jag ska säga nåt annat om.

Jag har iallafall precis käkat en Skotte. Den var god, men nu mår jag illa. Typiskt.

En himla många program

Jag kollar inte på TV längre.

Det är nog för att det mest visas skit nuför tiden.

Tacka vet jag programmen förr. Söndagsöppet med fina inslag som Hur gör djur? och Från Poppe till Pippi. Adde Malmberg och hon Agneta Bolme.. och nårra fler. Och det där andra med Harald Treutiger. 24 karat. Och Kär & Galen med Lotta Engberg.

Filip flikar in Kvitt eller Dubbelt med Claes Åkesson och Kattis Ahlström också. Och det där Det kommer mera.

Fina grejer! Stjärnor på is har inget att sätta emot där.

Pizzagängstah

”Fan du vet, passa får och baka pizza är två HELT olika saker! ..Nämen faktiskt! Seriöst asså.”

/Marre.

Lägesrapport ungefär

Iaf så är jag i Hjo nu. Över helgen.

Jag sitter på övervåningen i Filips föräldrars hus. Det blåser mycke ute och det låter som att hela balkongen här jämte ska lossna bara för det.

Bakom mej är Filips mammas träningscykel. Mamman heter Anki, henne har jag skrivit lite om innan (här kan man läsa en jämförelse mellan henne och min egen mamma) och hennes cykel är en såndär som har metallplattor på handtagen som kan mäta alla möjliga saker. Puls, kalorier, svett, hjärnfrekvenser, tramptag, kilometer, vindhastighet, luftföroreningar och odds på V75. ..Okej, kanske inte allt. Men en hel del känner den av. Bra skit.

Bakom cyklen står Filips pappas skrivbord med en hålslag och en massa papper och en skrivbordslampa. Pappan heter Gunnar och jag har snott hans stol. Eftersom Filip har den som egentligen är ”datastolen”. Den jag har är en 50talsaktig modell med lädersits som pyser när man sätter sej på den. Bättre än datastolen.

Pappan Gunnar har för övrigt kossor som är gulliga och gjorda av lakris. Söta och svarta och helt släta och utan horn. Han är ute hos dom nu. Ger dom kanske en god bal att käka till kvällsmat eller nåt..

Vi har köpt jackor idag för övrigt. En till Filip som var ganska dyr och kostade 4000kr och en till Anki som var gullig och som en klänning och som inte var riktigt lika dyr, men ändå ganska. Jag fick ingen. Jag fick trosor. Dyra och sköna fast lite för stora. En slev-gaffel-kniv köpte vi med.

Sen spelade vi Carcassonne i tre timmar. Jag vann som fan. Nu ska jag gå och göra nåt annat eftersom ja har tråkigt. Hejdå.

Ingen sol på Lasse här inte.

Förresten. Idag hörde jag världens sämsta make av A-ha’s gamla mästerverk The sun always shines on TV.

Jag lyssnade på denna nya version och irriterades. Funderade över huruvida det kanske var en av dom där låtarna från Idolpacket. Dom spelar ju en massa sånt nu. Nån värdelös version av en stackars skändad Ugglalåt bland annat. Tydligen laddar ju folk ner dessa dokusåpabidrag. Lagligt alltså. Dom köper låtarna. ..Kan man kalla Idol för dokusåpa? Förmodligen inte, men ni fattar ju vad jag menar ändå. Iaf så laddar fjortisarna ner dessa låtar till förbannelse. I sån monstruös utsträckning så att dom till och med går in på topplistorna. Idioti.

Så jag satt där i bilen och cursade alla Idolfjantar som lever i illusionen av att dom är värdiga att ge sej på kultklassikerna. Sen sa dom, när låten var slut att det inte alls var nån TVkåt fjortis. Det var Lasse Lindh. Soundtracket till nån film.

Pinsamt Lasse. Inte för att du är nån jag i vanliga fall väljer att lyssna på då, men dock. Pinsamt. Ge fan i A-ha!

Sexboksboet.

FY-fan vad grått allt är nu! Det är ju helt otroligt! Och man blir lika förvånad varje år.

Mörkt och blött och blåsigt och jävligt. Monster till bilköer varje morron. Snett regn som regnar rätt in i näsan på en. Det enda som gör att man inte verkställer avlivandet av sej själv är alla fina ljusslingor som kommer upp överallt nu.

Jag är ingen som deppar ihop, men nu är det baskemej rätt tungt måste jag erkänna. Därav det bristfälliga skrivandet för tillfället.

Man borde inför ide för människor. Varje år vid ungefär denna tiden. Eller nej förresten, lite tidigare, innan man hinner bryta ihop. Då kan man med gott samvete packa ihop och boa ner sej i sin vinterdvala. Allt stannar av, det funkar ju liksom inte om några få stannar kvar uppe och driver hela affärssamhället vidare. Alla går i ide. Sen kan man vakna igen nån gång framåt juni. Så slipper man all denna skiten.

Anyways så har vi infört konceptet bo här hemma. Jag ligger i det nu. Ett bra bo byggs på mattan i vardagsrummet. Man tar först en fleecefilt å lägger på mattan. Ovanpå filten läggs ett täcke från sängen och ovanpå detta ett till. En massa kuddar proppas ner och sen är det bara att börja boa in sej mellan de två täckena! Om man vill kan man tända lite ljus runtom i rummet med. Då blir det bättre.

Jag ligger i boet nu och läser en bok. Okej, just nu skriver jag ju, men annars läser jag en bok. Den handlar om sex. Faktiskt väldigt bra! Jag hittade den i bokhyllan. Massa filosofi och bra tankegångar. Alla borde läsa den.

Fast nu ska ja hänga upp tvätten. Ajöken.

Fiskis

Förresten! Igår var det Fars Dag. Vi lagade en nice middag här hemma och bjöd in passande familjemedlemmar.

Trevligt faktiskt. Tror dom tyckte det var gott med, men dom hade väl inte vågat säga nåt om det hade varit misslyckat..

Anyways så stod jag bakom en kvinna inne på Maxi. Det luktade gammal fiskbulleburk om henne. Ni vet så som det luktar om man har käkat fiskbullar. Och sen ställer in tallriken i diskmaskinen utan att skölja den. Sen stänger man luckan utan att sätta igång. ..Och sen när man öppnar luckan igen två timmar senare för att ställa in nåt annat, så slår det emot en som en dyngsmäll. Lukten från fiskbulletallriken.

SÅ luktade det från henne iaf. Och min hjärna kan nog bara processa fram en enda kroppsdel på en kvinna som kan lukta så.. Om man har undermålig hygien ..Och kanske lite svamp med.

För övrigt så serverades det inte fiskbullar på Fars Dagmiddagen.

iPodandning

Vi har en ny iPod i hemmet. Eller ja, ny är den ju inte, den är bättre begagnad kan man säga.

Det är en såndär liten bred. Nano. Ljusgrön. Jättefin och gullig.

Jag sitter och lyssnar på den nu. Utanför lurarna är det dödstyst. Filip sitter mitt emot mej och läser om interaktionsdesign. Pluggar that is. Han avslöjade för övrigt precis, efter ungefär 40 minuter att han inte riktigt förstår vad han läser..

Men okej, åter till iPodden då. Jag blir andfådd av den. Det är jättejobbigt!

Ibland om man sitter på tysta ställen, tex ett väntrum hos tandläkaren, då kan man höra hur nån annan andas. Jag är en sån som normalt sett andas tyst. Vill jag inbilla mej iaf. Eftersom det är nåt av det mest irriterande som finns med folk som liksom fnyser med näsan. Givetvis gör dom inte det medvetet, men det likaförbannat en dålig vana. Många gör det när dom kollar på tv med.

Till problemet. När jag har hörlurarna på mej och lyssnar på musiken så hör jag inte mejsjälv andas. Eller ja, det gör jag ju kanske inte i vanliga fall heller då eftersom jag är relativt tyst, men jag skulle ju höra OM det skulle låta. Nu blir det ju extra jobbigt eftersom jag riskerar att fnysa med näsan och inte höra det. Right? Risken finns där iaf.

Detta resulterar i att jag omedvetet slutar att andas emellanåt. Sen kommer jag på mejsjälv och tvingas att ett jätteandetag för att inte få permanenta skador orsakade av syrebristen i hjärnan. Stort flås. Som när man gick i simskolan och var på momentet djupdykning. Man var relativt säker på att man skulle dö då. När man kände att luften var slut i ens lungor redan när man vände från bottnen och påbörjade simmandet mot ytan. När man kom upp drog man efter andan som om man verkligen verkligen nästan hade dött. Samma med en iPod. Emellanåt.

Verkligen påfrestande. Men efter ett tag glömmer man av sej! Då andas man normalt ett tag. Tills Filip kollar upp från sin bok och man utgår ifrån att han tittar på en för att man sitter där och näsfnysandas.. Och så går loopen igång igen med andningsuppehållen och hela köret.

Jag förstår att detta är en övningssak. Jag är ju ovan vid dethär med musik i lurar å så..

Hej mitt vinterland 2

Folk pratar om vintern som om dom faktiskt på riktigt tyckte om den.

Det snackas om glittrande vit snö som knarrar under fötterna. Glöggdoft, sprakande brasor, pepparkakshus, amaryllisar, stearinljus och mysiga kläder i hundra gosiga lager.

Seriöst. Vad är det för en liten utopisk jävla bubbla till illusion ni lever i? När ska ni släppa det där? Så ni slipper få besvikelsen av den RIKTIGA vintern i fejan som en käftsmäll?

Vi är alla tillräckligt gamla för att vid det här laget veta att vinter i dom rimliga delarna av sverige faktiskt inte är glittrande vit snö, det är pissgulbrun modd som ligger i slaskiga högar på vägarna. Som inte knarrar när man trampar på dom utan istället skvätter ner hela ens skor och byxor och nederdel på kappa.

Glöggdoft, visst, men hur gott är glögg EGENTLIGEN? Saftglögg möjligtvis. Kan va okej, men lite för klistrigt. Och sprakande brasor är nice, men nu för tiden har ju alla sånnadär insatskaminer med glasluckor som blir helt svarta efter 15 minuters felaktig eldning. Sen får man sitta där å gno.. (visserligen är jag king på att rengöra sotluckor).

Och det här med kläderna? Sen när blev det nåt positivt att tvingas ha 100 lager tröjor och femtielva jackor som man måste kränga av och på sej hela tiden? Det är ju i alla fall lögn att ge sej ut på stan för att shoppa en vanlig vinter. VEM pallar med alla kläderna när man ska prova nya, i små trånga provrum dessutom? Provrum där någon som först har gått omkring ute i slasket har steppat omkring med sina blöta skitiga skor. Vilka har slabbat ner hela golvet som man sedan tappar en av sina tröjor eller jackor på. Härligt. Det är fanimej svensk vinter det!

Och det är ju härligt med blankisen på vägen också! Don’t we just love it! När isen ligger glittrande spegelblank på vägbanan och man, trots att man har vinterhjul med långa as till dubbar på, kommer fortare än 4km/h in i en kurva, får ett gött släpp och snurrar runt ett helt varv. Fina grejer. Lite spänning i vardagen liksom.

Snart är vintern här på riktigt. Vi ser fram emot dess ankomst och tar emot med öppna armar!

Insideoutwinter

Lägesrapport i övrigt.

Idag har min hjärna fungerat ytterst värdelöst. Jag har varit disträ och tänkt på en massa annat än vad jag ska tänka på under en vanlig arbetsdag.

Juste, idag var första anställda arbetsdagen. Den första riktiga kan man säga, trots att jag har jobbat där i flera år nu.. Hmm.. Fullt normala arbetsförhållanden.

Vidare är det fett kallt ute. Enligt termometern är det runt 5, eller 3, men det känns som -13. Bilarna fryser där ute. Jag tycker inte om att se hur dom står där och darrar.. Min micra har fått en filt över sej, så den inte ska va frostig på morronen.

Golvet här inne är kallt också. Det är bara för att det drar sinnessjukt mycke från altandörren. Filip satt i soffan och tittade på löven som ligger precis innanför den. Han sa:
-Inte nog med att vi har höstlöv inomhus, dom blåser dessutom runt i vinden.
Top of the line quality dörr minsann. Den ska bytas. Hyran ska säkert höjas med för att det går åt för mycke el. Man tycker ju att dom kunde testa att byta dörren först och se vad som händer.. Men naaaaah, det är nog säkrast att höja hyran.

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress