Acid hands

Jag borde gå och duscha nu istället. Det skulle jag gjort direkt vi kom hem egentligen.

Och vi skulle egentligen inte gått runt på den värdelösa julmarknaden i stan, men det gjorde vi ändå. Precis efter vi hade varit i kyrkan å lyssnat på lite julkör å så. Trevligt. Inte lika trevligt på marknaden.

Den va bättre förr. Men det kanske är bidragande med ens ökade ålder också. Förr var man yngre, det kan vara därför det var bättre då.

Iaf så  har jag funderat på lite saker. Jag hade bestämt att jag skulle skriva om dom här men jag har glömt allting i olika omgångar. Så funkar det ju som bekant. Den ena grejen var iaf dethär med syra. Hur det egentligen funkar. Det låg jag och funderade en stund på igårkväll innan ja somnade. Hur funkar det liksom? Vad exakt är det som gör att syra fräter? Nu snackar jag alltså the real heavy shit. Typ megakoncentrerad salt- eller svavelsyra å så.

Jag minns att Erland, våran kemilärare hade ett dragskåp precis innanför dörren till höger i klassrummet. Där hade han alla sånna farliga saker. Syrorna bland annat. Dom som kunde fräta död på en flock fullt friska bisonoxar. Jag har dock inget minne av att han hanterade dom med speciella skyddshandskar eller liknande. Det är mycke möjligt att han gjorde det, men jag kommer verkligen inte ihåg någon sådan detalj. Jag grubblade ett tag på detta där i sängen och försökte komma på vilket material ett par skyddshandskar ämnade för hanteringen av megakoncentrerad syra skulle vara gjorda av. Jag kunde inte komma på nåt.

Men sen tänkte jag att det kanske var därför han inte heller hade nåra handskar, eftersom det ändå va skitsamma. Eftersom att även om han hade haft nån form av handbeklädnader så hade dom ändår frätts sönder, likaså hans händer där innanför, om olyckan hade varit framme.

En dag när jag hinner ska jag forska lite närmare i dethär med syror. Lite Wikipedia-rave å så. Men inte nu. Det får bli när jag hinner. Nu måste jag duscha.

Nostalgia Replay

Genast associerade en av mina trogna läsare det till den texten jag skrev en gång i tiden om dinosaurier, fast ur ett annat synsätt.. Här kommer den för er som inte har fått ta del av den tidigare.

nostalgia
Skrivet:  23 oktober 2007  kl. 10:50

Lina är hemma nu. Det är alltså min syster som normalt bor i Oslo. Hon är förkyld. Kommer smitta mej. I know it. Iaf så snackade vi om dinosaurier i morse. Hur man förhöll sej till dom olikas farlighet när man var liten.
Det fanns tex Brachiosaurus, den var snäll för den var växtätare. Dom kunde man leka att man hade som hästar ungefär. En Bracchiosaurusfarm. Stegosaurusarna var snälla med. Det fanns även Triceratops, det är dom där med en stor sköld bakom nacken och horn. Dom va gulliga för dom hade näbb när dom var bäbisar så dom kunde hacka sej ur sina ägg, dom var ganska snälla med. Eller ja, dom såg iaf snälla ut…

Man visste att Tyrannosaurus Rex var den farligaste, den var man jävligt rädd för. Man fick se till att passa sej!
Sen såg man Jurassic Park och en helt ny värld öppnades. Man fick reda på att det fanns nåt som var ännu värre än Tyrannosaurus Rexen. Här har man gått och varit rädd och så får man reda på att det finns en så kallad Velociraptor. ..Tyrannosaurus Rex kunde jaga en som fan i skogen och på öppet land, men inne i huset var man fri. Bara man hann in. ..Trodde man! Men fan heller! Inne i huset hade man inte en chans mot Velociraptorn. Den må vara liten men den kunde jaga livet ur en var man än befann sej! Nu var man som normalt svenskt barn skiträdd.

Man hade det inte lätt på den tiden.. Så mycke att akta sej för. Nowhere to run, nowhere to hide.

Nördosaurus

Jag är väldigt sugen på att spela dinomemory.

Det är mitt bästa spel i olika omgångar och perioder. Nu är det en sån period.

Vi är meganördiga på det spelet, jag och Filip. Det är seriösa bilder på olika dinosaurier och vi har lärt oss typ alla namnen utantill. Så när vi vänder säger vi givetvis namnen med, som vilka autistiska personer som helst.

I ett ”vanligt” memory kan det ju vara bilder på helt random grejer. Där kan man säga, när man vänder upp två brickor:
-Boll …och fjäril.
Och eftersom dom var olika så vänder man ner, så är det den andres tur.
-Vante …ooooch …Bil. Sen är det nästas tur.

I vårat fall är det inte riktigt så banalt. Det kan låta som följer:
-Ramphorhynchus ..och Mastodonsaurus.
-Apatorasurus ..och Archaeopteryx.
-Apatosaurus och Apatosaurus!

-Fan!
-Dimetrodon och… Quetzalcoatlus. ..Damn.
-Hah! Dimetrodon och Dimetrodon. Homalocepalus och Stegosaurus.. Skitockså..

Och så håller det på. 36 olika sorters dinosar är det. Insane. När kommer man någonsin ha nytta av denna kunskap? Ingen vet, men man blir sannerligen sugen på att spela ^^

High-5

Tänkte presentera en liten lista.

En klassisk Top-5 där jag radar ett gäng bra saker nu. Inte dom allra bästa och nödvändigtvis kanske inte speciellt bra om en vecka, men just nu.

BRA SAKER JUST NU

1. Tryfflarna som jag tillverkade igår. Sjukt goda. Det är alltså choklad/turkiskpeppartryffel. Väldigt snygga och delikata och perfekt lagom stora.

2. Det fläckiga ynglet i akvariet. Jättegullig!

3. Den där italienska kampanjburgaren på Max. Italian Trio kallas temat och det är den i mitten på bilden jag snackar om. Den som heter mozzarella & peperoni. Många tror att det ska vara peperonifrukter i, men det är korv. Surprise! Mycket god. Lite synd dock att dom ser ut som skit när man får dom..

4. Våra nya fina julkort. En mästerlig bild på en domherre i en grantopp som Filip ritade när han var liten ålder har idag tryckts upp för dyra pengar. Om man vill ha ett skickat till sej kan man lämna sin adress och hoppas på det bästa! Ytterst limiterat antal! Ingen leveransgaranti.

5. Min nytvättade bil som är gullig och tjock.

Inga mensbilder

Innan var jag ute på ett fotojobb. Folk och modevisning osv..

Om man ska va en schysst mingelfotograf finns det enligt mej vissa riktlinjer. Jag har behandlat några av dessa tidigare, tex -här- och -här-

Det är för mej till exempel självklart att man frågar före om man får ta bilder på folk. Annars kan dom bli lessna och det vore ju onödigt. Ofta säger folk ja och är glada, ibland säger dom nej och är glada och ibland säger dom nej och är irriterade. Ibland motiverar dom varför dom inte vill vara med, trots att jag inte kräver nån förklaring.

Idag när jag frågade så svarade en tjej:
-Nejtack, jag har mens.

Den hör man fanimej inte varje dag! Ärligt var det ju iaf..

Hjärnkontoret

Brukar ni också komma på er själva med att göra nåt helt meningslöst?

Sådär så man tänker till sej själv: -Seriöst! Vafan håller jag på med egentligen? Slösa bort mitt liv på detta sättet!

Jag drabbas av det där rätt ofta. Har också noterat att i kanske 7 av 10 fall är det Facebookrelaterat. Till exempel – Man kommer på sej själv med att den senaste halvtimmen ha slöklickat igenom ungefär 200 foton. I ett album tillhörande nån man inte ens känner. Man känner inte en käft på bilderna som dessutom är värdelösa och totalt ointressanta att kolla på. Man får inte ut NÅNTING av det. I vissa fall kan det ju ändå vara snygga och inspirerande foton liksom, men inte i ett sånthär fall. 100% hjärndödhet. Om man tänker efter så har man egentligen inte ens tittat på bilderna, man har bara klickat igenom dom.. Och man kan inte ens minnas hur man hamnade i det där albumet! Idioti.

Aja, bara ett exempel. jag jobbar egentligen så jag får väl fortsätta. Kom på det där med bilderna nu bara..

Isbrytarn

Kom precis på en grej. Efter att jag hade läst Hildas snötext.

Jag har ett problem. Lite ångestframkallande som ligger och gnager i mitt samvete. Det handlar om Filip.

Han blev så lycklig när det kom lite snö härom dagen. Han pratar om olika vinteraktiviteter och planerar och längtar tills han kan ge sej ut med skidorna eller långfärdsskrillorna.. För honom handlar det inte om ”om” utan om ”när”.

Stackarn vet inte hur det är här. Han vet inte än att det inte blir vinter i Halmstad. Att snön som han längtar efter så mycke aldrig kommer att komma. Och om den kommer, stannar den aldrig mer än nåt dygn.

När flingorna hade lagt sej på marken härom dagen insåg jag genast att allt skit snart har kommit igång på riktigt medan Filip blev omedelbart pigg och lycklig redan i ottan vid 20 över 6.
-Vilken fanstastisk morgon! utbrast han vid frukostbordet med skinkmackan i näven och började spåna vidare på sina skidplaner.

Idag kom han hem ifrån en lång löparrunda i Kaneberg. Exalterat berättades det om dom perfekta skridskosjöarna han hade hittat. När jag var liten skrillade vi på nån sjö bortåt ditåt faktiskt om jag kan minnas rätt med min hjärna. Har för mej att det var där pappa drog ett redigt as till slagskott med en puck rätt i skallen på våran pudel Elsa, så hon svimmade. Men dom senaste vintrarna har det ju varit helt värdelös is tydligen.. Ingen man kan åka på, bara slask som fryser på till tunna buckliga flak. Inget för långfärden direkt.

Hur ska man kunna tala om att det inte blir nån vit fluffig vinter? Att snön aldrig kommer gnistra slät på gräsmattan och att harspåren bara kommer finnas kvar i max ett dygn innan dom försvinner med slasket och leran. Hur får man fram budskapet att det faktiskt inte är nödvändigt att lägga massa pengar på ny fin valla?

Meeeeen, jag är ju lite känd för att vara pessimistisk så vi kan ju hoppas på att jag har fel angående Halmstads klimat i vinter =)

Spree

Förresten:

Det är irriterande när folk uttalar ordet kylskåp som kyllskåp.

En annan grej som också är störande är Timbuktu. Den mannens röst asså. Jag blir förbannad bara jag tänker på det.

En tredje grej, nu när jag ändå är igång, som också är lite jobbig är att vi var på julmarknaden på Wapnö igår. Trevligt var det visserligen, men vi hade inte planerat att spendera direkt nårra pengar. Vi skulle mest bara kolla. Åka dit för utflykten liksom.. Kolla lite på kossorna å så. Men vi endade up 1000kr shortare och med kassar fulla av korv, marmelad, honung, fågelhus, ostar, bullar, glögg, bröd och mandlar.. Bland annat.

Nu kom Filip hem.

Radiowarning

Jag har varit duktig och tvättat bilen nu.

På den där handautomattvätten vid flygstaden. Ditechtvätten. Sjukt bra. Snabbt, effektivt, varmt vatten, vax och hela kitet! *Reklamreklam*

Hade planerat att dra en snabbis dit och sen va hemma igen en halvtimme senare och då fortsätta med tvätten och disken. Men då jag fann att jag icke allena hade tänk tanken att tvaga mitt fordon denna friska solens söndag fick jag finna mej i att köa i typ en halvtimme. De skitiga bilarna fick vänta på sin spa-tur och titta på när de framförvarande fick badas och bli rena och få massage inne i dom mysiga duscharna =)

Och på tal om ren i duschen. Mitt känsliga doftorgan detekterade nyss en relativt motbjudande odör. Jag funderade på vad det skunde vara som stank. Sniffade på mina fötter, på min kjol, på gafflen på borden, på tidningen här jämte och på mitt eget hår. Bland annat. Analyserade och luktade i luften. Sen vände jag mej 180º och hittade stinkkällan! Filips blåa träningströja som han hade lagt precis bakom min stol! Merde! …Jag satte den i karantän i tvättkorgen. Kapsalde in den likt Tjernobyl och låste locket ordentligt.

Nu ska jag botanisera bland matresterna i kylskåpet!

Poeten

Det har framkommit att en del av mina läsare tycker att jag är feg eftersom jag inte lägger ut egen poesi i min blogg här.

Då ska jag bet att få tala om att det händer relativt frekvent faktisk! Att jag lägger ut mina mästerliga dikter.

Tänkte härmed bjuda på ett gammalt top of the line kvalitetsstycke som kan återfinnas i min gamla och numera nerlagda dagbok.

***

man kan köpa sälolja.
olja som kommer från sälar.

ska det vara bra för en?
vad hjälper det mot?

kan man göra olja av sälar?
måste man döda dom?
för att komma åt oljan.

är det verkligen så bra?
med såndär sälolja.
att det är motiverat?
att döda sälarna.
sälar som är så söta.

men det är nog bra för en.
med sälolja.

***

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress