Nu var det ett tag sen igen. Jag har blivit lite kass på att hålla regelbundenheten i dethär känner jag. Men nu är jag här igen.

Jag har funderat på två saker. Eller ja, jag har ju funderat på en del olika saker, för det gör man ju, men just dom här två sakerna har jag funderat lite extra på.

För det första-
Jag har en teori kring dethär med morgonhumör. förmodligen finns det en massa människor som har olika doktorsgrader och alla möjliga titlar inom ämnet sömn, men nu har jag funderat lite. Jag har tänkt med min lushjärna, som Filip säger ibland när jag uppenbarligen har haft nånform av aktivitetskurva i huvet..

Detdär med att man tjurar på morronen, att man har ungefär världens sämsta tålamod på morronen och att man kan bli helt jävla borderline för minsta lilla skitsak på morronen. Okej, jag generaliserar lite nu, som vanligt. Klart att alla inte är sånnahär tidigt på dagen, men jag kan väl ta mejsjälv som exempel då. Det brukar jag ju göra.
Jag har bra tålamod och jag är relativt glad och trevlig av mej allt som oftast, men på morronen hatar jag ganska många löjliga saker, har kortast stubin och är allmänt tjurig. Min specialitet är att jag går beserk på saker som står ivägen (till och med om det är Filip som står i vägen för mej snear jag ur ibland) och jag svär överdrivet mycke för helt onödiga småsaker som tex en mascara som ramlar i golvet eller ett omkullvält saltkar. Sånt som jag två timmar senare inte ens skulle reagera på.

Nu till min tanke då?
Blodsockret.
Detta måste bero på lågt blodsocker. Eller?

Om man går skitmånga timmar utan att käka nåt, så att blodsockret sjunker blir man (jag) ju precis sånhär med. Kanske inte i samma extrema form som på morronen, men snarlik. Oavsett tid på dygnet. Och när man sover så gör man ju det i många timmar utan att käka. Alltså – blodsockret är aslågt när man vaknar och ska dra igång dagen. Sen när man har tuggat lite så börjar allt bli mycke bättre. Visst är det så? Och visst är det därför som det är godast att käka gårdagens godispåse på morronen? Och visst är det därför som det är så gott med ett stort glas iskall Oboj på morronen?

Detta la jag fram för Filip innan medan jag stod och gjorde pannbiffar. (Som för övrigt blev asgoda..) Han konstaterade att jag hade tänkt med min lushjärna igen och förklarade för mej att när man sover ska det tydligen vara nåtslags ämne i kroppen som frigörs, som agerar stand-in för käket och håller blodsockret på en vettig nivå, så man inte fuckar ur helt och hållet. Jag vet inte om det stämmer.. Det är mycke möjligt att han har rätt, även om det är sällan förekommande.

Jag vet bara att jag har samma symptom på morronen som när jag inte har käkat på aslänge. Jag kan döda dom som inte bidrar till att min vistelse flyter som på rosor. TROTS att jag, annars, har bra tålamod och är en av dom mest ödmjuka personer du känner.