Det börjar bli rätt mycke nu. Jag börjar bli ganska sliten. Lite för mycke från lite för många håll i lite för många dar i rad.
Det är sjukt varmt nu. Igår och idag har det varit nästan outhärdligt att jobba. När det är ungefär 32 grader i skuggan utanför kafeet så innebär det att temperaturen ligger på ungefär 500 grader i vårat kök. Det är fruktansvärt varmt! Men jag vet att man inte ska gnälla på sommarvädret, jag tycker ju om det egentligen.
Svett och våffelånga. The new black. Som ett klistrigt lager överallt.
När man kommer hem känner man sej ungefär så som filtret i köksfläkten ser ut efter 3 års frekvent användande och ingen rengöring. Flottig och dammig samtidigt liksom. Smaskigt.
För att forsätta med lite gnällande nu då när jag ändå håller på. Idag var det en riktigt seg dag. Trötthet och hela köret som kommer i samma veva som man väljer att vara ute på krogen till fyra natten innan. (Hur jag nu hinner med sånt?) Men som man ofta får höra från visa människor – sånt kan man inte skylla på nåååååån annan än en själv. True. (Förutom i Sofias fall. Hon kan med allra största rätt skylla det mesta av dageneftervåndorna på mej..) 500 grader i köket på kafeet. Härligt. Trötta, ömma fötter efter lite för många dagars omkringkånkande. Alldeles för liten bil för handlingen. En bil utan AC dessutom.. Inte nice.
Annie sa för övrigt att jag såg sur ut idag. Det är ju inte så bra. Jag var inte sur. Faktiskt. Helt sant. Bara trött och alldeles för varm.
Och imorron har vi blivit varslade om en helvetesdag med värsta invasionen. Kul, men inte lika kul som om det hade varit human temperatur i köket och om vi hade varit kanske 3 pers till som kunde jobba.
När jag gick omkring och bar in möblerna för kvällen funderade jag på om det kanske inte ändå hade varit värt att be en kompis backa över ens fötter med bilen.. Så man hade fått vila nårra dar. Skjuta sej själv i benet för att slippa liksom.. Men nää. Det hade inte varit snällt mot crewet.
