emma

Shit vad det tjatas om den där Jason Mraz! Överallt! Vänner diskuterar hans genialitet, radioprogram ägnar honom hela sändningstimmar och han är generellt bara såååååå heeeeeet.

Jag skulle kunna skriva en lång irriterad text om honom nu, men jag hostar för mycke, har druckit för mycke Charteuse, måste hänga upp tvätten, duscha och städa Ankis bur innan Filip kommer, så jag tipsar istället om ett inlägg som den gode Tim skrev härom dagen. Det får tjäna som även mina tankar om fjanten Jason. -Läs det Här-

För övrigt har jag hört att han har gjort en TILL version av den där Im yours nu. Är det så? Men egentligen.. Skitsamma. Frågan bör väl vara; -Har han gjort nån mer låt än Im yours??

Förresten! Jag gjorde mer saft igår. Såklart.

Var ute och skördade en helt fullpackad ICAkasse till med fläderblommor. Det är tur för mej att dom börjar bli överblommade nu asså.. Jag kommer snart bli hämtad, satt i tvångströja och inslängd på nån institution nånstans. Jag kommer få genomgå såndär Clockwork Orange-behandling. Fastspänd i en biosalong, med ögonen uppspärrade medhjälp av små läbbiga tänger. Sen kommer dom visa bilder på en massa fläderträd för mej tills jag spyr. ..Samtidigt som dom spelar dom bästa hitsen från 80-talet.

Satte i alla fall två satser till. Det kommer bli ungefär 16 liter.. Var ska jag göra av allt?? Skitsamma, det är nästa problem. Jag dumpade lite mer i mammas frys igår med. Sen åkte vi till staffan för att köpa lök. Han hade stängt. På vägen dit i bilden diskuterade vi min flädersjukdom.
Mamma kom med bra idéer om vad man kunde göra för att det inte skulle bli så skrymmande. Men jag sågade allt som inte innebar att man la blommor + citronskivor i en stor gryta, kokade upp vatten + citronsyra + socker, hällde detta över alltihopaa i grytan och lät det stå i nårra dar för att sen sila. Allt annat gick bort. Tunnelseende.
Till exempel:

-..Gör du bara saft?
-Ja.
-..Duvet, du kan ju torka blommorna och göra fläderte med.
-Nej. Saft.
-Men det är nyttigt med te. ..Och fläderte är ganska gott med!
-Men jag dricker inte te ju.
-..Men det är nyttigt.
-Det är möjligt. Men jag dricker inte sånt. ..Jag dricker bara Oboj.

Jag har fått tillbaka min sjuuuukt störande hosta. Jag som trodde jag var frisk! I helvete heller.. jag hostar som en galning. Sån irriterande torr rethosta tills man nästan spyr.

Har testat alla knep nu med för att lindra skiten. Jag har druckit varmt vatten med honung, jag har käkat den där hokuspokusmedicinen jag fick från homeopaten men den verkar vara pretty much värdelös, jag har hinkat i mej varm oboj, ätit svinstarka wasabinötter, svept ett ganska stort glas chartreuse. Men icke! Jag börjar överväga amputation av huvudet.

På väg hem från Rotundan stannade jag till på apoteket och införskaffade Noskapin, dom brukar ju funka rätt bra. Får se hur det går. Jag har redan käkat två. Utan resultat. Eller ja, lite bättre kanske det faktiskt har blivit, men inte tillfredsställande.

I vanliga fall när jag köper mediciner så kastar jag alltid instruktionen, där det står allt om biverkningar och allt sånt. Men idag tog jag mej faktiskt tid att ögna igenom det lilla pappret! Vet ni vad det är som gör att Noskapin dämpar hosta?? Jag har alltid trott att dom typ gjorde att det blev mer slem i en, så man därmed slutade torrhostade.. Men så är det inte! Dom små tabletterna siktar in sej på hostcentrum i hjärnan och trubbar helt enkelt av det. Och därmed dämpas ens hostreflex. Fantastiskt eller hur?! ..Jag tyckte iaf det var fascinerande. Bara en sån sak att det finns ett hostcentrum i ens huvud liksom..

Undrar om det finns tabletter som siktar in sej på fiscentrum. Finns det ett fiscentrum i hjärnan? Om det finns piller som tar hand om den biten också så vet jag någon som skulle behöva dom!

Jag har fått nån form av safthybris. Man kan ju bli lite besatt av saker i olika omgångar i sitt liv, sådär så det verkligen stiger en åt huvudet.

Så är det nu. Allt jag tänker på kan kopplas samman med mitt saftkokande, saftsilande, saftinfrysande eller frukt- och blomplockande i syfte att omvandla skörden till saft. Jag vet inte varför jag fortsätter att tillverka ännu mer heller. Det kommer aldrig ta slut.

Först gjorde jag en sats flädersaft. Mest bara på skoj för att testa om jag klarade av det! Det gjorde jag. Jag visade mej till och med vara förvånansvärt skillad inom saftområdet! Det blev typ 8 liter av den första satsen. Emelie fick 2 liter i födelsedagspresent. En dunk. ..kanske inte den roligaste födelsedagspresenten, men thats what she got i vilket fall som helst.
Sen va jag ute och plockade typ två ICAkassar fulla med fläderblommor som jag frös in. Jag inledde gnällandet på att platsen i min lilla frys började ta slut. Jag fick tina upp mat och äta bara för att skapa utrymme. Åt korv och ärtor. Det blev lite mer rum i facken.

Då satte jag igång två kok till. Det resulterade i 9 liter rabarbersaft och 12 liter flädersaft.. till. Jag körde iväg mina påsar med infrysta fläderblommor och packade in dom i mammas och pappas stora frys. Detta kommer dom märka när dom kommer hem från Oslo. Jag tvingade i mej all min glass och tog upp en påse med skrymmande vetebullar. Dom klipper jag ikväll.

Man kan ju undra hur det fungerar inne i ens hjärna när man håller på såhär. Jag stod ute i rabatten nyss. Vattnade mina nysådda squashplantor som börjar komma upp och växa till sej ordentligt. Jag kom på mej själv med att helt seriöst tänka:
-..Undrar om man kan göra saft av squash..? Man kanske kan kombinera det med nåt fresh..? Citron-äppel-squashsaft? ..Squash-limesaft?

It’s never gonna stop!

I förmiddags, inne på Kafé Rotundan, fick jag besök av en man.

Han var en helt vanlig man. Trevlig, snyggt klädd och allt. Han hade ett paraply med sej också. Ett sånt långt med en stor krok till handtag. Det var vått och hängde över hans arm, ty det hade just regnat lite. Nu undrar ju alla ni nyfikna själar givetvis vad poängen med denna text ska bli. Vart det ska bära hän i afton. Jo, serni, det ska jag ta och tala om nu.

Mannen som kom in i våran servering i Norre Katts Park i Halmstad var en exakt kopia av en annan man. En ganska känd man faktiskt. Nämligen Jim Slip. Och jag blev alldeles förvånad så jag nästan hoppade till när han bad om ett wienerbröd på svenska och inte engelska!

(Om du inte vet vem denne Jim Slip är så kan man lätt kolla upp honom här på nätet. Och om du planerar att göra detta, så rekommenderar jag dej att inte göra det på företagets dator, på biblioteket, i vänthallen på tågstationen, i skolan under lektionstid eller på till exempel ett internetcafé där det finns fler än du. Vänta tills du kommer hem..)

Det generaliseras ju en hel del kring det här med stockholmare och hur idiotiska dom är.

Givetvis finns det stockholmare som är trevliga och kanske ibland till och med lite intelligenta också. Men precis när man är i en såndär svacka, när man tänker att ”Äääh dom är ju faktiskt också människor!” då kommer det nån som kvickt plockar ner en på jorden igen. Som ikväll. Ett trevligt scenario.

Jag är ute på sedvanligt fotojobb. Går förbi en av Halmstads trevliga uteserveringar..

Jag hör någon ropa bakom mej:
-Du! Tjejen! Hallåå! Du blonda tjejen med kameran! Vänta!
Urstockholmaren. Han låter som hon med läpparna. Hon i den där dokusåpan, Paradise Hotel. ..Olinda! Precis hennes dialekt. Med sånnadär störda s.

I vilket fall som helst så stannade jag och vände mej mot honom. Han fortsatte.
-Duuu, det är såhär va att jag har glömt min kamera heeeemmaa. …I Stockholm [stååååckåålm] asså! Och jag behöver ju en för å kunna plåta mina polare å så nu när ja e här va. Eller huuuur?
-Avisst, givetvis..
-Aviiiiisst va. Men du ser ju ut å ha en fin kamera. Jag skulle inte kunna få köpa den av dej? Vad är det för en? En canon [kääänånn] ja. Faa-an va nice! Jag ger dej 6000 för den!
-Hah! Eeh. Nejtack.
-Skooojarru? Det är ju aaasbra!
-Amen jag utgår ju ifrån att du skämtar.
-Nejnejnej! Verkligen inte! Jag behöööver verkligen en kamera! Du får 6000 för den av mej! Kontant! Här och nu! Kom igen. Alla behöver ju lite lätta cash ibland!
Han drar fram plånboken och fiskar fram en relativit fet packe tusenlappar.

-Men snälla du, jag kan ju inte sälja min kamera bara sådär. Och för övrigt så är 6000 helt åt helvete för lite i vilket fall som helst. Det är ju inte ens vad mitt objektiv kostar liksom!
Sen hände nåt. Killen verkade ha stora problem med att jag inte gladeligen nappade på hans fint utlagda krok. Så han började bli lite irriterad. Han snapade liksom lite. Det syntes att nåt klickade i hans huvud.

-Gumman, jag veeeeet faktiskt vad den där kameran är värd asså. Försök inte. 6000 är mer än bra betalt för en begagnad canon [kääänånn]. SPECIELLT den där modellen.
-Mycket möjligt. Men som du givetvis redan har noterat så har jag ju inte direkt standardkitet här. Som sagt. För 6000 hade du inte ens fått optiken.
-Vadåför jävla optiiiik??
-Alltså.. Objektivet. ..Dethär. *pekar och vrider pedagogiskt lite fram och tillbaka*
-Seriööst. Du är ju HELT slut asså. Du TROR alltså att du inte hade fått en helt ny av din kamera för 6000 krooonor? Snälla lilla vän.. Ta och vakna upp ur din drömvärld asså. ..Herreguuud asså.

Jag tackade artigt för erbjudandet och det fina bloggmaterialet. Sen gick jag vidare.
Det gjorde han med. Han kastade sin Coronaflaska på ett elskåp och gick tillbaka till sina garanterat lika sympatiska vänner med precis samma typ av välnärda hybris.

Varje år längtar vi till sommaren, för då kommer ju stockholmarna och bringar ljus till våran annars så dystra värld.

Ja juste. För er som undrar. Mr Handyman HAR varit här och satt upp min köksfläkt.

Nu behöver jag inte längre äta bara kokade, luktlösa rätter. Trevligt. Jag firade med att steka en bit falukorv. Det luktade ganska mycke i mitt lilla hem efter det.. Trots fläkten. Men ändå..

Och för övrigt så blev min flädersaft sjukt god. Den blev också väldigt mycke. Den fyllde typ halva min frys. Ikväll ska jag åka iväg och plocka fler blommor och koka ännu mer.

Härmed delger jag er 50% av bilderna från festivalen. Mer än såhär blev det fasen inte. Riktigt illa.

Eller jo, det finns nårra bilder till i min mobil, men dom lämpar sej inte för sånthär uthängande.

Så håll till godo. I give thee 4 bilds.
(om man klickar på dom, så växer dom)

Detta är Lars-Manne och hans bästis Timmy. Alla kan se den varma gemytliga stämningen i vårat hemtrevliga camp som var smyckat med såväl trasmattor som fina bord och vilstolar med polstrade armstöd.

Ja, jag ska försöka fixa fler bilder..