emma upptagningar

Nu har det varit midsommar också. Nu matar det på bra minsann, sa flickan.. som någon vi känner skulle ha uttryckt det.

Nu har vi nått och passerat det som alltså är sommarens mitt, aka. sommarsolståndet. Det innebär med andra ord att nu blir det bara mörkare och mörkare. Den längsta dagen och den kortaste natten. Nu vänder det och blir långa nätter och korta dagar igen. ..Sommaren som knappt har börjat. Meeeen å andra sida, detta säger man ju varje år, efter att man har blivit lika chockad som varje gång, när någon talar om för en att nu vänder det och blir mörkare. Sommaren som knappt har börjat.

Anyways. Jag har haft en angenäm midsommar tillsammans med Filip här hemma. En trevlig dag med först ett besök på en av alla halländska hembygdsgårdar. Vi tittade sporadiskt in och kollade läget. Precis när vi kom skulle dom resa stången. Trodde vi. Det visade sej att alla ungar skulle fram och klä den med blommor först och vi kände väl att vi inte riktigt värderade att se lyckliga barn med blomsterkransar i håret och somriga klänningar gemensamt fröjda sej i solen på detta vis. Vi diskuterade huruvida vi skulle skita i det hela och dra hem istället. Filip trampade i hundbajs. Vi bestämde oss för att åka hem.
Avnjöt en fin middag med lyxig lösviktssill ifrån Maxis fiskdisk. Utsökt. Svor över Wapnös idiotiska gräddfilsförpackningar.

Bestämde oss för att dra på en eftermiddagspicknick så vi bakade en gräddtårta med jordgubbar på. En ÄKTA tårta dessutom. Hemmabakad sockerkaksbotten, som Filip trancherade med min stora kniv och högsta precision. Dessutom hemmagjord vaniljkräm, som jag var skeptisk till, men som faktiskt blev riktigt god.

Tårtan blev klar. Vi packade ihop två fina glas och en flaska vin, en megastor filt och gafflar. Sen blev det spöregn. Hoppet dalade. Sen blev det fint väder igen! Och vi knallade iväg. Hittade en ytterst gemytlig plats nere i Grötviks småbåtshamn, precis vid klippväggen.

Vi drack vinet, byggde en barriär runt tårtfatet med urskrapad vaniljsås för att hålla myrorna borta från the mother load och höll ett öga på måsarna som väntade på att få hugga in. Sen somnade vi, eller ja, inte jag då. Filip somnade. Sen när vi vaknade igen så var himlen kolsvart och det var oroväckande tryckt i luften. Vi packade ihop oss och begav oss hemåt. Hann ungefär halvvägs och lagom till Filip hade hunnit säga:
–Tur att vi hann innan regnet iaf! när the gates of hell öppnades. Rå-mega-dyng-as-röv-ösregn! OCH hagel! Jajjemen.

Men det är så det ska vara. Eller hur?
Midsommarn.
Sill, nypotatis, blomsterkransar, svalor, sol, gräddfil, små grodorna, jordgubbar, picknickfiltar, dansande barn, regn, grädde, sol, humlor, fläderbål, gräslök, blåklintar, nubbe, regnbåge, myggor, svenska flaggor, tunna klänningar, snapsvisor, björkris och rå-mega-dyng-as-röv-ösregn.