Kommer ni ihåg det jag skrev om knivarna i diskhon? Hur lätt det är att skada sej om man är trög?
Att man får lära sej bra saker i tidig ålder.. Men sen inser att man dessvärre inte har välsignats med en fullt fungerande hjärna, så man ändå inte klarar av att tillgodogöra sej alla bra tips och trix.
Om ni inte minns så kan ni läsa om det -här-
I vilket fall som helst så gjorde jag det igen. Skar mej alltså. Snittade med i pekfingret. Det kom blod. Och så blev det ett såntdär sjukt irriterande skärsår med en flik. En sån perfekt skuren hudflik som fastnar i håret när man duschar och drar händerna genom sin lejonman för att få ur schampot/reda ut det inbalsamade trasslet. Sånt är så svinigt störande. Äckligt känns det också.
Jag har precis limmat såret. Det är det bästa. Fuck alla typer av plåster och tejp och sånt ohållbart! Blixtlim is the shit. Såntdär Super Attack. En droppe i såret. Pressa ihop. Ingen störande hudflik. Helt platt. Inget som löser upp sej när man duschar. Asbra. Det bästa jag har fått lära mej på alla år i verkstaden!
(och ännu en gång leverar jag en handfast, konkret och bra lösning på ett problem)
För övrigt kan jag meddela att jag inte hatar att diska lika mycke längre. Jag har väl vant mej. Kanske eventuellt även blivit lite duktigare på denna ädla konst. Jag blir inte aggressiv av det längre i vilket fall som helst.
