Jajuste!
Jag har ju inte fått min -väderstation- ännu!
Undra varfan den har blivit av..?
Den som skulle vara så fantastisk.
Amazing utrustning för bara 69kr.
Våldtagen (uppföljning)
Wafflemaker
Filips mamma har blivit helt besatt av våfflor.
VARJE gång jag pratar med Filip och frågar vad dom gör så säger han:
-Vi äter våfflor./Inte så mycke, har precis käkat lite våfflor./Inget, mamma gör våfflor och jag läser./Jag duschade precis och nu ska vi äta våfflor.
Insane. Han kommer ju ha tröttnat lagom till vi öppnar Rotundan i sommar. För er som inte vet så är alltså Kafé Rotundan fiket som jag och några av mina kära vänner driver i Norre Katts Park här hemma i Halmstad. Och våran grej är just våfflor. Efter en sommar där så brukar man ha problem med den varan under en ganska lång tid framåt. Ungefär lagom till man öppnar för säsongen nästa sommar igen.
Men nu är jag sugen. Jag ska KRÄVA våfflor nästa gång jag åker upp dit. Och så ska jag gosa med hans pappas gulliga kossor också ^^
Dom var för övrigt helt störda med sina våfflor i Norge. Dom ville ha dom kalla och sladdriga som gamla sura disktrasor. Med ost på! ..Fuckin helgerån. Många vet redan detta, eftersom många har varit i vårat tjuriga grannland. Men ändå, på kafeerna ligger våfflorna kalla framme i en trave på ett fat. Sen om man vill ha en så tar dom bara en i våffelhögen. Där är det jävlarimej inget snack om nygräddade frasiga varma inte! Dårar.
Björn & Mats
Mina grannbarn är tennisspelare. Två killar, typ 12 och 15 år. Seriösa spelare minsann.
Dom övar som galningar. Från tidig morgon till sen kväll. I regn, snö, sol, dimma, storm, hagel.. You name it. Jag har ingen koll på det där med tennis, men jag skulle nog säga att dom är rätt duktiga. Dessutom har dom sånnadär skal som dom lägger sina rack i när dom är klara. Det ser bra ut i alla fall. ..Men vad vet jag.
I vilket fall som helst så har familjen två vita garageportar. Eller jah.. föredetta vita är väl kanske mer rätt. Eller ännu mer rätt är: jag misstänker att barnen har fått tillsägelse om att bara lira mot den ena porten, den vänstra. Så den högra är vit och hel och fin och den vänstra ser ut som helvete. Den är HELT jävla uppsliten! Smutsig, brungrå och på en stor oregelbunden fläck i mitten är färgen helt borta och flagnad i ytans kanter. Extra snyggt. Föräldrarna har liksom gett upp hoppet om den porten. Dom har offrat den till framtidens Björn Borg och Mats Wilander..
I vilket fall som helst så tränar kidsen en åt gången, i skift, i princip alla dygnets ljusa timmar. Och det här tennisbollstudsljudet är fett irriterande ibland. Eller jag tyckte det först i alla fall, nu har jag vant mej, efter en månad här i mitt lilla hus. Men den första tiden var det inte skoj.
När jag grävde rabatterna hittade jag 11 (ELVA) tennisbollar. På en yta ungefär stor som en handikapparkeringsplats. Dom studsar ju iväg ibland liksom.. Bollarna. Och kidsen vågar inte springa efter. Eller så har dom helt enkelt bara lagt ner det, dom skiter i det. Så när jag hade grävt klart så tog jag alla bollarna och gick snällt över och la dom vid deras staket. Schysst som man är.
Men sen gick det nån vecka och jag började irritera mej mer och mer på ljudet. Speciellt när man vaknade till det på mornarna. Varje dag när jag gick (eller går, jag gör det fortfarande ju) genom trädgården till brevlådan samlade jag en tennisboll och la den i rabatten precis utanför min ytterdörr. Tillslut hade jag en liten fin samling igen.. Men denna gången tänkte jag att Dom kan fan stanna här hos mej! Ungjävlarna får väl lära sej att träffa istället om dom vill ha kvar sina gula luddiga bollar! Så högen växte och växte..
Idag när jag kom hem efter en runda med cykeln så stod den yngre killen där och slog. Jag tänkte att Okej, nu kan han väl få dom då.. Det kanske ändå är dax nu.. Han är ju dessutom ganska trevlig. Så jag sa:
-Hur går det? Vill du ha tillbaka lite av dina bollar kanske? =)
-Jaaa gärna.. Har du nårra?
-Jajjemen, jag har samlat en fin hög i min rabatt här! Vänta så ska ja hämta dom.
Så kom jag tillbaka med 13 bollar. Jag hade väntat mej en obeskrivbar lycka från killen, men i helvete heller.
-Schysst, sa han. Du kan lägga dom här. Och så höll han fram sitt rack som en stekpanna redo för 13 stora köttbullar.
Sen gick han bort mot soptunnan. Denna delen i hela träna-tennis-grejen hade jag missat.
Precis jämte deras soptunna hade dom en annan tunna. Däri hällde han över bollarna. Dom hade alltså en hel tunna full av bollar.. En hel. Dom hade med andra ord en helvetes massa bollar att tillgå.
Ser ut som att det blir en del fortsatt plockande i trädgården i framtiden. Men nu är jag ju van, så det är nog ganska chill..
Var fan är mitt band?
Alla BÖR kolla på Magnus Ugglas program ikväll.
Jag kommer ialla fall sitta klistrad. Thats for sure. Filip har påmint mej om det två gånger, första gången redan för typ en vecka sen! Och andra vänner har också varit snälla och smsat mej under dagen =) Härligt att känna att man har människor runt sej som bryr sej om ens intressen ^^
Om ni undrar vad det är jag snackar om för program så kan ni läsa vad Anders skriver om det hela. -Läs Här-
Kolla på det! Så kan vi ha härliga diskussioner kring alltihopa sen!
Highway Star
Jag är ganska skillad på att göra grejer medan jag kör bil.
Det är många som besitter denna förmågan, det vet jag, det är liksom inget unikt i dagens samhälle. Men det är minst lika många som är fruktansvärt talanglösa inom området.
Jag är iaf riktigt duktig på det där. Inte lika duktig som andra jag känner, men på god väg! Jag kan till exempel programmera om stereon samtidigt som jag kör om tre långtradare påväg upp för Hallandsåsen, jag kan käka en hamburgare, svara i telefonen och växla samtidigt, jag kan montera på blixten och formatera minneskortet på min kamera och samtidigt hålla min plats med lagom asvtånd i bilköerna. Till exempel. Det begränsas lite när det handlar om fickparkering dock.. Men jag skulle säkert klara av att äta ett äppel samtidigt i alla fall!
Talangen är ett faktum. Förutom den gången när jag åt en jävla massa gladpack av misstag. (Det skrev jag om den 25e juni 2007. Ni kan läsa det -här- . Och REMEMBER: den bloggen är avslutad, så det är ingen idé att ni kommenterar där och sen tjurar ihop för att jag inte svarar. Skriv här om det är nåt isf..)
Dock försökte jag mej på att måla naglarna i morse när jag var påväg in till Yvonne på firman och det var fanimej ingen hit ska jag ta och tala om! Jag la ner det innan jag ens hade börjat. Förutom odelad uppmärksamhet på naglarna, vilket inte är jättebra om man ska köra bil samtidigt, så hade det nog krävts en lång, helt rak väg också. Dessutom skulle det blivit jättejobbigt med den lilla flaskan. Risken för kladd är enorm. Det är inget jag kommer ge mej på igen. Att jag ens funderade på det är ju dumt inser jag såhär i efterhand.
Jag inser också att det är också ganska dumt av mej att skriva nåt sånthär och lägga ut precis efter att jag har gått ut med att jag har kört på en and inatt. Men nu är det för sent. Och andkollisionen skyller jag HELT på dimman! Jag körde MAX i 40km/h på en 70-väg och ändå smackade jag rätt in i den. Man kan ju gissa att den hade dött en mer smärtfri död om jag hade kört fortare faktiskt. Nu knuffade jag ju typ bara till den. Dock tillräckligt för att den tydligen skulle få fatala skador och dö en långsam död under natten. Jag hittade den i gräset innan idag. Ihopkurad låg den där och levde inte längre.
Get your motor runnin.
Head out on the highway.
Lookin for adveture
And whatever comes our way!
I dimman
Jag körde på en gräsand..
Det är jättetjock dimman ute, man ser ungefär 10 meter framför bilen. Helt plötsligt stod den där mitt i vägen.
Den dog inte. Jag körde tillbaka och letade, men den var borta. Så jag körde tillbaka igen. Den låg och gömde sej i gräset i diket.. Jag gick ut för att kolla hur den mådde. Den kvackade och jag tänkte att den säkert var väldigt skadad ..Och att jag skulle bli tvungen att slå ihjäl den med stenen som låg jämte.. Jag la handen på dens rygg, men då gick den iväg. Haltade. Fast inte jättemycke. Men det kan ju ha varit för att den blev rädd när jag kom? Den haltade kanske mer egentligen..? Ena vingen hängde lite också.
Den sprang iväg lite längre. Över vägen och ner på andra sidan istället. Jag klarade inte av att döda den. Tyckte nog lite att det kanske ändå fanns hopp för den. Den kanske bara vara skrämselskadad liksom..? Att den bara hade ..vrickat sej lite? Att det gick över om den vilade..? Jag ringde till mamma. Hon skrattade åt att jag hade kört på en and. Det var ju inte alls kul. Det var ju jättesorgligt.
Jag åkte hem. Det var kanske dumt? Jag kanske skulle ha dödat den? Jag ska åka tillbaka och leta efter den imorron.. Den kanske mår bättre imorron.
Hero
Jag kollade på en film innan. Ibland fick man se en kvinna som sprang runt med värsta vapnet och va frän. Matade på olika monster och det var guts and gore överallt..
Jag tänkte att; vad tufft det hade varit om man hade varit som hon. Kunnat kuta runt i skogen och leka krig. Med en bössa på ryggen och en i nävarna. Sen klippte jag in mej själv i situationen och kände att det kanske inte hade varit min grej ändå. Okej, jag är ju inte mörkrädd så jag hade ju klarat av att smyga omkring i skogen på natten. Jag hade inte haft nårra som helst problem med vargar som ylar, ugglor som hoar, löv som prasslar eller små pinnar som bryts.. Men sen om det hade kommit nåt monster så hade jag nog blivit mer handlingsförlamad än mordisk.
Jag hade stått stilla och helt enkelt bara accepterat att -Japp, nu är det slut. Sen hade monstret fått käka upp mej i vilken takt den ville utan minsta motstånd, jag hade ju liksom redan kastat in handduken i samma stund som den uppenbarades i horisonten. Jag hade inte ens försökt att fly.
Min hjärna funderade vidare på vilken typ av karaktär jag faktiskt skulle kunna varit. Nån som jag känner att jag kan identifiera mej med. (Lägg märke till vilken tankeverksamhet som pågår! Mitt under filmens gång!) Vi kan ju skippa alla typer av vapen, även om det hade varit fränt att få ha. Jag har aldrig klarat av att hantera dom i en krissituation ändå. Alla former av atletiska skills hade gått bort med. Kanske i och för sej att jag hade kunnat vara lite stark. Kunnat bära tunga saker å så.. Och ganska vis. För det är jag ju med. ..Han den där Thing i Fantastic4. Han kanske..? Hmm. Nae..
Efter en massa tankeidisslande runt runt i mitt huvud kom jag fram till att om jag, dock mot förmodan, men OM jag skulle uppenbaras i nån form av karaktär i tv. Då skulle jag med största säkerhet bli en såndär ”snäll bakterie” ..En sån i reklamfilmen för Verum Hälsofil.. Kort, korta 
ben, bollig och absolut inte i stånd att hantera avancerade vapen. Jag känner verkligen att dom är jag när dom är glada och springer jättefort med sina korta små ben. ..Fast dom ser ju ändå lite lömska ut!
Så gick det med den actionhjältekarriären..
Ä:P!
Och för att ytterligare spä på dagens irritation.
NÄR ska folk sluta uttala vissa grejer som idioter? Jag har skrivit om detta innan, ni som har hängt med mej länge vet.
Det finns en del stolpskott som säger e i stället för i i vissa ord, till exempel destrikt, hestoria, epedemi & vekarie.
-VIKARIE, DITT DUMMA AS!!
Lika illa är det med sånna som säger i istället för e. så som ..tixtil.
Detta är liksom inget dialektalt, inte på samma sätt som vissa skåningar säger y istället för u. ..byssen – bussen.
Eller vissa säger u istället för ö. ..durren – dörren. Det är inte samma sak då, det är mer accepterat när det är dialektsenligt.
Jag blir så trött. Det har varit en utmattande dag idag. Många irritationsmoment.
Sådärja. Nu kan alla skriva att jag är störd och snackar om en idiot själv. Bring it on.
Kladd, Choklad & Kärlek
Jag hade planerat att jag skulle till Träningskompaniet igår och vara duktig. Jag hade det hela klart för mej. Jag skulle ta med mej träningskläderna till firman, sen efter vi var klara där skulle jag dra direkt till gymmet.
Bra plan! Men det sket sej, jag hann inte packa ihop kläderna på morronen. Så jag struntade i det. Jag kollade på två filmer istället.
Idag var det ännu mer som upplagt för träningen eftersom jag var helt ledig hela dan! Men det blev inget idag heller. Jag bakade en chokladkaka istället. Det blev alltså ungefär raka motsatsen till vad det var tänkt att bli. Härligt. Jaja, jag är inte speciellt lessen över detta. Det kommer ju fler dagar! Och jag har dessutom en helt ny kladdkaksbok här i hyllan, så jag har många versioner att beta av! ^^
Det var alltså en kladdkaka jag bakade.. Men jag vägrar av princip att kalla det för det eftersom kladdkaka är det fjantigaste jävla namnet man kan komma på åt nåt ätbart. Chokladkaka heter det. I mitt fall nu chokladkaka med mandel i. ..Kladdkaka ..Christ!
En annan sån benämning jag bara inte klarar av är kärleksmums Pisses me off varje gång jag hör det. VEM kom på det?! VILKEN urtönt till dåre kom på det jättesmarta draget??
-Jaaag vet! Vi kallar dom för kärleksmums! Jaa! Personligen känner jag en familj som jag direktassocierar till. Några av er might know vilken jag tänker på.. Chokladrutor heter det. Chokladkaka och chokladrutor. Då fattar man dessutom vad det är för nåt, vad det går ut på om man nu motförmodan inte skulle känna till dessa två bakverk som måste vara dom absolut vanligaste i ursvenssonsverige. Men jag veeet, dom flesta säger kladdkaka och kärleksmums.
När jag var liten hette det för övrigt inte kärleksmums. Då hette det nåt så in i bänken oförklarligt som Snoddas av nån precis lika outgrundlig anledning! Kommer ihåg mitt ur Hemmets Journal urklippta recept jag använde mej av.. Those were the days.
Och för övrigt igen. Om jag kommer in på ett fik där dom har chokladrutor och det står ”kärleksmums” på skylten till dom så köper jag inte dom av ren principtrots. Hur jävla goda och stora och saftiga dom än ser ut. ..Då får nån annan köpa dom åt mej medan jag går och sätter mej.. Så jag inte behöver stå för att jag tycker det är okej att dom kallas det dom kallas ^^
Och för övrigt igen. Alla som har strössel på sina chokladrutor istället för kokos kan brinna i helvetet.
I sängen
Ni som känner mej vet att jag är väldigt nojig med mina lakan i sängen.
Dom ska vara enhetligt vita i satin, ska tvättas på specialsätt med bleksalt och hängas på korrekt sätt. Därefter ska dom manglas. Har man ingen mangel att tillgå får man stryka dom.
Mina älskade vita lakan ligger i tvättmaskinen nu. Och jag har förlorat mina ombyten.. Så i vanliga fall brukar jag tvätta dom på morgonen, sen torkar dom över dagen och sen fixar man tillbaka dom på kvällen lagom till man ska sova igen.
Denna gången började jag tvätta för sent och insåg att det inte skulle funka med mitt ordinarie flow.
Igår när jag var hemma hade mamma sorterat ut en massa lakan som antingen skulle lämnas till insamling eller gå till mej. Till mitt ”extrarum med extrasäng”. I det rummet hänger jag för övrigt min tvätt, Anki bor där och där finns ingen säng. Än. Men jag fick ändå en fetinghög med bäddvirke. Jag berättade dessutom att jag inte hade nårra matchande lakan till min egen säng att byta med när dom andra va i tvätten. Och eftersom jag har två täcken och en massa kuddar behövdes det ju två likadana uppsättningar. För att köra med olika täcken kan man ju glömma.
-Du kan ta domhär! sa hon och slängde över två beigea påslakan med överdimensionerad Musse i mitten i en stor cirkel. Jag kände omedelbart ett enormt motstånd, men tänkte att de ju bara var temporärt och om ingen kom hem till mej medan jag hade dom kunde det kanske funka. Nu ligger dom i min säng, tillsammans med kuddar med helt omaka örngott på. Två jättegamla ljusgula (föredetta vita) med spets, en asful vit med röda stora stjärnor, en militärgrön och beige med kaprifoler på, en blårosavitrödrandig och två vitvita med lite kringliga mönster på. Jag tog bort tre kuddar bara för att det inte skulle bli ytterligare förödelse. Jag lider ända in i själen. Jag hatar sånthär.
Jag hade lagt ut en bild om jag inte hade skämts så mycke. INGEN får komma hem till mej nu okej?! Ska ni hälsa på så ringer ni innan!
