Familjen ett par hus bortanför mej har en såndär självgående gräsklippare.
Jag brukar se den när jag är ute på min lilla motionsrunda. Det är nästan så man vill stanna och prata med den.. Mata den med lite goda maskrosblad å så..
Den är helt otroligt söt när det går omkring där och tuggar runt! Först vandrar den lite rakt fram, sen stannar den upp och nosar och bestämmer sej för att testa gräset lite längre bort till höger. Så den åker dit. Stannar upp igen och mumsar lite. Sen svänger den hit och dit i lagom långsam takt och betar av den saftiga grönskan. Förmodligen är det helt random hur den är programmerad, det är säkert slumprörelser, men det ser verkligen ut som att den vet exakt vart den ska och vad den håller på med!
-Mmm! Gott gräs här minsann. ..Men oj! Kolla där! Det ser ju faktisk ÄNNU saftigare ut där borta! Måste dit! *springer så fort hans små ben bär* Mmmmmm! Ännu godare här! *tugg tugg* ..Åååh! Kolla DÄR då! Halländskt Lyxgräs! Måste dit med! *knatar iväg*
Och tyst är den med! Ger bara ett lågt brumsurrande ljud ifrån sej. Lite som en katt som kurrar när man klappar den. Den lilla gräsklipparen åker omkring och mumsar och njuter av det goda gräset och brummar lite lätt för sej själv av välbehag! Man kan ju inte annat än bli helt kär.
En såndär är ju verkligen perfekt om man är lessen för att man inte kan ha husdjur. Man kanske är svinallergisk mot allt vad pälsar och kvalsterarter och mjäll heter. Man minns hur det var när man var liten och alla ens klasskompisar hade hamstrar, vädurskaniner och kattungar och själv satt man där med sin guldfisk i den lite grönalgiga skålen.
Men aldrig mer! Nu kan alla ha ett gulligt sällskap att titta på när det leker på ens ägor. Och om man inte har nån gräsmatta som behöver betas så finns det också som dammsugarmodell! Nu kan alla skrocka kärleksfullt åt de charmiga lustigheterna som kommer med den lille gynnaren. Framtiden är här.
