CoolFeet

Förresten! Jag fick en asbra present av Filip!

Med anledning av en tragedi som jag skrev om -här- för ett tag sedan så införskaffade min snygga pojkvän, via sin ytterst trevliga syster i Uppsala, fyra stycken skitbra nya fötter till min dator! Han fick sitt sannerligen medgörliga syskon att gå bort till Macoteket och handla en liten påse Cool Feet åt mej! Fantastiskt bra!

Så två stora problem eliminerades i ett svep. Först och främst dilemmat med att min dator blir alldeles överhettad hela tiden, så att jag fram tills nu har använt två stora suddgummin som jag har lagt under bakbenen på den. Så lilla datis ska kunna andas. Dessa två suddgummin har varit otroligt viktiga. Dom har till och med haft ett eget fack i väskan! Har jag nån gång glömt dom så har datorlivet hängt på en skör tråd och den har flåsat och kämpat för att få luft. No more! Nu kan mamma få tillbaka suddgummina.

Och problem två som jag skrev om förra gången då.. Det har ju inneburit att hela alltet har stått helt snett och vickat och jag har nästan stört ihjäl mej på det. No more sånt heller!

Nu är min dator lycklig igen med sina nya tassar!
Muy Bien!

broms-broms

I helgen var jag i Hjo. Eller jag var ju faktiskt i Tidaholm också. På vernissage, tillsammans med Filip. Mkt trevligt.

Innan kvällens dos av finkultur så återupplivade vi tidaholmsminnena med att gå och äta. På Glada Gränden. Vi intog en kvalitétsenlig middag bestående av varierade halvfabrikat. Till detta varsin stor stark serverad i glas från nån gång runt 94. Tidaholm var alltså med andra ord sej likt! Härligt! ^^

Det har varit en fin helg med fint väder och stora mängder god mat!

På söndagkvällen åkte jag hemåt igen. Psykades i säkert 15 mil av en volvo som låg framför mej. Han blinkade på olika mystiska vis. Eller egentligen inte alls på olika, tvärtom. Det var faktiskt precis likadant varje gång.

Först duttblinkade han tre gånger med bromsljuset, sen blinkade han en gång med vänsterblinkersen. Inte två eller tre, bara en! broms-broms-broms-blink. Flera gånger!

Nu tänker dom flesta av er nåt i stil med:
-Men ditt jävla spån.. Han ville ju att du skulle köra om!

Ja det är möjligt. Men det var sjukt mycke bilar så det var omöjligt. Och det måste han ha fattat med. Dessutom gjorde han sina mystiska tecken mitt när det var som värst med. När det VERKLIGEN inte fanns en chans. En gång tex när det var typ 13 mötande långtradare och en annan gång tex mitt i en uppförbacke och skarp högerböj, kantad av tät skog. ..Det är ju inte annat än att man undrar.

Min teori var att det i bilen satt en liten skara uttråkade människor som hittade på nöjet:
-Höhö! Fan! Kolla nu när vi fuckar med hjärnan på hon i den fjantiga grodbilen bakom!
*broms-broms-broms-blink* Hähähähä!
Kan ju knapppast ha varit nåt annat liksom.. Elleeeerrrrrr?

För övrigt kan ni kolla på den gulliga kalven som bor i Filips pappas pannrum! Om ni klickar på bilden.. Då kommer ni till min bilddagbok där bilderna finns..

Copyright © emma
upptagningar

Byggt på Notes Blog Core
Powered by WordPress